Stall lilla Ry

25/03/2026

Stanna upp en stund. Känn efter.

Lyft hakan. Spänn nacken. Försök sedan använda din kropp fullt ut – lyfta, bära, vara stark.
Hur känns det?

Kraften försvinner nästan direkt. Rörelsen blir ansträngd. Kroppen slutar samarbeta.
Du jobbar – men du kommer ingenstans.

Och ändå… är det precis så vi ibland ber våra hästar att arbeta.

En häst med högt huvud och sänkt rygg är inte svår, inte lat, inte “olydig”.
Den är biomekanik-blockerad. Precis som du nyss var.

Kraften når inte igenom kroppen.
Bakbenen kopplas bort.
Ryggen slutar bära.

Det som återstår är rörelse – men utan verklig styrka. Utan bärighet. Utan ärlig förbättrad framtid.

Och det farliga är… att det kan se bra ut.
Det kan kännas som energi. Som kontroll. Som att vi rider.

Men vad är det egentligen vi bygger?

För i samma ögonblick som hästen får en chans att arbeta genom sin kropp – då förändras allt.

Ryggen lyfts som en bro under dig.
Bakbenen kliver in och börjar bära, på riktigt.
Halsen bärs – inte hålls.
Huvudet… slutar vara något du placerar, och blir istället ett resultat av balans.

Och plötsligt känns det.

Inte som något du tvingar fram.
Utan som något du får, för att hästen trivs.

Stegen fjädrar. Rörelsen bär. Hästen andas.
Du sitter inte längre och försöker kontrollera varje del – du sitter mitt i en kropp som fungerar.

Det är där styrkan finns.
Det är där hållbarheten börjar.
Det är där riktig ridning lever.

Så våga vara ärlig mot dig själv.

Är det du känner verklig bärighet – eller bara rörelse?
Bygger du en häst som kan bära dig i längden – eller en som lär sig att ta sig fram trots sina begränsningar?

För varje gång vi accepterar en kropp som inte fungerar… lär vi hästen att fortsätta så.

Men varje gång vi väntar in, korrigerar, söker efter det som känns rätt – då förändrar vi allt.

Så nästa gång du sitter upp, ställ dig själv den enda fråga som egentligen betyder något:

Kan min häst använda sin kropp – på riktigt?

Om svaret är nej… då vet du också vad du måste göra.

För där börjar allt.
Och där avgörs allt.

Och jag kommer aldrig sluta tjata, våra hästars röst är det tyvärr inte alla som hör - men hjärnas jagan av prestation är svår att blunda för.

Detta är hästvälfärd för mig.
Ett ätligt välmående samarbete 🤎

28/01/2026

Detta är en förklaring till hur jag ser på ridning och den grund jag utgår ifrån i all min träning.

För mig börjar all ridning i en känsla. Inte som något diffust, utan som ett tydligt kvitto på att balans, samspel och förståelse finns på plats. Ridning är för mig en helhet, och allt tar sin början i en stabil grund.

Jag använder bilden av solen för att beskriva den grunden. I cirkeln finns fyra lika viktiga delar: balans, egen bärighet, ryttarens inverkan och samarbete. Alla fyra måste finnas samtidigt. Saknas en del blir helheten bruten – och då går det inte att bygga vidare, oavsett disciplin eller nivå.

När cirkeln är hel bär hästen sig själv. Rörelsen får rytm och lugn, och mina signaler kan vara små och tydliga. Ridningen blir lätt i handen. Jag håller inte, bromsar inte och skapar inga stopp i munnen. Hästen arbetar bakifrån, genom kroppen och fram till bettet. Kontakten blir mjuk, ärlig och funktionell.

Detta är grunden jag alltid återgår till i min träning. Oavsett om det gäller dressyr, hoppning, unghästar eller rutinerade tävlingshästar. När något inte fungerar är det sällan lösningen ligger i fler korrigeringar – den finns nästan alltid i grunden.

