Medveten samvaro - hel med häst

03/06/2026

Hästflocken på Friskeröd, hos Emelie Cajsdotter behöver hjälp med ökade foderkostnader just nu. Emelie och hästflocken hos henne kom in i mitt liv för 14 år sedan och förändrade för alltid min syn på livet med hästar och djur. De blev, tillsammans med min själshäst Läcker, mina stora lärare i livet, samexistensen, empatin. Utan Emelie och friskerödflocken hade inte vår lilla fristad funnits, jag hade inte haft varken mod, kunskap eller rätt förhållningssätt för att möta de individer som lever här nu, då de inte kan eller vill anpassa sig till den traditionella världen. Har du möjlighet att avvara en peng för att hjälpa dem? Antingen med en engångsdonation, eller som månatlig höfadder. Ta chansen att göra skillnad och bevara en magisk plats där hästar, och andra djurarter, får möjlighet att leva på sina egna villkor, i stor flock på stora ytor.

This letter is addressed to all friends, students and colleagues who, in one way or another, have become part of this place and the herds that live here.

Recently, the Hay-sponsor donations have gradually decreased, while feed costs (such as hay and straw) have increased. There have always been some ups and downs, but now the decline in hay-sponsorship support is so significant that it risks affecting the daily life. At first, I thought this might be a sign that it’s time to start reducing the number of animals and gently stepping back. Of course, we will not re-home any individual animal except in absolute emergencies. But we can reduce the inflow and let the place step back gradually. That may simplify the daily work. But there is also a sadness in this, which makes it feel like the wrong path, deep down inside.

The animals and the places, along with all their inhabitants regardless of species, wish to expand, grow, share, and engage with the world. But for that to be possible - just as when we came together for Surtung - it must matter to more people. Many small, kind deeds and intentions. That is what will always, at its core, sustain this dream. Perhaps it’s not about retreating, but about standing up and daring to take our place in the world. How important is it that this place may survive into the future? That is now a question for us who live here, and for all other members of the community, all the herd members, spread around the world.

To those of you who are already hay-sponsors, we are incredibly grateful for all your help. The day-to-day, ongoing support required to maintain a place over the long term will always be the greatest challenge of all. And that is what we are facing now. All practical ideas, support, and commitment to the hay-sponsors have never been more important than what they are now.

For those of you who would like to donate to the hay bill please use this PayPal link.

https://www.paypal.com/donate/?hosted_button_id=UJFW3H3DVSDVG

Othervise you will find all the details on our website.

https://www.friendsofmio.com/en/hofadder

With heartfelt thanks and many, many greetings from everyone here!

28/05/2026

Soul, vår stora vänliga djupa själ här i flocken, ville hemskt gärna mötas i längtan efter en liten ridtur. Men vi saknade sällskap, och han vill helst ha sällskap av en hästkompis, men är även nöjd med vi har sällskap av min man och vår hund.

Var längtan tillräckligt stor hos oss båda för att vilja öva på det svåra i att gå ut bara vi två? Vi landade båda i ett ja! Så hur ska vi göra det då? Genom att samtala och dela vad vi utmanas av, och därmed se hur vi kan stötta varandra. Soul menade att för honom handlar det om ansvar. Han är i sin essens en varnare med reaktiva reflexer, samtidigt som han i relation till människor är omhändertagare. Han vill så gärna bära, ta hand om, stötta - men samtidigt är han reflexstyrd och reflexer går ju inte att hålla tillbaka. Tänk om han hoppar till och tappar människan, särskilt mig som är lite ridrädd på reaktiva hästar. När en till häst går med, eller människa och hund, så känner han att de liksom hjälper honom med ansvaret, och då slappnar han av.

Min utmaning är väl den där rädslan för att ramla av då, Soul är stor, det är långt till marken, och hans reflexer kan vara blixtsnabba. Jag vet att han är världens snällaste men jag vet också att han inte kan styra sina reflexer. Och jag vill inte heller pressa honom till att hålla ihop sig då jag vet att det skulle göra det värre för honom.

