20/06/2026
Alla hundar som leker tillsammans har inte roligt hela tiden.
I den här filmen ser vi Yenn försöka berätta att hon är färdig med leken. Hon sänker tempot, försöker gå undan och vill inte längre engagera sig.
Problemet är att Piri inte lyssnar.
Han fortsätter springa efter, hoppa på henne och försöka få igång leken igen trots att hon gång på gång berättar att hon vill vara ifred.
Det är här vi som hundägare behöver kliva in.
Inte för att hundarna är osams.
Utan för att hjälpa båda hundarna.
Om Yenn gång på gång blir överkörd och inte får något stöd finns risken att hon till slt slutar använda de små, artiga signalerna. Istället kan hon börja ta till större ord direkt för att försäkra sig om att bli hörd. Morrningar, utfall eller hårda tillsägelser redan från början, eftersom erfarenheten har lärt henne att de små signalerna ändå inte fungerar.
På så sätt kan vi faktiskt skapa hundar som blir onödigt hårda i sitt sätt att kommunicera, trots att det hade kunnat undvikas om de fått stöd tidigare.
Men det handlar inte bara om den hund som blir störd.
Den hund som inte lyssnar behöver också hjälp.
Om Piri aldrig lär sig att läsa de små signalerna riskerar han att bli den där jobbiga hunden som andra hundar inte uppskattar att umgås med. Han lär sig att köra över andra, missa viktiga signaler och fortsätta fast den andra hunden redan har sagt nej.
Och en dag kanske han gör samma sak mot en hund som inte nöjer sig med att vara artig.
Då kan det bli konflikt på riktigt.
När vi går in och bryter i tid hjälper vi därför båda hundarna. Den ena får stöd när den försöker sätta gränser, och den andra får lära sig att respektera dem.
Det är precis så social kompetens byggs.
Ser du signalerna när din hund inte längre har roligt?
Och går du in och hjälper till – eller väntar du tills hundarna löser det själva?
Berätta gärna hur du tänker✍️👇