I hoppningen blir detta särskilt tydligt. På långa distanser, i svängar eller när fokus brister är det lätt att vilja påverka mer. Min erfarenhet är att när cirkeln är på plats kommer egen bärighet, rytm, balans och fokus utan kamp.

Detta är min syn på ridning och den grund som genomsyrar all min undervisning. Kommunikation sker inte i tygeln – där visas endast riktningen. Den verkliga inverkan sker genom sitsen, kroppen och samspelet mellan häst och ryttare.

Allt vi sedan bygger vidare med – övningar, tempo, samling och variation – är solens strålar. De kan se olika ut, men de kan inte existera utan cirkeln.

Skapa grunden först.
Sedan kan allt annat fungera ☀️🐴

21/01/2026

Ridsporten håller på att bli en klassport – och ingen vill ta ansvar

Vart är ridsporten på väg i Sverige?

Avgifter höjs. Startkostnader skenar. Kraven på klubbar, tävlingsarrangörer och ryttare ökar. Samtidigt har veterinärkostnaderna blivit omänskliga. Att ta ansvar för en hästs hälsa och välfärd – något som borde vara en självklarhet – har för många blivit en ekonomisk mardröm. Att ens försöka göra rätt riskerar i dag att ruinera hästägaren.

Resultatet är tydligt: klubbar går på knäna, tränare tappar elever och ryttare lämnar sporten. Inte för att intresset saknas, utan för att ekonomin inte längre går ihop.

Detta är inte utveckling. Det är avveckling.

När tävlingar kostar mer att arrangera än vad de ger tillbaka, när ideella krafter förväntas bära allt större ansvar utan stöd och när unga ryttare väljer bort tävlingar redan innan de ens fått chansen – då har systemet tappat kontakten med verkligheten. En sport som en gång var bred och inkluderande håller på att bli en klassport.

För varje ryttare som tvingas sluta, för varje klubb som lägger ner och för varje uppfödare som ger upp minskar hela hästnäringen. Färre hästar föds, färre utbildas och färre får möjligheten att utvecklas. Butiker, tränare och anläggningar tappar sitt underlag. Kedjan blir undernärd – bit för bit.

Det är därför de obekväma frågorna måste ställas.
Är dagens tävlingssystem verkligen hållbart för bredden?
Behöver vi i större utsträckning satsa på enklare och mer tillgängliga former som Pay and Ride, Cross/Jump och lokala initiativ?
Och krävs det en tydligare markering mot kostnadsstrukturer som i praktiken stänger ute stora delar av sporten?

Detta handlar inte om att sänka kvaliteten eller kompromissa med hästvälfärden. Tvärtom. Det handlar om att skapa en ridsport där ansvar, engagemang och långsiktighet faktiskt är möjligt – även för vanliga hästmänniskor.

Ridsporten ska inte främja sin egen utrotning.
Den ska vara levande, hållbar och tillgänglig.

Men då krävs förändring. Nu.
Innan ännu fler drömmar, ryttare och hästar försvinner på vägen.

Tillsammans i stormen som redan är ett faktum är det kanske lägligt att säga stropp och starta återtåget. Låt ridsporten blomma igen - vi behöver återskapa, TILLSAMMANS ♥️

Dela gärna om du håller med.

15/01/2026

Detta är kortfattat min åsikt i denna storm.
Det är inte i toppen problemet finns – det är på vägen dit, om man väljer att se det största problemet: hästens välmående.

Debatten om 13-årsgränsen på elitnivå på ponny missar enligt mig det viktigaste målet. Problemet ligger inte i den absoluta toppen. Där finns kunskap, struktur och i många fall ett professionellt sammanhang runt ryttaren. Ja – en stark ekonomi ger fördelar och möjligheten att köpa sig rätt material för att stanna kvar, men det är inte där ponnyerna far mest illa.