Men vi landar i att vi delar ansvaret, dels för våra egna kroppar, men vi delar ocksä välviljan och omtanken till varandra. Jag förtydligar att väljer jag att sitta upp så tar jag ansvar för min kropp.

Så vi gick iväg på en kortaste runda, men så började det blåsa och rådjur sprang ut framför oss. Soul hoppade till och började speja intensivt. Vi funderade båda på om det här skulle gå. Men, längtan fanns där. Så hur stöttar vi varandra? Vi ger varandra tid och utrymme att känna. Vi stod en stund och andades ihop, jag sjöng lite (han gillar det) och han betade. Vi stod kvar i känslorna och vi lät dem finnas, både hans reflexer och min oro fick ta plats.

Sen satt jag upp, fortsatte med mjuk sång medan vi skrittade resten av vägen hem på lång tygel. Stolta och bubbligt glada.

18/05/2026

Läcker - Ta plats! Ge plats!

Idag skulle han fyllt 25 år, min själsfrände Läcker. Snart är det 7 år sen han lämnade kroppen, så lång tid utan honom, samtidigt som det gått så fort. För att hedra hans minne så satte jag  mig hos flocken och tog kontakt med honom - eller hans själ snarare, på andra sidan. Han hade budskap till var och en av hästarna i flocken, och kanske extra mycket till Vilda, som är den enda av dem som han faktiskt levde tillsammans med. 

Jag frågade också om han ville förmedla något till oss människor. Då kom det ett rungande “Ta plats!”. Att veta vem du är och stå upp för dig själv. Men för att ta plats måste du också ge plats. Och när det kommer till hästar och andra som så ofta saknar röst och rättigheter så är det extra viktigt att ge plats. Ge dem möjligheten att finna sig  själva, att uttrycka sig, ge dem frihet och självbestämmande. Uppmuntra “nej”, uppmuntra egna idéer, uppmuntra “olydnad”. Men samtidigt som du ger plats så glöm inte bort din egen roll. Man är alltid minst  två i ett möte, ett möte som bara blir jämlikt om samtliga parter får ta plats, utan att förminska den andres plats. Så kliv fram, ta din plats, stå upp för dig själv. Sudda inte ut dig själv för att ge den andre plats, möt varandra som hela de ni är. Ta plats - ge plats!

Sedan gick vi en promenad, jag med Waluso och min man med Vilda, med Läckers budskap som ledstjärna för dagen! Det kändes som vi var lite extra synliga, lite extra stora, lite extra levande!

Foto: Läcker och Vilda, sommaren 2018

01/05/2026

Vilda fyller år 1 maj - om att anfalla makthierarkier/demonstrera.

Idag fyller Vilda år! Hon tillhör en rätt liten grupp hästar jag mött, med flockrollen anfallare men som samtidigt skulle klassas som “folkilsken” i det traditionella sättet att se på hästar. (De andra folkilskna anfallarna jag mött har främst bott hos Emelie Cajsdotter, de är inte så hemskt populära bland människor). Det kan delvis vara en obalans, kopplat till trauman där de utsatts för mycket våld från människor, men det tycks också vara en ren livsuppgift kopplat till den anfallande förmågan - att fysiskt  anfalla idéer kring makt och dominans från människan.

Det kan te sig rent krasst som att om man som människa går in i hagen med en tanke om att man  har rätt att bestämma över andra arter, makthierarkier, så anfaller Vilda och jagar ut en så man får kasta sig under staketet för att inte bli skadad. Det kan också innebära att man aldrig kan ha en förutbestämd idé utan måste vara ständigt  i nuet, att verkligen kunna följa flödet och inte låsa fast sig vid planer. Hon upprepar ofta att vi människor har för mycket åsikter, att vi ska lägga oss i precis allt….

