06/12/2025
När jag började intressera mig för hundar och avel gick jag flera olika universitetskurser i ämnet. Det gav mig grundläggande kunskap som jag burit med mig och som format min avel.
Jag har alltid varit starkt mot inavel och sett det som ett väldigt kortsiktigt tänkande utan djupare analys. Vi vet måhända mer om vad vi får men vi vet också med all säkerhet att en sluten genpool och att hög inavelsgrad ökar defekter och sjukdomar över tid.
Det räcker inte att enbart öka hälsoundersökningar och ställa högre krav på individer i avel, vi använder därmed ofta bara än färre individer i populationen. Vi behöver göra mer, vi behöver förändra synen på rasavel helt. Vi behöver en modern form av hundavel som följer forskningen.
Många raser har en hisnande hög inavelsgrad som vid genetiska analyser långt överstiger de beräkningar och siffror stamtavlan ger oss. Via SKK beräknas inavelsgraden över fem generationer, vilket kan ge en mycket lägre siffra.
Bara en av 226 raser har en inavelsgrad på under 6,25 procent i snitt, motsvarande kusinparning.
109 av raserna har ett snitt på 25 procents inavelsgrad – motsvarande syskonparning – eller högre.
Jag hoppas att jag en dag får uppleva en avel som tillåter inkorsning och att vi kan lägga utseende och precisa önskemål åt sidan för att främja hälsan i det långa loppet.
Utan hälsa ingen funktion.