Det verkliga problemet finns längre ner. På lägre nivå. I mellanskiktet där kontrollen är svag, kunskapen bristfällig och där varken ryttare, tränare eller föräldrar tar sitt fulla ansvar.

Här ser vi gapande vuxna. Föräldrar som ständigt försvarar barnens oaktsamma uppförande – oavsett hur ponnyn reagerar, mår eller ser ut. Barn som är för stora på för små hästar. Skarpa bett, sporrar och spön används som genvägar istället för utbildning. Stressade ponnier som springer på sidan, med huvudet rakt upp i luften, pressade över hinder utan balans, bärighet eller förståelse.

Och mitt i detta står tränarna. Eller borde stå (!!). För tränarnas roll i utvecklingen är helt avgörande. När tränare accepterar detta uttryck – eller ännu värre, uppmuntrar det – normaliseras ett system där resultat går före hästvälfärd. Där unga ryttare aldrig får lära sig hur en ponny faktiskt ska ta sig fram, bära sig själv och hoppa hållbart. Vad som krävs för att den ska må bra, hålla över tid – och vilja.

Utan tydliga krav, tydliga kriterier och en enad syn på hur hästar ska röra sig och hoppa – både på träning och tävling – kan vi aldrig bygga en bred och hållbar hoppsport. Vi kan inte förvänta oss att i slutändan ”plocka upp” bra ponnier på sin maxgräns om de redan är mentalt och fysiskt förstörda på vägen dit.

Och då kvarstår dagens dilemma: utan en stabil grund blir det inte kunskap som öppnar dörren till sportens övre skikt – utan plånboken. En stor ekonomi ersätter utbildning, ersätter tid och ersätter ansvar. Det är inte en sport som växer. Det är ett system som urholkas.

Vill vi verkligen värna hästvälfärden och framtiden för ponnyhoppningen måste vi våga rikta blicken dit problemen faktiskt är – och ställa krav på tränare, föräldrar och strukturer längs hela vägen, inte bara på dem som redan nått toppen.

Sen kvarstår frågan: ska barn under 13 tävla på detta vis?
Det är bra att lära sig förlora. Förlora skapar driv – det driv som behövs för att ta sig fram i dagens samhälle. Att vinna skapar självförtroende och glädje - det behövs för att växa. Så ja, att vinna eller förlora i sig anser jag inte vara skadligt eller dåligt på något vis.

Men kanske finns en mellanväg.
Vinna och förlora – men inte på hästens bekostnad.

Kanske är det dags för Sverige att ligga i framkant när det gäller stilbedömning, helhetsbedömning och att belöna de unga som tar sig tiden att lära, utöva och framföra. Det är dessa barn som ska vinna. De som utövar tillsammans med sin häst och kommer långt trots storleken på plånboken. För samspel och kommunikation lyfter prestationen flera nivåer – tack vare förtroendet, tiden och hjärtat som dessa barn faktiskt lägger ner.

——
Del 2 🤍

Om vi inte får tävla – hur ska vi då bygga motivation?
Om vi inte vågar se över principen snabbast vinner – hur ska vi då utveckla duktiga, hållbara unga talanger?

Hästar är inga bollar. Det vet vi.
Men på varje handbollsmatch för barn under 13 vet alla vilket lag som vann. Att vinna eller förlora i sig är inte farligt. Tvärtom – det skapar driv, motivation och vilja att bli bättre. Frågan är hur vi väljer att vinna.

Här behöver vi i Sverige ta ett helt annat krafttag. Sveriges Ridsportförbund står inför ett vägval som handlar om framtid, hästvälfärd och utveckling – inte om att skydda känslor eller sudda ut prestation.

Hästar blir skörare. Människor blir mer lättkränkta. Jaget hamnar i centrum.
Men hur ska hållbarheten öka? Hur ska drivet stärkas? Hur ska vi få fler kunniga hästmänniskor – på riktigt?

Jag tror inte svaret är att släppa drivkraften helt eller ta bort tävlingsmomentet.
Men jag tror att vi kan vinna på betydligt trevligare grunder än att bara gasa, skänkla, dra och slita.