Vilda bor med oss efter att hon bestämde sig för att hon ville leva resten av livet med Waluso, helst på en plats där hon slapp se den traditionella ridsportsvärlden mer.  När hon skulle skrivas över på oss (ägande pga försäkringstekniska skäl) valde hon att min man Niclas skulle stå på hennes papper, för att han inte har någon bakgrund med hästar och därmed har mest ren intention och minst gamla mönster med tankar om ledarskap och dominans. Men egentligen är hon ju såklart inte ägd, hon är sin egen. Precis som alla andra levande individer.

Men hon förmedlar att det är en viktig roll att anfalla destruktiva system, att protestera och stå upp för allas lika värde. Att hjälpas åt att hålla varandra medvetna och ansvariga för våra handlingar. Oavsett art. Så därför är det väl helt perfekt att just hon fyller år detta datum!

20/04/2026

Soul påminde mig i helgen om vikten av att vara medveten om sin intention. Av att vilja väl, även om det ibland känns otillräckligt. Och att alltid låta sig ledas av kärlek och omtanke.

Insåg att jag varit tyst ett tag, det har varit fullt upp, med bla just kärlek och omtanke. Så jag ville för en gångs skull dela lite mer personliga bilder från vår vigsel och en text som går in på just intention och att ledas av kärlek, från Frida . Vigselfoton tagna av

"I ärlighetens namn så gifter ni ju er inte i första hand av romantiska smäktande skäl. Utan mer praktiska. Så min första tanke var att hålla ett praktisk tal, om hushållsekonomi och försäkringar och sånt. Men det blev ju jättetråkigt. 
Å så slår det mig, att vid första anblicken så kan giftemålet verka praktisk, men den verkliga orsaken menar jag bottnar i ren och stark kärlek, kärleken till platsen och djuren ni vill skydda genom det här giftemålet men också kärleken till livet. Möjligheten och välvilja för alla, två och fyrbenta att leva tryggt. Och det jag ser, när jag möter er, så är det kanske inte alltid det mest romantiska pussigull paret men jag ser viljan att leva tillsammans. Hur er kärlek utstrålar en stabil grund för så många. Ett tryggt hem, oavsett antal ben. En plats och ett arbete och djur som ni båda älskar. Ett liv att älska. Tillsammans. Kärleken runt er är faktiskt förunderlig och stor. Och jag tror att den kan försätta berg, och uppenbarligen även skog. Därför står ni här, vid det magiksa berget som symbol för er kärlek och stabilitet."

18/03/2026

Stresshantering enligt Drottning Cocos

Jag hade känt mig stressad ett litet tag, och trots alla mina terapeutiska verktyg kunde jag inte riktigt bryta det. Så jag tänkte att jag måste be om hjälp att varva ner tempot på insidan, att bli långsam. Och vem är bättre på att hjälpa till där än Cocos, som i princip har en master i att ta det lugnt. Jag frågade om hon ville gå en sväng, och hjälpa mig stanna upp på riktigt. Det kunde hon tänka sig, om jag lovade på heder och samvete att lyssna och göra precis som hon sa (stressade människor lyssnar dåligt tycker hon).

Det första hon gjorde var att bestämt stega bort till en plätt på vår gräsmatta och peka med nedåt mulen - och precis där hade årets första krokusar slagit ut. Jag, Cocos och katten Älva delar förtjusningen över att varje år leta vårtecken i naturen tillsammans, att möta varje art som vaknar. Så där började vi, mötte de nyvakna krokusarna för första gången i år, och fylldes av en harmonisk lycka. Efter en stund började hon lunka bort mot skogsbrynet och jag strosade efter, men när jag var nära att gå förbi henne stannade hon igen och sa åt mig att titta åt sidan. Och se där, hasselträdets nya frökapslar vajade stillsamt på grenen framför oss. 

Titta!, sa hon, de vaknar igen, knopparna på träden, frökapslarna, blommorna! Våren kommer varje år, allt vaknar på nytt (kanske i gammal kropp, kanske i ny kropp). Oavsett vad ni gör, hur ni springer/ fixar/ är i görande. Vila i det, du är bara en liten del i det stora. Jag tillåter mig  alltid långsamhet, varande utan mål, och inte hindrar det livet, våren kommer ändå! Våga göra samma sak.

