Empathic Horsemanship

29/04/2017

Ibland frågar kunder mig vad de ska göra åt sin skrapande häst. Oftast är svaret enkelt: lär dem att stå lösa. När en häst sitter fast i väggen blir det svårare för oss att läsa av de små signalerna, vilket gör att hästen behöver ta i med stora bokstäver för att få oss att lyssna. När de i stället står fria kan de oftast lösa sina problem själva, utan att behöva be människan om hjälp. Om inte annat är det alltid bra att hästen lär sig ta ansvar och växa i uppgiften, i detta fallet: att stå stilla!👍🏼

04/02/2017

Under året kommer ni kunna ta del av en artikelserie, skriven av mig, i tidningen Hästfocus! Naturligtvis handlar det om mitt hjärteämne: att förbättra relationen till sin häst, på lika villkor. Del ett berör det viktiga i att respektera hästens flock och deras sammanhållning. I varje nummer kommer ni få ta del av mina resonemang kring vardagen i stallet, tillsammans med små, lätta övningar som ni själva kan testa i praktiken. Spännande va!

Nummer 1 2017 kommer ut i butik 7 februari!

06/01/2017

Att kunna läsa vad hästen uttrycker är en viktig grund till ömsesidig förståelse. Forskning har gjorts på hästars så kallade "pain face", det vill säga deras "smärtansikte". När hästarna uttrycker smärta är det lätt att det går oss förbi. Hästar kan inte gny som hundar när de utsätts för obehag, därför är det extra viktigt att vi är lyhörda för vad de berättar! :)

Jag snubblade precis över den här kreativt gjorda sidan, där man själv kan testa sina kunskaper när det kommer till att läsa hästens smärtansikte. Bra och kul idé, som gör om eventuellt svårtuggad forskning till mer lättförståelig allmänkunskap! http://langthastliv.se/pain-face/

Det kan være meget svært at se om en hest har ondt - selv for professionelle hesteejere. Derfor går alt for mange heste rundt med uopdaget smerte.

29/12/2016

Hej! Nu var det ett tag sedan som jag uppdaterade här, dagarna har varit fullspäckade med planering och därför har sidan fått vila. Men (!) anledningen till dessa intensiva dagar kan kanske glädja några av er. Åtminstone er i södra Sverige..! Jag flyttar nämligen ner till Malmö i början av januari och kan därmed ta emot nya kunder från och med då!

Om ni är sugna på att boka träning i Malmöområdet så är ni varmt välkomna att höra av er.

Hoppas vi hörs och ses!

✨Gott nytt år!✨

18/11/2016

När jag arbetar med hästar så utgår jag gärna från frågor. "Vill du vara med mig?", "vill du ha mig på ryggen?", "får jag lov att sitta upp?". Jag kan inte kräva att en häst ska vilja vara med mig, eller att den ska ställa upp på alla mina idéer. Däremot kan jag föreslå dem som ett alternativ, som hästen antingen kan tacka ja eller nej till. Ifall hästen tackar nej, då tar jag det inte personligt, utan funderar bara en extra sväng på hur det kommer sig att hästen inte ville - och vad jag som människa kan förändra till nästa gång.

Att beordra hästen är ett vedertaget sätt att förhålla sig till våra kompisar, och det är inte helt sällan som jag blir ifrågasatt av andra människor när jag berättar om min inställning till bemötandet hästar. Jag personligen är inte ute efter att vara hästens chef, för min del känns det mer harmoniskt att vara med hästen för att hästen vill vara med mig. Inte för att jag tvingar den till min närhet.

För några inlägg sedan så kunde ni läsa om mina tankar gällande vänskap från marken, innan ridning. Bland annat för att det skapar en större säkerhet, när hästen värnar om sin människas välmående. En annan sak som skapar säkerhet vid ridning är när hästen själv bjuder upp en på ryggen. Genom att låta hästen säga ja (och acceptera när den säger nej) så visar man för hästen att man lyssnar på den, och de åsikter den förmedlar. Detta handlar inte om att låta hästen diktera hundra procent av alla villkor, utan snarare om att möta den halvvägs. Att dela på relationen, hälften - hälften, i stället för att roffa åt sig hela kakan själv.

Genom att inte hålla fast hästen när man sitter upp, utan att visa att hästen har ett val att inte ha en på ryggen och därmed gå iväg, är ett bra sätt att dubbelkolla om hästen faktiskt är sugen på en ridtur eller inte. Vill hästen ha dig på ryggen, då ser den till att göra det lätt för dig att komma dit. Om hästen inte är sugen på en ridtur, då märker du det om du ger hästen chansen att uttrycka sig. Och än sen ifall hästen går iväg och tackar nej - är det verkligen så farligt? Visst säger det något om hästens inställning till att ha någon på ryggen, men är det inte egentligen helt fantastiskt att få svaret svart på vitt?

