21/12/2021
"Man borde skriva på ett avtal med hunden- Jag ska INTE ge upp på dig, även i våra svåra stunder"
Jag som jobbar med omplaceringar (men säkert ni andra också), har märkt att det kommer ut fler hundar för omplacering nu. Och jag vet att vi kan skylla på Coronahundar. Men år efter år så ser vi ändå samma mönster, Corona eller ej. Folk skaffar hundar som söta valpar. Och visst är man kär i den lilla tjocka valpmagen, de små tassarna, den speciella valpdoften... Ja ni ser ju det framför er.
Men av någon anledning, så verkar folk tro att när de skaffar hund så har de en gullig valp, och sen direkt efter den tiden en mogen, vuxen hund som lärt sig vara passiv i vårt hem, följa våra minsta vinkar och inte behöva så mycket aktivitet och sånt. En sån soffhund som inte ställer till så mycket problem...
Hur kan det komma sig att folk missar att mellan 6 månader och kanske 18 månader (eller mer hos vissa) så har de ett fyrfota kaos hemma. I de allra flesta fall. Från gullig valp på 2 månader, börja tugga lite i fingrarna, hälarna, och ta sönder skor och tömma soptunnan. 6 månader, ökad energi och behov av att lära sig om världen. 7 månader. Glömmer plötsligt bort att de är rumsrena. 8 månader, all tidigare inlärning verkar vara bortblåst. Nya konstiga rädslor. Inkallning funkar inte längre. 9 månader, hoppar på folk, välter barnen, enormt behov av uppmärksamhet, de verkar aldrig bli trötta, vill göra saker hela tiden, börjat bita lite hårdare i lek. Tuggar på kopplet, blir avundsjuk på barnen, har börjat förstå att de har en röst man kan använda. Stökar runt, har hallaballola, livet är sköj, folk blir störda, retas ännu mer, klättrar på väggarna, äter upp allt de ser, hormonerna rusar, det luktar löptik så hunden drar hårdare i kopplet än någonsin och håller på att välta sin människa, mötande hanhundar kan dra åt he***te för det här är hans löptikskiss, som han ska lukta på i fem evigheter ...
10 månader.
"Jag behöver omplacera min fina hund, han är 10 månader och jag kan inte ge honom det han behöver"
Jag tror inte vi nödvändigtvis behöver unghundskurser. Visst får man med sig verktyg framförallt inom inlärningspsykologi och kanske lite social kompetens. Men hur många kurser vi än går så kommer din 10 månaders hund fortfarande ha galet mycket hormoner som springer i kroppen, de börjar bli vuxna och ska lära sig hantera det ansvaret det innebär och börja stå på egna tassar. De kommer ha till synes irrationella rädslor, men när du flyttar hemifrån kommer du också förstå att livet blir rätt så ovisst och lite läskigt innan man vant sig. De kommer att ha ett enormt behov av att fokusera sin energi, ja den typen som inte går att träna bort med att kasta pinnar i timmar eller gå stökiga promenader när allt luktar så gott... (för i deras hormonsinne och utveckling så är det ju dags att skaffa flickvän), de kommer kanske försöka skrämma bort andra hanhundar (hallå, vilka tonåringar har inte bråkat om vem som får tjejen?).
Ja allt sånt som är ganska normal utveckling i hundens liv, gör kaos i vårt liv. Vi måste vara förberedda på detta. Inte på att försöka forma hunden, inte att förändra den, inte att hämma allt som bubblar i dem, utan hitta en acceptans, och förbereda sig på att några månader kommer vara ett rent he***te. Men det går över. De måste växa upp för att kunna bli vuxna. Vi kan inte börja omplacera alla tonårshundar för att man inte orkar med dem. De ÄR en handfull. Det kommer vara jobbigt. Det kommer också att bli bättre. Varenda en som vill skaffa valp borde få skriva under ett avtal med hunden, som säger "jag kommer inte att ge upp på dig och på oss, även under dina värsta stunder".
Jag tror att någon gång när jag räknade annonser, så var mer än hälften 10 månaders hundar (ofta hanar). Är det rimligt? Att vi verkligen inte förstår vad vi ger oss in på? Vår roll som tex hundpsykologer kanske inte ska vara någon man beställer för att fixa hunden när den är jobbig, utan någon som förbereder hundägare på att äga hund ÄR jobbigt. Om vi vill ha något enkelt, skaffa vandrande pinnar. Vill du ta dig an en hund som ska försöka bli vuxen på några månader med allt det innebär, förbered dig på att andas, ta en dag i taget, och hjälp hunden igenom sitt inre kaos, så att ni kommer ut hela och rena på andra sidan tonåren ♥️