Och där någonstans släppte den där stressen inuti. Det landade. Trots att vi förstår saker rationellt behövs det ibland såna här konkreta upplevelser för att det ska landa på riktigt, i kroppen, i medvetandet, i känslorna. Tack drottning Cocos, tack naturen, tack djuren för att ni så tålmodigt fortsätter visa oss vägen. Och för dig som behöver så finns bästa stresshanteringscoachen såklart att träffa här.

På bilderna syns drottningen (och jag) på vår långsamma promenad - och såklart våra vänner krokusarna och hasseln.

26/02/2026

Waluso - längta, dela, lyssna, vänta - och hur vi kan se det vi inte hör

Waluso har varit inne på det innan, hur samvaron mellan häst och människa bör födas ur längtan, hur man delar och möts genom att lyssna och ge det tid. Ibland när jag skriver om det får jag kommentarer om hur man gör det om man nu inte kan “höra” hästen (jag arbetar med djurkommunikation).Men jag tänker att det telepatiska alltid kompletteras av våra sinnen och kroppspråk. Så därför tänkte jag att jag och Waluso kan försöka ett exempel - hur man ser om man inte hör.

Dela längtan: jag uttrycker min med ord “jag skulle verkligen vilja få sitta på din rygg en liten stund idag” och förmedlar samtidigt en bild på detta mentalt. Waluso: “jag vill gärna umgås, men i trädgården, och gå vid skogsbrynet” - här visar han vart han vill genom att titta intensivt ditåt. Han stoppar själv huvudet i grimman för att visa att han vill gå med ut. Jag frågar om jag får lägga på hans ridpadd för att sitta på, han står lös och väljer att stå kvar och låta mig spänna fast den = varsågod. När jag visar tygel rör han sig bort från det, han vill hellre gå lös. Jag förstår snart varför, det var mycket energi, han ville hoppa i snövallar och räjsa runt i snön!

Så han leker lite, jag får hans uppmärksamhet genom att prata verbalt med honom eller få ögonkontakt med jämna mellanrum. Sen går vi runt ihop, ibland går han först och jag efter, ibland går jag först och han följer. Jag väntar och låter det ta tid, och när han är redo kommer han och ställer sig stilla brevid mig, en plötsligt lugn energi. Han söker fysisk kontakt, kommer med sin kropp mot min kropp = jag känner mig redo för att bära nu. Nu sträcker han fram huvudet mot grimskaftet/tygeln istället för att vända bort. Så jag får sitta upp och dela en uppsutten kram och lite pulsa i snö.Sen visar han att han känner sig färdig genom att dutta med sin mule på min högerfot. Det har han lärt mig under åren att det är hans sätt att säga att han är klar. Jag har inte tränat på att han ska stå still/klä på sig/befästa signaler etc, vi har mer övat på att lära oss se och känna in varandras språk, att lyssna med alla sinnen, och att stå i acceptans mot oss själva och varandra.

Efteråt finns en stor glädje. Jag är så nöjd och tacksam för det korta uppsuttna mötet vi nyss delade, att få min önskan uppfylld. För att nå dit behöver man ofta släppa normer och föreställningar om måsten och borden. En ständig stress kan vara tanken om att hästen behöver rmotioneras. Jag föredrar att så långt som möjligt försöka skapa en vardag där behovet kan uppfyllas i hagen med flocken istället, för att fokusera mer på längtan!

09/02/2026

Cocos: möt mig i allt som är jag, glöm inte bort "oss".

Jag hade backat av litegrann från samvaro utanför hagen under januari, delvis pga väder, känslomässig trötthet i mig, men också i en tanke om att det är skönt för hästarna med att få lite mer space med bara varandra. Men så började Cocos bete sig märkligt i några dygn, hon stannade i en annan del av hagen när resten av flocken förflyttade sig. Hon gick bara efter dem om jag kom och hämtade henne. Jag blev orolig, vad var fel? Men då visade hon en bild på stigar i skogen, så jag tog med henne ut på promenad.

