23/05/2026
Nästan hela teamet valde att avsluta veckan där allt blir tyst en stund. Ute i naturen. Tillsammans.
För bakom varje leende i veterinärvården finns också dagar som gör ont långt in i själen.
Dagar där vi springer mellan akutfall, försöker rädda liv med allt vi har och samtidigt möter människor i deras värsta stund. Dagar där vi känner djurägares hopp i våra händer och ibland deras hjärta gå sönder framför oss.
Det finns inga ord som känns tillräckliga när man måste säga:
“Vi kan inte rädda henne/honom.”
“Det finns inget mer vi kan göra.”
Och ändå förväntas man fortsätta vidare till nästa patient. Nästa familj. Nästa beslut.
Men det människor kanske inte alltid ser är att vi tar med oss varje djur hem i hjärtat. Varje blick. Varje sista andetag. Varje familj som lämnar kliniken med tomt koppel.
Det är ett yrke fyllt av kärlek men också av sorg, skuld, ansvar och en tyngd som ibland är svår att bära.
Därför betyder ett team som detta allt.
Att få skratta tillsammans efter att ha gråtit tillsammans.
Att få andas ut med människor som verkligen förstår.
Att få känna att man inte bär allt ensam.
Jag är så otroligt stolt över varenda en av er. För ert mod. Er styrka. Er oändliga empati. För att ni fortsätter ge hela er själva till djuren och deras människor , även de dagar när ni själva är helt slut.
Ni gör skillnad varje dag.
Och jag hoppas att ni aldrig glömmer hur viktiga ni är. ❤️
