29/11/2025
Idag fyller Bosse, min Bosse 11 år. Han kom in i mitt liv runt Alla-hjärtans 2015. Tanken på honom och därmed valpbilds-stalking var redan inledd ett par månader innan dess. Han var och är den sötaste och vackraste, mest kärleks- och omsorgsfulla själ jag träffat. Och med honom började de första stegen in i den värld som senare ledde till att Retrieving Happiness finns idag. Bokstavligen då han vid fem månader satte av in i skogen efter ett spår och jag insåg att jag skulle komma att behöva lite hjälp med denna underbart glada, trygga och självklara grabb med faiblesse för klövvilt. Så startade mitt hundnörderi med en grund i Brandel, Bodfäldt och Svartberg. Från rally, agility, lydnad och viltspår vidare till bruksgrenarna och jaktträningen.
Han är konservöppnaren till hela denna fantastiska värld! På våran resa har jag även lärt mig det som uppskattas på kurserna: vikten av individuellt bemötande, empatiskt inlyssnande och att följa dagsformens fördelar och utmaningar. Jag minns inte längre, men min mamma minns att de där första två åren var tuffa. Jag minns bara glädje och kärlek och alla fantastiska stunder. Men jag minns att det fanns en period där jag kände mig som världens sämsta matte. Tipsen jag fick fungerade inte på Bosse, ibland fick de motsatt effekt. Så, jag djupdök i rasegenskaper för alla våra grupper av hundar, utveckling från valp till gammal hund och hur jag kunde jobba med istället för emot hans energier, drifter, behov rasegenskaper och personlighet.
Hundintresset ledde mig till Torsås brukshundklubb när vi flyttade till Kalmarsund 2017. Där fick jag förtroendet att sitta i styrelsen och utbilda mig till instruktör. Alla dessa mängder med valpkurser och allmänlydnadskurser lade en fantastisk grund i att möta en varierande mängd hundar och förare. Från stora till små, från föraktiga arbetsmyror till jaktintresserade eller skyddsinriktade dito. En del trygga och en del osäkra. En del med ständiga boxinghandskar. Mitt mantra blev Astrid Lindgrens citat "ramar och kramar" och att ge "kärlek, kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig självt". På kurserna träffade jag dem som, liksom jag haft, hade brustna hjärtan och bar på en ledsenhet i känslan av stundtals otillräcklighet.
Därav "Retrieving Happiness" - att fånga glädjen. Vissa perioder och utvecklingsfaser kan vara utmanande. Rasegenskaper kan vara utmanande när vi ser dem som problem. Ofta hamnar vi i en spiral av tillsägningar, irritation och en trötthet på just spiralen. Men med enkla metoder och en stor portion tålamod och generositet mot oss själva och våra hundar kan vi åstadkomma det som känns omöjligt om vi är uthålliga och konsekventa. Jag ville med min verksamhet återta glädjen i att ha hund, finna ett glädjefyllt sätt och liv för mina ekipage och med apporteringsträningen handlar det om att finna glädjen i att göra det "hundarna är gjorda för att göra". Och glädje är det som präglar verksamheten. Alla är välkomna precis som de är. Vi tar det utifrån var de är just där och då. Med lagoma steg växlade med ett lite större som föraren ibland måste hålla i hjärtat för att utföra, skapas inte bara glädje utan trygghet och tillit. Växande som individer och tillsammans. Och utifrån den grunden ett så härligt samspel. Då minns en inte att det var tufft och svårt kanske. Bara glädjen och kärleken.