Då sa hon: “Jag vill att du möter mig i allt som är jag! Du har glömt av att möta mig.” Men,sa jag, jag tänkte att du kanske var gladare av lite space. Du brukar ju inte direkt vara överdrivet pepp på aktiviteter. Hon svarade “det verkar som att din trötthet gjorde att du tappade bort dig själv litegrann, men därmed verkar du ha tappat bort OSS, du och jag”. Då insåg jag att hon många gånger förmedlat att hon uppskattar att jag möter henne i det som så många andra har klagat på. Att hon är rätt så tjurskallig, gärna bits ibland, har stark integritet, ofta säger nej och gillar att liksom debattera med en. Att vår relation är att vi accepterar varandra utan att försöka förändra varandra. För mig har detta också varit en utmaning, jag grubblar på om något kanske är fel fysiskt, kanske har hon ont. Sund tanke, men, om man också har utrett med vet och terapeuter så kanske man bör landa i tillit.

Så säger hon: “Möt mig i mitt nej! Att mötas och stå kvar i de stunder där vi tycker olika, när båda får uttrycka sin åsikt och det blir en klinch. Stå kvar och se vad som föds ur den tillåtelsen.” Jag ler lite, tänker på Läcker, som faktiskt uttryckte ganska exakt samma sak. Hon lägger till: “Det är så vi umgås.  Det är så jag är, jag är gärna med dig, men jag behöver få vara jag.”

Så när jag tänkte att hon nog helst ville vara ifred pga hennes uttryck, att jag var snäll som backade undan, då tyckte hon istället att jag dels tackat nej till alla den guidning hon ger mig men också tappat bort oss. 

Efter det samtalet betedde hon sig för övrigt som vanligt igen med flocken i hagen. Och nu går vi på promenader!

14/01/2026

Vilda - det behövs inte mer åsikter!

Jag delar oftast inlägg med budskap från hästarna. Men igår kväll hade jag skrivit ett som var mer baserat på mina egna åsikter. Jag postade det dock inte, då det kändes som något litet saknades. Så imorse, när hästarna åt frukost, stirrade Vilda mig rätt i själen, sådär som bara en totalt kompromisslös och mycket skarp ponny kan göra, och förmedlade:

Det behövs inte mer åsikter i världen!  Alla människor verkar tycka att deras åsikt är den rätta. Alla människor hänvisar till vad de menar är fakta/vetenskap eller erfarenheter som styrker just deras åsikt. I detta skapas så mycket polarisering, skuld och skambeläggande. Det föds rädsla att inte få vara med, att uteslutas. Det behövs inte mer åsikter. Det är inte där förändringen sker.

Det som behövs är att var och en gör det där idoga vardagliga arbetet med att möta sig själv och finna medvetenhet. Att veta vem du är och vad du står för, och försöka leva ditt liv därefter. Att genom medvetenhet och självkännedom sedan bidra till att empati sprids. To do good.  Då kan du dela ditt perspektiv genom att dela glimtar ur ditt liv. Men inte som en åsikt, mer som ett sätt att visa på mångfald. Och slår just ditt sätt att vara an i hjärtat på någon annan så är det där förändring sker, inte genom åsikter. 

Låt oss avsluta med några ord från Rumi:

Before you speak, let your words pass through three gates

At the first gate, ask yourself, “Is it true?”

At the second gate, ask yourself, “Is it necessary?”

At the third gate ask, “Is it kind?”

På bilderna syns glimtar ur ett varande med flocken, där jag försöker hålla rummet för att låta andra individer vara själsligt fria, utan dominans och prestation, med möten sprungna ur längtan. Där hästarna inte “behöver” mig för ett rikt liv, där deras gemenskap och trygghet tillsammans är det viktigaste!

31/12/2025

Gott nytt år - med önskan om en trygg natt för alla tama och vilda djur ✨️❤️.
2026 är Hästens år. Vi önskar ett år med mer ljus, lätthet och mjuka hjärtan. Med gemenskap, frihet och meningsfullhet.