Det är lätt att glömma att ridning inte är någon rättighet vi hästmänniskor har, även om många av oss älskar det. Hästen är sin egen individ, och det är den individens kropp som vi begär något av när vi vill rida. Men vill hästen vara en del av ridturen, då blir det plötsligt inget krav från ryttarens håll att få tillgång till hästens rygg. Då vill ni, båda två - och hur fantastiskt är inte det? Det är trots allt vad de flesta ryttare vill uppnå i sin relation till sin häst: ett renodlat partnerskap. Tänk så mycket härligare det blir när NI vill rida, tillsammans!

17/11/2016

Ibland kan jag få en känsla av att verkligen vara varmt välkomnad i hästens flock. När jag byggt upp en relation till flockens medlemmar så faller det liksom sig naturligt att jag står där i hagen med dem och umgås. För mig kan det räcka med att bara stå bland hästarna och känna närheten, vissa tillfällen kan jag tycka att fysisk kontakt till och med förstör. Det är inte alltid som hästar vill bli klappade, men däremot är det sällan de säger nej till omtanke på håll. Att veta att man är en del av ett ömsint sammanhang är betydelsefullt både för människor och djur.

När jag står och är sådär förenad med hästarna, nästan på ett själsligt plan, så känner jag i hela kroppen hur viktig flocken är för dem. De behöver sina vänner och den gemensamma kärleken. Alla har sin plats och sin uppgift, utan varandra så klarar de sig (instinktivt) inte. Flockdjur, som de är. Då slår det mig också ibland, hur okänsliga vi människor kan vara. Jag är det vissa gånger, och många med mig.

Tänk dig själv, hur du sitter och pratar innerligt med en vän, djupt inne i samtalet. Eller att du ligger i soffan, tätt intill din partner och uppskattar sammanhanget och lugnet. Plötsligt kommer det in en person i rummet, som du inte nödvändigtvis känner särskilt bra, som tvingar bort dig från samtalet med vännen eller drar upp dig från soffan. Tänk känslan när lugnet bryts av, vilken disharmoni det skapas i kroppen.

Precis det där har jag börjat reflektera över när det kommer till hästflockar också. Vikten av att känna in, innan man hämtar in sin häst från hagen. Att det nog faktiskt är värdefullt för flocken att veta att man inte klampar in hur som helst och rör om i lugnet, utan att man visar respekt genom att vänta in tills det känns rätt i kroppen. Låta dem avsluta det sammanhang som de är mitt uppe i. Det hade jag tyckt vore skönt åtminstone, om jag vore häst.

15/11/2016

Ibland får jag frågor om hur jag vågar, eller ens kan, gå med hästar lösa på promenad. För mig är det inte konstigare än att ha en hund lös - till och med mindre konstigt.

Hundar har vi lösa titt som tätt, utan att någon reflekterar över några allt för stora riskfaktorer. Det tillhör vår vardag att hundarna går lösa, helt enkelt. Och det är ju kanonbra att hundarna får gå lösa, så skönt för dem att slippa koppel! :)

Jag stöter ofta på argumentet att hästen är ett flyktdjur, och att det därför är farligt att ha den lös. Då brukar jag kontra med att ju hunden faktiskt är ett rovdjur, med jaktinstinkt. Jag personligen litar mer på att hästen stannar hos mig när den blir rädd, om den ser mig som sin trygga punkt, än att hunden stannar hos mig, när jaktinstinkten kickar in.

För det är i tilliten som allting ligger, när vi människor arbetar med flyktdjur. Jag ser mig aldrig som en självklar del i hästens flock och jag skulle aldrig klampa in och bestämma att jag är en självutnämnd boss över hästen. När jag är värdig hästens tillit, då får jag den. Då hästen själv väljer att se mig som en trygghet att ty sig till, det är då vår relation blir säker. Jag skulle inte känna mig okej med att en annan person som plötsligt ville bestämma över mig, utan att ha mitt godkännande. Det kräver att jag litar på personen, för att successivt kunna tillåta den att ta mer och mer ansvar för vårt gemensamma välbefinnande. Så tänker jag på min relation till hästen, också. Jag ska förtjäna hästens tillit. Och när hästen litar på mig, då finns det ingen anledning för mig att inte lita på den.

Sedan gäller det såklart att ha med sig en gnutta sunt förnuft. Naturligtvis släpper jag aldrig hästen nära en större väg eller liknande. Jag skulle heller aldrig få för mig att släppa en häst som jag inte litar på 100%. För om jag inte litar på hästen helt och hållet, då litar den troligen inte på mig så mycket heller. Trust takes time!

På bilden ser ni min förra häst Alba, världens finaste lilla guldkorn!

14/11/2016

Jag rider inte särskilt mycket alls, av den simpla anledningen att jag helt enkelt tycker bättre om att stå på marken. Men de gångerna som jag rider, då är jag mån om att lära känna hästen från marken före jag sitter upp, ändå.

Om jag bygger en vänskap med hästen från marken, med intentionen att jag respekterar hästen som individ, då kommer det bli så mycket lättare för mig när jag väl sitter upp på hästens rygg. För då är vi redan kompisar.

Ifall någon jag inte kände plötsligt skulle hoppat upp på min rygg, då skulle jag känt mig ganska kränkt och oförstående - dessutom hade jag inte brytt mig om att människan på min rygg skulle få sitta kvar. Därför utgår jag från att ifall hästen tycker om mig från marken, då kommer den att balansera upp mig med glädje och stolthet, även när jag sitter på dess rygg.

