25/10/2025
Forskning visar att variation i hundens personlighet och mentalitet är större inom raser, än mellan raser. Egenskaper som rädsla, nyfikenhet och socialt intresse är högst ärftliga, oavsett ras. Hundraser skiljer sig främst med avseende på storlek, hårlag, kroppsbyggnad, färg och teckning och andra exteriöra egenskaper. Skillnaden i temperament är mindre än man ofta tror. Alla hundar är ytterst hundar, oavsett ras. Det finns givetvis specifika egenskaper som selekterats. Som har med användbarhet att göra. Föremålsintresse, viltintresse, kampintresse, vaktintresse, intresse för vallning, jaktförmåga och arbetsförmåga. Energinivå och förmåga att gå upp i varv, anstränga sig extra under längre tid, uthållighet är egenskaper som selekterats för användbarhet. Men allt detta har kanske mindre med hundens ras att göra, än vi vill tro. Jag har alltid stört mig på pratet om vad som är "typiskt" beteende eller personlighet för en dalmatiner. Under åren har jag haft ett ganska stort antal, sinsemellan rätt så olika individer. Olika personlighet helt enkelt.
🐾 Ras, personlighet och trygghet – mina tankar efter diskussionen
# hundliv
Efter mitt förra inlägg om den nya forskningen från SLU – där de visade att skillnaderna i personlighet är större inom samma ras än mellan olika raser – kom många kloka reflektioner i kommentarsfältet.
Jag vill haka i några av dem, och dela mina egna tankar. 💚
Ja, jag slänger mig också med uttryck som “det är ju en terrier” när valpägare beskriver sin ihärdiga lilla terrorist.
För raser är avlade för olika egenskaper!
En terrier ska vilja gräva, ta sig ner i gryt, jaga smådjur och stå på sig – det ligger i generna.
Självklart ser vi ihärdiga terriers, vaksamma vallhundar och uthålliga jakthundar.
Men sen kommer personligheten in i bilden.
Hur social är hunden? Rädd? Lätt att gå i försvar? Snabb att varva upp eller lugn i grunden?
Det är här forskningen blir så spännande.
De visar att personlighetsdrag överlappar mellan raser – den mest sociala ridgebacken kan vara lika social som en genomsnittlig labrador.
Men det är vanligare att en ridgeback är mer reserverad mot okända människor än en labrador – för att de är avlade för olika saker.
Studien bekräftar också att BPH faktiskt fångar upp det vi vill att den ska mäta.
Tidigare studier har visat att hundens resultat på BPH stämmer överens med ägarens upplevelse i vardagen – och det gör BPH till ett viktigt verktyg för framtida avelsarbete.
För ja, det finns raser där olika rädslor är vanligare.
Och rädda hundar har det tufft i vårt samhälle.
Alla individer är lika mycket värda – men inte alla bör gå vidare i avel.
Om vi vill att valpar ska få bästa möjliga start behöver vi välja föräldradjur som är trygga, nyfikna och bekväma med världen omkring sig – människor, ljud och oväntade händelser.
💚 Grundtrygghet är delvis medfödd, men kan stärkas eller försvagas beroende på miljö och erfarenheter.
Vi kan inte påverka allt – men vi kan välja att ge nästa generation bättre förutsättningar genom att avla på grundtrygga individer.
Och så vill jag påminna om att majoriteten av världens hundar faktiskt lever på gatan och förökar sig fritt.
Våra rashundar utgör bara en minoritet av världens hundpopulation...
Men det blir ett annat inlägg. 🐾