Vi måste våga belöna det som bygger häst över tid:
balans, bärighet, samspel, kommunikation och ansvar.
Inte bara tempo och resultat.

Samtidigt får vi aldrig förminska toppskiktet. Där uppe rids det generellt bäst. Inte av en slump – utan för att där investeras mest tid, kunskap och resurser för att behålla framgången. Det är ett kvitto på vad utbildning och långsiktighet faktiskt ger.

Frågan är:
vill vi bygga en sport där fler får chansen att ta sig dit genom kunskap och hästvälfärd –
eller ett system där genvägar och plånbok avgör?

Framtiden avgörs inte i toppen.
Den avgörs i hur vi väljer att utbilda, tävla och belöna barnen på vägen dit.

20/12/2025

Info om träningarna 2026 🤎

Många har redan frågat, och såklart ska jag fortsätta hålla Markarbete på ryttarförening i Vinslöv. Men för föreningen ska få bättre möjligheter att utvecklas tog jag beslutet att släppa min tisdag & istället bosätta mig på Måndagar.

Måndag - Vinslövs RF (15.00-21.00)
Torsdag - Hemma - heldag

Samma upplägg, Markarbete. Samma kostnad och samma tider - hoppas vi ses även 2026 🤍🤍

03/12/2025

En "rehabplan" som utgår från ett tidsschema.
Skritta 10 min åt båda håll på rakt spår
Trav 5 långsidor höger och vänster varv
Galopp 1 långsida

Inte en helt ovanligt förekommande plan för en häst som har behandlats för ex kotled eller tom ryggproblem
I min värld är detta mer konditionsträning än rehab

Rehabilitering torde betyda att härställa sund belastning på det drabbade området som uppenbarligen har tagit skada/irritation (därav behandlingen) av hur den delen har belastats över tid.

Behandlingen syftar till att dämpa den uppkomna inflammationen.
Men frågan är varför den osunda belastningen har uppstått?
Vad i kroppen gör att just den delen har utvecklat en inflammation och där kroppen signalsystem har börjat ringa i varnningssytemet eller tom att det har gått ännu längre
Integriteten av strukturen är rubbad alternativt skadad

Ofta återfinner vi kompensationerna på många olika ställen, därför är det inte alltid området där inflammationen uppstått som är roten till problemen.
Symtomen är inte alltid källan

En rehabiliteringsplan behöver utgå ifrån att analysera, identifiera hur hästen belastar hela sin kropp.
I rörelse kan vi läsa av hur kraften transporteras igenom systemen. Var rörelsen blir begränsad och var kroppen därmed verkar anpassa sig och därmed kompensera med andra delar av kroppen

En tensegritetsstruktur är en helhet, som gör att när det uppstår problem i en ände så kommer hela strukturen att behöva inkorperar det problemet och lösa den nedsatta funktionen på olika sätt.

Alla kroppar löser det olika. Hjärnan är en otrolig kraft som verkar för att effektivisera och sortera ut det som är anses "onödigt" och se till att kroppen håller sig upprätt och i rörelse ända till den dagen det inte längre går.

Detta gör att ibland måste vi leta oss igenom många olika lager av försvar och kompensationer och påhittiga lösningar som hjärnan och den fysiska intelligensen har skapat, för att sedan komma ner till kärnan.

Lösningar är inte linjeformade, det finns ingen 1-10 plan som kommer stt lösa just din häst komplexa problematik, det är en ständig uppföljande analyserande och identifierade utformning av en plan som kommer att ge resultaten för just din hästs framgångsrika rehab.

