30/10/2026
I Mexiko finns en vacker tradition som heter Día de los Mu***os – de dödas dag. En tradition där man inte bara sörjer dem man förlorat, utan också firar deras liv, kärleken man delade och minnena som aldrig bleknar. ❤️
Man skapar en ofrenda, ett litet altare med saker som symboliserar kärleken till dem som inte längre finns hos oss. Ett ljus som lyser upp vägen, vatten som stillar törsten efter den långa resan, färska blommor som välkomnar och personliga föremål som påminner om livet man delade.
Jag har skapat min egen lilla plats för dig, älskade Cujo. Med ditt ljus, ditt vatten, din leksak och blommor som fortfarande blommar. En liten ritual, men med en oändlig kärlek bakom varje detalj.
Jag vet inte om du kan känna när jag tänker på dig, om våra själar möts någonstans bortom det vi kan förstå. Men jag vet att kärleken till dig fortfarande lever här. I mitt hjärta, i mina minnen och i den tomhet som ingen annan någonsin kan fylla.
Du var inte bara en hund. Du var min själshund. Min trygghet, min familj och en del av mitt hjärta som alltid kommer att tillhöra dig. 🤍
Och om det finns en dag då gränsen mellan våra världar blir lite tunnare, hoppas jag att du hittar hem till mig. Att du känner igen doften av vår kärlek, ser ljuset som brinner för dig och vet att du fortfarande har en plats här.
För vissa band bryts inte av döden. De förändras bara. Kärleken stannar kvar.
Tills vi möts igen, min älskade Cujo.
En del av mig kommer för alltid att ligga hopkurad bredvid dig. 🤍
Och självklart finns alla mina bortgångna djur och min mormor och morfar ♥️ i mina tankar. Jag hade dock inte fysiska bilder på den alla 🙏🕯️