Om hästen vill ha mig på ryggen och trivs med att ha mig där, då kommer den inte vilja få av mig. När hästen accepterar att ha en på ryggen, då blir allting så mycket lättare. Hästen går inte iväg och sätter sig emot när man försöker sitta upp - för den bjuder upp en på ryggen självmant, och står stilla för att underlätta för människan. Hästen skenar inte iväg i panik när den blir rädd - för den vet att en trygg punkt sitter på ryggen och kan hjälpa den igenom faran. Hästen bockar inte av en i syfte av att få bort människan från sin rygg - för den värnar om sin vän på ryggen, och vill ha den där.

Tänk va, så enkelt (och säkert!) det blir när hästen tycker om sin ryttare!

13/11/2016

Man hör ofta att hästen ska hålla sig bakom människan, för att människan "ska" leda vägen. Om jag tränar en häst vars ägare är noga med det, då förhåller jag mig naturligtvis mig till det. Inget konstigt med det, såklart! Men ifall jag får fria händer, då väger det för mig inte särskilt tungt att hästen ska gå vid en viss position. Så länge hästen är uppmärksam och vi är synkade i kropp och hjärna, då ser jag inte något problem med att hästen tvunget måste gå bakom mig.

Titus, hästen på filmen, var en mycket lyckligare individ när han fick bestämma själv var han skulle gå. Oftast var det dessutom lättare att styra honom bakifrån. Detta på grund av att han var gladare när han gick i täten, och därmed även så pass nöjd att han var mån om att lyssna på mig, av egen vilja. Uttrycket "ge och ta" gäller även för hästar. Ger man respekt och hänsyn, så får man det tillbaka. Titus ville lyssna på mig, för att jag lyssnade på honom.

I en hästflock finns det ingen given ordning. Det finns ingen häst som säger "nu ska ni alla rada upp er på ett led efter mig, och den som går någon annanstans får en utskällning!". Hästar går dit som hästar mår bra av att vara, på det sätt som de mår bra av att röra sig på, svårare än så är det inte. Så länge det känns säkert och bra för mig så ser jag ingen anledning till att hästen jag är ute och promenerar med ska behöva rätta sig i ledet - bokstavligen! :)

12/11/2016

I somras höll jag en lektion för fälttävlansryttaren Jakob. Här är hans fina ord om vår träning!

12/11/2016

I hästkretsar pratas det ofta om att hästen "måste" ridas. Mitt förhållningssätt till hästar är lite tvärt om: jag har aldrig med ridningen i planen för hästar som jag rehabiliterar. Inte för att att ridning på något sätt är fel om det utförs på rätt sätt, men för att det helt enkelt inte är viktigt för mig och mitt arbete med hästar. Trots att mina rehabiliteringshästar inte rids, så har samtliga fullkomligt blommat ut både fysiskt och psykiskt.

När jag arbetar med hästar så brukar jag gå in på djupet. Vad man som människa ofta missar är att också hästar kan ha trauman. De kan ha rädsla som sitter långt, långt in i kroppen, eller stress som uttrycker sig i hårda muskler. Även om det där är så självklart för oss när det kommer till andra människor, så har vi en tendens att glömma det när det kommer till våra fyrbenta kompisar. Vi vet om att en ledsen och rädd människa kan dra upp sina axlar mot öronen, att våra kroppar fungerar så när vi känner obehag är ingen nyhet för de flesta. Då kommer spänningarna som ett brev på posten. Spänningarna är svaret på rädslan som stannat kvar i axlarna, helt enkelt. När personen får lätta sitt hjärta hos en person som den känner sig trygg med, och när knutorna får hjälp att lösas upp genom massage, då får människan det plötsligt väldigt mycket lättare att ha en stolt och rakryggad hållning. Precis så fungerar hästar också.

När hästar får möjlighet att släppa på gamla spänningar, genom fysisk och psykisk rehabilitering, då händer det under med dem. Från att ha hållit inne på spänningar och dra ihop sig, så kan de plötsligt släppa obehaget och växa i sig själva.

På bilderna ser ni Zito, i november 2012 och juni 2013. Zito reds inte under hela våren 2013, utan arbetades enbart från marken. Ändå var det under "viloperioden" som det hände allra mest. Då fick han möjligheten att lägga gamla bördor bakom sig, och utvecklas i en ny riktning. Resultatet blev en stoltare hållning, en breddad (och mer avslappnad) bog, samt ett mildare temperament.

11/11/2016

- TRÄNINGAR I SUNDSVALLSOMRÅDET -
Till och med mitten av december har jag möjlighet att träna nya kunder!

Under delar av våren kommer jag att vara utomlands, och sedan flyttar jag från Sundsvall, söderut. Därför gäller det för er Sundsvallsbor att passa på, om ni vill lära er mer om hästkommunikation!

En träning kostar 250 kronor/timme.

Skicka ett meddelande via Facebooksidan, eller ett mejl till [email protected], om ni är intresserade. Men passa på, för träningstillfällena bokas upp fort!