En kotledsinflammation är inte bara av en händelse, det är mest troligt en överbelastning som härstammar av en obalans I kroppen som kompenseras.
Där det antingen redan från uppståt en obalans är ofta ryggmuskulturens överföring av kraft från bakdelen genom ryggen mot framdelen.
När ryggmuskulaturen är obalanserad det vill säga den har en ojämn förmåga att hantera de minutiösa skiftningar och kraftförändringar som uppstår i varje steg i varje rörelse så kommer det att påverka hur benen blir belastade längre ner.
Det är ryggen tillsammans framdelens absorberingsförmåga och bakdelens dosering av energi som distribuerar och jämnar ut den tyngd riktning och längd som benen får utstå.
Och ja innan någon hinner tänka tanken, all balansering skapar förutsättning för hållbar utveckling. En korrekt balanserad och trimmad hov är även det en förutsättning för rehabilitering och utvecklingen av kroppens alla system.

Har det då uppstått en inflammation behöver vi dels ta hand om inflammationen, därefter ligger det i rehabiliteringens utformning huruvida man löser grunden till problemet eller om man väljer att rida på som innan och hoppas på att släckningsarbetet av en "brand" har "köpt lite tid innan nästa inflammation uppstår på nytt i samma del, eller i värsta fall att en annan del av kroppen har fått kompensera för obalanserna i kroppen.

En rehabiliteringsplan bör innehålla en individualiserad plan för just din hästs rörelse/belastningsproblematik. Alltså hur koordinerar den sin böjning och rotation, hur kan vi stimulera den till högre grad av balansering för att påverka och stimulera till jämnare belastning och ev avlastning av det "sjuka" området?
En rehab följer inga linjära regler, den följer hästens process, både fysiskt men också mentalt. Beroende på hur långt gången skadan är, om det har varit återkommande, har det funnits andra fynd eller historik, hur den hanterar sin balans och koordination o rörelse, hur länge har den gått med samma rörelse?

Och sist men inte minst det tar den tid det tar.
Det är en investering du gör för din hästs hälsa, för att den inte ska få upprepade problem i samma område som i slutändan kommer att sänka funktionen, prestationen och i slutändan tidsbegränsa livslängden på hela systemet.

Ja det är komplext, och ja hästar är komplexa, lika komplexa som du och jag men det finns enorma kapaciteter till både läkning och utveckling i det komplexa och hästar är makalösa på att ta alla chanser de får, bara det är dom givna.

💪🏾

26/11/2025

Att jobba med att förstå den knepiga hästen.

Det var så det började. Jag samlade på hästar ingen annan ville ha. Defekta, knasiga och halvt galna. Min första ”knäppa” häst köpte vi för att ingen fick lov att sitta på den - för att hon var galen. Men hon var såklart inte galen(!) Hon var stressad, pressad & missförstådd. Hon presterade eller ballade ur, kvalade till SM blev fullständigt överkörd och där efter kallade dom henne livsfarlig opålitlig och galen.

Men med henne föddes det jag älskar idag. Dom knepiga, dom missförstådda, dom sårbara, sårade och dom där hästarna som kräver extra fokus och mer ♥️- hjärna. Jag drivs av att försöka förstå individen, hästen. För hästens signaler och språk är något jag anser många inte förstår.
Absolut Inte jag heller fullt ut!

Men jag blir alltid fylld av glädje & rädsla varje gång jag får en fråga om att ta mig an en ny elev med en ”svår” häst. Jag älskar det, men samtidigt är jag livrädd för att misslyckas.

Man lyckas inte med alla av olika anledningar. Min kompetensen räcker inte, hästen är faktiskt sönder eller ärren för djupa. Men 7 av 10 blir bättre. Och det är just det som driver mig!

Under året som gått har jag haft 2 stycken som sticker ut. Amy Boysen & Ewa Wästerlid
Två ekipage med två helt olika hästar fast ändå så lika. Man har missförstått hästarnas försök att berätta något. Inte för att någon av ryttarna är obegåvade, utan för att många runt omkring som velat hjälpa inte förstått hästens frustration. Jag försöker inte säga att jag är miraklet i Ry(!) jag försöker säga att jag hade turen att förstå dessa två hästar lite bättre, antagligen tack vare ”min egen filosofi” och envisheten att inte sluta försöka.

