14/05/2026
Tänker en del över en kommentar jag fick från en kvinna idag. Hon tittade med sorgsen blick på min hund som satt fint på en uteservering bredvid mig. Hon hade reflekterat över att jag inte ville att han inte skulle hälsa på de andra hundarna i närheten.
Hon frågade: Får han aldrig leka med andra hundar? Hon tyckte synd om honom och påpekade att hundar minsann var flockdjur.
Jag förklarade att jag och mina närmaste var hans flock och han inte behövde hälsa på okända hundar.
Fick då frågan om han inte fick springa i hundrastgårdar heller?
Nej, vi går inte i hundrastgårdar var mitt svar och kände plötsligt att kanske var en dålig ägare trots allt.
När jag tänkte på vad vi gjort tillsammans under dagen försvann den tanken.
Apporteringsträning på förmiddagen under ordnade former. Fortsatt egen träning för att befästa det vi tränat under förmiddagen.
Fika på trevligt café där han fick sitta okopplad när jag gick fram och beställde.
Fin och glad hund som fick eget tuggben när matte fikade i solen.
Genomtränad och nöjd hund nu efter kvällspromenad. Är det synd om honom?
Svar: NEJ
I mitt huvud har jag för alltid ” hundar leker hellre med människor i sin egen flock än med okända hundar från annan flock”
Källa: föreläsning av Tapper filosofie doktor i etologi och författare av 8(?) böcker om hundars beteende bl.a.
Jag vet även att hundar och hundägare är olika och en del passar det att leka med andra hundar och husse/matte får en social pratstund med gelikar. Jag dömer ingen men tar själv ansvar för min hund och hans välmående och utveckling/träning.
Tack och trevlig kväll från mig och Storm.