05/06/2026
📖 Sagan om hunddagiset som riskerade att försvinna!!!
Om hunddagiset vid landsvägen.
I den gamla staden vid ån, där morgondimman om höstarna brukade vila över vattnet och där kyrkklockorna alltjämt lät sina slag vandra över taken såsom de gjort i generationer, låg ett hunddagis vid landsvägen. Det var intet märkvärdigt hus att skåda. Ingen resande stannade till för att beundra det, och ingen konstnär reste långväga för att måla dess väggar. Men för dem som kände platsen betydde det mer än mången ståtligare byggnad i staden.
Ty där började varje vardag med samma stilla ordning. Medan gryningen ännu låg över fälten kom människor körande från olika håll. Någon skulle till sitt arbete, någon till sin verkstad, någon till sitt företag och någon till stadens tjänst. Men innan de fortsatte sin färd stannade de till vid hunddagiset, där deras fyrbenta följeslagare skulle tillbringa dagen.
Hundarna brydde sig föga om människornas bekymmer. De visste endast att när dörren öppnades väntade en välbekant vardag. Där fanns människor som kände deras namn, deras egenheter och deras vanor. Där fanns rutiner som upprepades dag efter dag, år efter år. Så hade det varit så länge att många i bygden knappt längre mindes när verksamheten först tog sin början.
Men framtiden har sällan för vana att fråga människor om lov.
Då hunddagiset första gången riskerade att försvinna
Långt innan rådmännen började tala om mark, flyttar och framtida planer hade hunddagiset redan upplevt svåra tider. Ty även i den gamla staden vid ån hände det stundom att verksamheter stapplade, att bekymmer hopade sig och att framtiden syntes osäker.
Så kom det sig att upphandlingsmästarinnan Theodora Sickling en dag sökte upp Mångs Marking. Hon kom ej med kartor under armen och ej heller med färdiga lösningar. I stället kom hon med en fråga som vägde tyngre än många beslut som senare skulle fattas i rådssalarna.
Ty hunddagiset stod då inför ett vägskäl, och staden önskade att verksamheten skulle leva vidare. Därför bad hon Mångs att träda fram och försöka rädda det som annars riskerade att gå förlorat. Och Mångs, som såg värdet i både hundarna, människorna och verksamheten, valde att försöka.
Vad ingen av dem då kunde veta var att samma hunddagis, som man en gång sökt rädda, många år senare åter skulle stå i centrum för en ny berättelse.
Hur rådmännen började tala om marken
Åren gingo, och hunddagiset fortsatte sin verksamhet. Hundarna kommo om morgonen och foro hem om aftonen. Nya hundar tillkommo, gamla hundar lämnade jordelivet, och generation efter generation av hundägare lärde känna platsen vid landsvägen.
Men medan vardagen fortskred hade rådmännen i Stadens Stora Hus börjat tala om marken. Ty marken har den egenheten att den på en karta kan flyttas med ett enkelt pennstreck, medan samma flytt i verkligheten ofta kräver betydligt mer.
Bland dem som samlades kring kartor, ritningar och handlingar funnos Rogvald Fredriksen och Olvard Robertsen. De talade om framtiden såsom människor i alla tider gjort när de trott sig kunna se längre än morgondagen. Och medan deras blickar vandrade över pappren började streck dras som så småningom skulle komma att nå ända fram till hunddagiset vid landsvägen.
Vad ingen av dem då kunde veta var att samma streck skulle få helt olika betydelse beroende på vem som betraktade dem. För den som satt i rådssalen voro de endast linjer på ett papper, men för den som varje morgon lämnade sin hund vid landsvägen betydde de något helt annat.
Och mitt emellan dessa båda världar stod Mångs Marking.
Om skrivelsen som lades till handlingarna
Så kom det sig att stadens skrivare Sarina Jonsdotter en dag lät sända bud till hunddagiset. Staden önskade veta vad som kunde ske om verksamheten en dag måste lämna sin plats. Det var i sig ingen märklig fråga, ty när människor fatta stora beslut är det klokt att först förstå vilka följder dessa beslut kunna få.
Mångs Marking satte sig därför ned för att svara så sanningsenligt han förmådde. Han skrev om hundarna, om människorna, om vardagen och om allt det som sällan syns på kartor men som likväl utgör grunden för människors liv. Han skrev om arbetstillfällen, om ansvar och om de människor vars vardag var sammanflätad med hunddagisets fortsatta existens.
När skrivelsen omsider var färdig lades den till handlingarna✶ såsom så många andra dokument före och efter den. Men även om ett dokument ligger stilla i ett arkiv betyder det ej att dess innehåll förlorar sin betydelse. Ty vissa ord hava för vana att återvända långt senare, när människor minst ana det.
Om det stora beslutet i rådssalen
Åren gingo. Handlingar skrevos. Sammanträden höllos. Utredningar tillkommo. Och medan hundarna fortsatte sina dagar såsom de alltid gjort närmade sig ett avgörande inne i Stadens Stora Hus.
Så kom till slt den dag då rådmännen samlades kring det stora bordet i rådssalen för att fatta sitt beslut enligt KF §133✶. Klubban föll. Protokollet justerades. Handlingarna ordnades. Och därefter återgick världen till synes till det normala.
Men vad som på papper kan se litet ut visar sig stundom vara stort när det möter människors vardag. Ty medan beslutet vilade tryggt mellan pärmar och akter började dess följder långsamt röra sig genom staden såsom ringar på vatten.
Rogvald Fredriksen talade om framtiden. Olvard Robertsen talade om nödvändigheten i fattade beslut. Och medan orden ekade mellan väggarna i rådssalen fortsatte hundarna att komma till landsvägen varje morgon, ovetande om att deras värld höll på att skrivas om i protokoll och sammanträdesrum.