Men dessa två underbara hästarna(och många andra) driver mig framåt, jag har lärt mig så mycket av att studera och tänka under deras närvaro.

Jag lär mig av alla nya hästar jag träffar och alla hästarna jag träffar bekräftar att kan vi bara hitta hästens avslappning och bärighet kan vi lösa det mesta. För nyckeln sitter i ett djupt andetag och en frisk kropp. Sen är ingen väg den samma, alla hästar har deras historia och en egen stig. Men den gemensamma nämnaren är att ingen häst har en motorväg, utan alla hästars stigar är bara olika krokiga.

Men med en summering av att det vi söker efter inte är sällsynt guld, utan så enkelt som avslappning, bärighet, samarbete och tillit gör det lite fascinerande. Tänk att något så enkelt är så svårt med dagens stressade/spända hästar ?!

Jag blir aldrig något toppryttare själv, jag är nog både för feg och för nördig. Men jag lever på hoppet om att jag en dag ska kunna sträcka på mig och bevittna att mina elever lär det jag lärt dom vidare. Att vi tillsammans skapar en väg där grundstenarna aldrig försummas, för med just avslappning & egen bärighet kan vi göra vad vi vill - hoppning som dressyr. Jag är så tacksam att jag får vara en del i några svåra hästars liv & trots min avsaknad av utbildningar får förtroendet att försöka se hästen från en annan synvinkel.

Och Amy & Ewa som i detta fall kom upp.
Ni är två helt bedårande individer, men lika fantastiska hästar. Ni är så talangfulla, envisa och ert driv, driver mig framåt.
Även jag stångas, men jag stångas för sånna speciella hästar som ni två berikat min vardag med. Tack ♥️ jag är så tacksam över att våra vägar korsades!

09/09/2025

Idag har jag haft en sån där guld-dag, en sån där dag där alla träningar blir en boost av att tillsammans kan vi skapa framgång.

En dag där jag ännu en gång blir så imponerad och inspirerad av alla er som kämpar, försöker och inte ger upp. Där betalningen kommer som ett brev på posten av trogen envishet och förståelse.

En dag där jag ännu djupare motsätter mig tvång, bestraffning och oärligt samarbete.

Idag var en dag där vi födde ännu mer egen bärighet, bättre hållning, ärligare kommunikation och stora leenden och skratt. Pusselbitar & minnen!

Tack för att jag får dela dessa stunder med er, tack för att jag får bli så berörd tillsammans med er, och tack för att jag får dela ögonblicken av ”aha & yes” med er ♥️
Jag är er störta idol, ni inspirerar mig att aldrig ge upp.

30/08/2025

Sophie har fått ett sent återbud.
Behöver du ny sadel, kolla befintlig eller stoppa om, välkommen imorgon. 10.00 eller 16.00.

Inlämning av sadlar som ska säljas är med välkommet!
Anna är med. Så är du osäker på om sadeln är rätt stoppad, av rätt storlek mm. Bara hör av dig 😊

31/8. Fått ett återbud imorgon på sadelprovningen i Vinslöv kl 10.00 😀.
Passa på att komma och få din sadel kollad av stoppning o bomvidd av Sadelmakare Anna Noberg 😀

13/9 Bäck
Kör vi nästa sadelprovning hemma hos mig tillsammans med Anna.
Jag och Anna har sadelprovningar i Småland, södra Halland och i Norra Skåne.. 😀

10/08/2025

Sadelprovningar
17/8 - Bäck
31/8- Vinslöv hos Jonna Fransson tillsammans med Anna Sadelmakare bägge dagarna😀.
Stor efterfrågan på bättre begagnade hopp, dressyr och ponny sadlar. Välkomna att lämna in sadlar för förmedling..
Boka tid på 070- 65 23 571😀

28/07/2025

PÅMINNELSE - där är några platser kvar! ☀️💫