21/10/2026
Har kunnat konstatera att det finns en knappt skönjbar skillnad i vissa fall, och i vissa andra ändå en klart tydlig, kring hur stabiliteten hos Sisu och Stella uttrycker sig.
I hans fall, så bestod konflikten med de storörade donnorna av att han bara genom sitt orädda sätt lyckades reta upp bitcharna ifråga - även om det nog aldrig var hans avsikt. Han var bara sig själv, nämligen trygg och lite nochalant, men utan att någonsin mena något illa med det. Faktiskt lite som det som jag själv råkat ut för inom Kattvärlden under den senaste tiden...Ha ha, men nough said om det ämnet.
Stella, är dock bara helt enkelt obrydd rakt över, gentemot fräsande och spottande som kommer riktat mot henne. Sisu kunde nog flytta tillbaka någon halvmeter i ett sånt läge, men Stella låtsas inte ens se den både ilskna och nyfikna antagonisten framför henne. Hon kanske gör en grimas och fnyser lite - och fortsätter sen med det hon håller på med. Överspända orientaler orkar hon inte uppbåda energi nog att beklaga existensen av.
Öronen hålls fortsatt riktade framåt, blicken pigg och nyfiken - och det verkar avväpnande i viss mån. Det är helt enkelt svårt - även för Belle och Nova - att eskalera i sin fientlighet, utan snarare kanske inse att den här nya bruttan är rätt cool och möjligt kompismaterial. Med andra ord, så går det åt rätt håll. Wish us luck inför utvecklingen under de närmaste dagarna. Bilden symboliserar ganska väl hur det ser ut när Stella ger de fräsande smalisarna en grimas och fortsätter med att hitta på nya sätt att demolera hemmet.