Då Mångs Marking vandrade till Domarnas Hus
Nu var det emellertid så att Mångs Marking ej var en man som lätteligen gav upp sådant han ansåg vara rätt och riktigt. När budet från rådmännen omsider nådde hunddagiset och det stod klart att beslutet blivit verklighet började han därför söka en annan väg.
Så kom det sig att han en dag begav sig söderut till Domarnas Hus i Malmö.
Det var ingen färd som gjordes av den som sökte strid, och ej heller av den som önskade besegra någon annan. Vad Mångs önskade var betydligt enklare än så. Han önskade endast att stadens företrädare skulle sätta sig vid samma bord som han själv, så att hundarnas framtid kunde diskuteras innan den avgjordes för all framtid.
Men då Domarna öppnade akten H 2962-25✶ fann de att stadens beslut redan var fattat. Och när stadens budbärare lät meddela att beslutet ej var förhandlingsbart fann Domarna heller ingen väg som kunde leda till förlikning mellan parterna.
Så stängdes akten åter och lades bland de handlingar som ännu vila i arkiven för den som önskar taga del av dem.
Om handelsträdgården vid Risanäs
Ty medan Mångs återvände hemåt hade andra krafter redan börjat röra sig genom berättelsen. Markfogden Lindor Olsmark arbetade bland kartor, fastighetsgränser och markfrågor, och så kom det sig att blickarna allt oftare riktades mot en gammal handelsträdgård vid Risanäs.
På kartorna såg allting enkelt ut. Sådant är kartornas natur. De visa sällan avstånd. De visa sällan människors vardag. De visa sällan hur verkligheten ter sig en kall vintermorgon eller en regnig dag i november.
Men medan rådmännen talade om framtiden började hundarnas folk att själva söka svar.
Hur arkiven började tala
Det var då något märkligt började ske. Ty arkiv hava ibland den egenheten att de ligga tysta under lång tid för att sedan plötsligt börja tala.
En handling ledde till en annan. En rapport ledde till nästa. Gamla dokument som länge legat stilla började åter läsas. Och ju fler blad som vändes desto fler frågor väcktes. Vad som först sett enkelt ut visade sig vara betydligt mer omfattande.
Ur hyllor, pärmar och akter började dokument träda fram. Där funnos handlingar märkta med namn såsom ECOS-2020-140✶, ECOS-2021-802✶ och ECOS-2023-1310✶. Där funnos rapporter, analyser, fotografier och korrespondens som sträckte sig flera år tillbaka i tiden. Varje dokument berättade en liten del av sin egen historia, och medan hundarnas folk fortsatte sitt sökande började de förstå att berättelsen kanske var större än de först trott.
Ty ibland är det ej de svar man finner som förändrar en berättelse. Ibland är det de frågor som uppstå när man börjar söka dem.
Slutet som ännu ej skrivits
Och där står berättelsen ännu.
Hundarna veta fortfarande intet om rådssalar, kartor eller sammanträden. De veta endast det de alltid vetat. Att morgondagen börjar med att någon öppnar dörren.
Men människorna veta att vissa berättelser ännu ej nått sitt slut. Ty alla frågor hava ännu ej fått sina svar. Alla handlingar hava ännu ej lästs. Alla kapitel hava ännu ej skrivits.
Och därför väntar mången alltjämt på nästa blad i berättelsen om hunddagiset som riskerade att försvinna.
# Berättelsens figurer
Mångs Marking – Föreståndare för hunddagiset
Rogvald Fredriksen – Kommunalråd
Olvard Robertsen – Kommunalråd
Sarina Jonsdotter – Stadsskrivare
Lindor Olsmark – Markfogde
Theodora Sickling – Upphandlingsmästarinna
Annora Sundling – Förvaltare
Hundarnas folk – Hundägare, personal och berörda invånare
# Handlingar och dokument
Följande handlingar omnämns eller hänvisas till i berättelsen:
✶ KF §133
Kommunfullmäktiges beslut. Kan begäras ut från Ronneby kommun eller återfinnas i kommunfullmäktiges protokoll.
✶ H 2962-25
Handlingar från Hyres- och arrendenämnden i Malmö. Offentlig akt som kan begäras ut från Hyres- och arrendenämnden i Malmö.
✶ ECOS-2020-140
Miljöärende. Kan begäras ut från Miljö- och byggnadsförvaltningen i Ronneby kommun.
✶ ECOS-2021-802
Miljöärende. Kan begäras ut från Miljö- och byggnadsförvaltningen i Ronneby kommun.
✶ ECOS-2023-1310
Miljöärende. Kan begäras ut från Miljö- och byggnadsförvaltningen i Ronneby kommun.
✶ Uppsägning av hyresavtal avseende Reparatören 1, Sörbyvägen 41
Bilaga i mål H 2962-25. Kan begäras ut från Hyres- och arrendenämnden i Malmö.
✶ Kommunala protokoll, tjänsteskrivelser och beslutsunderlag rörande parkflytt, handelsträdgården i Risanäs och hunddagisets lokaler
Kan begäras ut från Ronneby kommun.
✶ Tidningsartiklar och offentliga uttalanden som omnämns i berättelsen
Kan återfinnas i Sydöstran, BLT och andra offentligt publicerade medier samt via respektive tidnings arkiv.
Samtliga ovanstående handlingar är offentliga handlingar eller offentligt publicerat material och kan begäras ut eller sökas fram av den som önskar bilda sig en egen uppfattning.
# Berättelsen nedtecknad av
Magnus Martinsson
Silfverforsens Kaffestuga AB
Nya Ronneby Hunddagis
