17/03/2016
En fortsättning på stresstemat. Idag om pandorasyndrom.
Pandorasyndrom
Felin idiopatisk cystit/felin interstitial cystit (FIC) är en vanlig diagnos vid urinvägsproblem hos katt. 60-70% av alla katter som drabbas av akuta urinvägsproblem drabbas av just FIC. Diagnosen kan kort beskrivas som ”urinvägsinflammation utan känd orsak”. Diagnosen ställs när en katt upprepade gånger drabbats av inflammation i urinvägarna och man inte kan finna någon uppenbar orsak till problemet. Det finns nu forskare som har föreslagit ett nytt namn, pandorasyndrom, för denna typ av problematik eftersom de senaste decennierna av forskning på området visar att det inte bara är urinvägarna som felas. De vill med en ny term lyfta fokus från urinvägarna till den mycket mer komplexa helheten; en helhet som förutom urinvägarna även innefattar binjurarna, nervsystemet, katthållningen och den miljö katten lever i. Hos vissa katter kan man se symptom även i mag-tarmkanalen, immunförsvaret, huden, andningsorganen och i hjärtat.
Syftet med att lyfta fokus från urinvägarna till hela katten är ultimat att försöka förbättra behandlingen av drabbade katter.
De vanligaste symptomen på urinvägsinflammation är:
Katten får ont när den kissar. Det kan leda till att katten kopplar smärtan till kattlådan och börjar kissa någon annanstans.
Katten kissar oftare.
Katten har blod i urinen.
Katten putsar sig överdrivet mycket, katten kan försöka komma åt smärtan/irritationen genom att slicka och då främst på nedre delen av magen, vid ljumskarna och mot könsorganen till.
Katten kan inte kissa. Hankatter kan få helt stopp i urinröret.
Stress är en betydande orsak bakom problematiken. 80-95% av fallen uppstår akut och verkar läka ut av sig själva. Hos dessa katter är risken för återfall stor om de utsätts för stress igen.
Hos katter med pandorasyndrom finner man defekt slemhinna i urinblåsan. Urinblåsans väggar skyddas av en slemhinna uppbyggd av glykosaminoglykaner (GAG). Slemhinnan skyddar väggen från ämnen i urinen som kan irritera cellerna i urinblåsans vägg. Om denna slemhinna skadas kan irriterande ämnen från urinen tränga in i urinblåsans vägg och orsaka irritation eller smärta. Dessa ämnen kan även orsaka inflammation. Inflammation kan även uppstå till följd av att hjärnan (pga. stress) skickar signaler som utlöser lokal inflammation och smärta.
Alla katter som utsätts för stress utvecklar inte pandorasyndrom och det beror på att de flesta katter har en normal stressrespons. Det har inte katter med pandorasyndrom. Dessa katter hanterar inte stress på ett normalt sätt. Hos friska katter leder stress till att binjurarna frisätter adrenalin, noradrenalin och kortisol. Hos katter med pandorasyndrom frisätts adrenalin och noradrenalin, men deras kortisolsvar är inte normalt. Varför är inte helt klargjort men man har sett att drabbade katter har mindre binjurar än normalt vilket kan vara en del av förklaringen. Binjurarnas onormala storlek kan i sin tur bero på att kattens mamma har utsatts för stress under dräktigheten. De hormoner hon frisätter kan överföras till fostren via livmoderkakan och påverka binjurarnas utveckling. Utöver detta har katterna även en känsligare akustisk skrämselreflex (ASR). ASR är en försvarsrespons som medieras av hjärnstammen vid plötslig och intensiv stimulans.
Behandling
Den i särklass viktigaste behandlingen för ”pandorakatter” är att förändra miljön katten lever i. Det är viktigt att erbjuda katten en förutsägbar miljö och se till att den har en tillräcklig resurstillgång. Viktiga resurser är t.ex. kattlådan, mat, vatten, viloplatser, klös- och klättermöbler. Katten behöver möjlighet att komma undan och vara ifred likväl som den behöver aktiveras så att den får utlopp för sina naturliga behov. Hur omfattande förändringar som behövs är individuellt och det är viktigt att kattens hemmiljö utvärderas noga så att det går att lägga upp ett individanpassat miljöberikningsprogram samt erbjuda kattägaren metoder för att dämpa konflikter med andra katter, hundar, människor etc.
Läkemedel
I sjukdomens akuta fas är det viktigt att behandla katten med smärtstillande och lugnande läkemedel. Smärtstillande ges självklart för att katten ska slippa ha ont och lugnande ges för att minska aktiviteten hos det autonoma nervsystemet vilket har visat sig ha en gynnsam effekt.
Man kan prova att behandla med pentosanpolysulfat (Cartrophen vet.) i syfte att bygga upp GAG-lagret i urinblåsan, men det finns inget vetenskapligt stöd för att det fungerar.
Behandling med psykofarmaka kan övervägas till katter som drabbas av återfall och miljöberikning inte ger tillräckligt bra resultat. Det finns olika substanser att välja på men amitriptylin (Saroten) är vad som rekommenderas. TCA (Clomicalm) kan användas men det tar ofta lång tid innan maximal effekt uppnås och är därför inte det främsta alternativet.
Eftersom pandorakatter inte har ett normalt kortisolsvar vid stress kan det verka rimligt att behandla dem med glukokortikoider, men forskning har visat att långvarig behandling med glukokortikoider inte har någon positiv effekt.
Kost
Katter som lider av pandorasyndrom bör äta våtfoder. Det har visat sig att risken för återfall är betydligt lägre för katter som äter våtfoder än hos de som äter torrfoder. Med våtfoder får katten i sig mer vätska vilket ger en mer utspädd urin samt ökar urineringsfrekvensen vilket minskar risken för att skadliga ämnen ska irritera urinblåsan. Tillskott av Omega 3-fettsyror och antioxidanter verkar också vara gynnsamt.
Det är inte enbart matens sammansättning som spelar roll. Det är möjligt att maten även har en hedonisk effekt dvs. katten mår bättre om den får mat den tycker om och om matsituationen som sådan upplevs som positiv. Att servera våtfoder blir ofta en slags ritual som katter upplever som positiv.
Kosttillskott av glukosamin, kondroitin och hyaluronsyra kan ges i syfte att stärka GAG-lagret, men evidensen för effekt är svaga. Exempel på tillskott med dessa substanser är Cystophan och Calmurofel. De innehåller även tryptofan som är en föregångare till serotonin och antas därför kunna ha en avstressande effekt.
Feromoner
Syntetiska feromoner som t.ex. Feliway rekommenderas ofta vid urinvägsinflammation men har ingen bevisad effekt. Det är dock ofarligt att prova.
http://vetbook.org/wiki/cat/images/4/4b/Fic01.jpg
