02/06/2026
Under förra helgens Albamässa i Norrköping bevittnade jag något som illustrerar ett allvarligt problem inom reptilhobbyn. En ödla bars runt i koppel på ägarens axel bland stora folkmassor samtidigt som besökare uppmuntrades att klappa djuret. Det påstods även att individen "Älskar kel och uppmärksamhet"... Nej, det gör den INTE!
Det här är exakt den typ av antropomorfisering som leder till missförstånd kring skötsel och välfärd. Reptiler är INTE keldjur och de har inte utvecklats för att söka fysisk närhet, beröring eller bekräftelse från människor. Ansvarslös och överdriven hantering kan snarare vara direkt skadlig... "Men titta hur lugn den är. Den sitter ju helt stilla!"... Att ett djur tolererar hantering betyder inte att det tycker om den. Reptiler visar ofta stress på betydligt mer subtila sätt än vad många människor förstår. Ett stillasittande djur är inte automatiskt ett avslappnat djur. Forskning visar att reptiler ofta uppvisar försvarsbeteenden som innebär att de sitter stilla och observerar sin omgivning istället för att fly eller eskalera situationen. Detta är något som reptilägare bör känna till.
För att vara tydlig menar jag absolut inte att reptiler aldrig får hanteras. Det är fullt acceptabelt att interagera med sina djur i en omfattning som är anpassad efter artens och individens förutsättningar. Man kan exempelvis ta ut dem i samband med skötsel och hälsokontroller, eller under kortare stunder för att ta bilder. Många hanterar också sina djur för att de ska bli mindre defensiva och enklare att sköta vid behov. Det kan även finnas ett värde i att låta reptiler vistas utomhus under kontrollerade former för att få tillgång till naturligt solljus och UVB. Men då ska det ske med hänsyn till temperatur, säkerhet och omgivning, och inte mitt bland stora mängder människor eller andra djur. Min kritik handlar alltså inte om all hantering i sig. Min kritik handlar om skadlig exponering, antropomorfisering och att framställa reptiler som om de vore jämförbara med sociala sällskapsdjur.
Reptiler bör i första hand vistas i miljöer som är anpassade för deras behov och ska helst inte transporteras långt från deras vivarium, med undantag för väl genomförda utbildningsinsatser och föreläsningar. Det är viktigt att förstå att mässor är en extrem miljö för reptiler om de vistas utanför sina displayboxar. Höga ljud, stark belysning, vibrationer, hundratals människor, främmande lukter och konstant hantering ligger långt ifrån de förhållanden som dessa djur är anpassade till. Att dessutom exponera individen för beröring från ett stort antal okända personer innebär ytterligare belastning. Utöver att stress kan få fysiska konsekvenser och i värsta fall till och med bidra till dödsfall, ökar också risken för spridning av sjukdomar och parasiter. Med andra ord är det, enligt min mening, inget annat än misskötsel att ta med sig och hantera reptiler på mässor, event, shoppingcenter eller andra tätbefolkade och högljudda tillställningar (utanför sina boxar).
Det som oroar mig mest är dock signalvärdet.
När reptiler marknadsförs som "keliga", "mysiga" eller som "sällskapsdjur" skapas en falsk bild av vad dessa arter är och vad de behöver. Det leder till orealistiska förväntningar hos nya djurägare och riskerar att normalisera hantering som sker för människans skull snarare än för djurets. Nybörjare får intrycket att god djurhållning handlar om att bära runt sina reptiler offentligt och låta människor hantera dem. I verkligheten handlar god djurhållning om att tillgodose djurets biologiska och beteendemässiga behov, inte om underhållning. Även när man fotograferar och publicerar bilder på sina djur bör man sträva efter att förmedla korrekt säkerhetsinformation och beskriva vilka förutsättningar som faktiskt är lämpliga.
Det är givetvis inga problem med att klappa, hålla om eller visa kärlek till sina reptiler. Särskilt individer som tolererar hantering kan uppskatta lugna och förutsägbara interaktioner med sin ägare, även om det inte bör förväxlas med sociala behov. Det är också positivt att visa sådana stunder offentligt, då det kan bidra till att motverka fobier, fördomar och missuppfattningar om reptiler. Bilder och videor kan vara ett utmärkt verktyg för att väcka intresse, sprida kunskap och visa att dessa djur förtjänar respekt och förståelse. Problemet uppstår när hanteringen sker under potentiellt skadliga förutsättningar eller när den kombineras med felaktiga budskap.
Det finns personer som hävdar att bilderna i mitt NoPhobia-projekt kan jämföras med den typ av missvisande exponering som jag kritiserar i detta inlägg, men då har man uppenbarligen helt ignorerat både viktiga detaljer och helheten. Mina fotograferingar pågår vanligtvis i cirka 3-5 minuter och sker i direkt anslutning till ormarnas vivarium. Jag är också noga med att publicera information som tydligt beskriver både säkerhetsåtgärderna och att varje session anpassas efter individens beteende och toleransnivå. Projektet skapades dessutom med ett specifikt syfte: att avdramatisera den negativa uppfattning, rädsla och fientlighet som omger ormar, samt att motverka ophidiofobi genom utbildning och exponering under kontrollerade former. Därför blir jämförelsen inte helt korrekt. Med det sagt välkomnar jag alltid saklig och konstruktiv kritik, eftersom diskussioner om djurvälfärd bör bygga på kunskap, forskning och ett genuint intresse för djurens bästa. Jag skulle givetvis inte fortsätta fotografera mina djur om det hade en negativ inverkan på deras hälsa.
Sammanfattningsvis måste vi sluta mäta våra husdjurs värde utifrån hur mycket fysisk kontakt människor kan få med dem. Vi inom hobbyn har ett ansvar att förmedla korrekt information om reptilers artspecifika behov. Om man hanterar sina djur ansvarsfullt och skapar samtal, bilder eller videor i syfte att sprida kunskap har man mitt fulla stöd. Men om man går runt med en reptil som en accessoar för att få uppmärksamhet och påstår att den älskar "kel" så bidrar man till att sprida felaktig information om reptilers beteende och behov. Det är inte "gulligt". Det är inte utbildning. Det är inte god djurhållning. Och det är definitivt inte något som borde normaliseras.
[FOLLOW, LIKE and SHARE - Thank you!]
Facebook Group: Jerrevång
Instagram: jennipher.jerrevang
