Markus Ridakademi

31/12/2025

Om ni undrar vem Pirre aka Pierce är döpt efter.

31/12/2025

Här kommer ett litet nyårslöfte från er Markus. Jag har bestämt att ändra mitt mind set.

Ni vet sådana där dagar då det är -13, regn eller varmt och fullt med insekter. Man funderar en stund och tänker att nej, jag avstår nog ridningen idag. Det är mysigare i fotöljen.

Då har jag lovat mig att minnas att det är väldigt få ridpass man ångrar. Har man väl klättrat upp på och av pålleliten är man alltid glad att man red.

Det skall jag framöver försöka komma ihåg när jag tvekar inför ett ridpass.

Dock lovar jag samtidigt att avstå när jag är för trött. Då vet jag av erfarenhet att mitt tålamod inte räcker och det skall inte mina hästar utsättas för.

Därmed önskar jag er ett vackert 2026.

29/12/2025

24/12/2025

En mysig skogspromenad i vackert vinterväder med alla tre hästarna var planerat men hästarnas ... energinivå fick oss gamlingar att låta dem springa av sig i ridhuset istället. Fast kameran kom inte fram förrän de sprungit av sig det mesta. Så kan man också fira jul.

22/12/2025

Nu har de sista leveranserna för året åkt iväg till förväntansfulla köpare. Nu tar jag ledig till efter nyår. Jag kommer dock finnas kvar här och posta fånigheter men låter butiken vara.

21/12/2025

Nu skall jag berätta för er: Jag red ju en lektion förra måndagen, den första på 30 år. Länge tvekade jag om jag skulle vara med för red jag den lektionen skulle ni alla få veta hur illa jag rider nuförtiden. Det är ju många år sedan, kanske 30, som jag var på min topp vilket gör att det var länge sedan min ridförmåga matchade mitt kunnande om ridning. Det kändes inte så kul att det glappet skulle ut till allmän beskådan.

Men jag red en lektion och alla har fortsatt att vara snälla mot mig - så jag gjorde nog rätt.

21/12/2025

Vintersolstånd. Nu vänder det! Nu kommer ett halvår där varje dag blir längre och vi får mer tid för utomhusaktiviteter - varje dag.

20/12/2025

Det var slutet av 70-talet, vinter och dressyrtävling på Partille ridklubb. Tävlingen gick i ridhuset men framridningen var på en hårdfrusen gårdsplan med kramsnö ovanpå. För er unga låter det säkert konstigt men för 50 år sedan var detta inget ovanligt.

En av klubbens ryttare hade fått ordentliga styltor på sin häst, där på framridningen. En tonårig Markus blev ombedd att få bort styltorna. En hovkrats hjälpte inte så jag sprang efter en hammare och bankade bort styltorna.

Och där blev jag stående med min hammare. Det bildades en liten kö med tävlingsryttare som ville ha min assistans mot styltor så jag lyfte fötter och bonkade en bra stund. Någon frågade vad det kostade men uppfostrad i folkrörelsen så tog jag såklart inte betalt. Om jag minns rätt fick jag ändå en tia av någon. Det var en papperspeng som ungefär räckte till en hamburgare och en 100 g chokladkaka.

17/12/2025

Jag känner mig beredd att sätta upp ett mål för 2026. Jag har ju alltid kännt mål som ångest och inspirationsdödare, troligen för att jag trott att mål måste vara något jättelikt. Därför har jag ju även alltid misslyckats med mina mål.

I någon bok om idrottspsykologi läste jag att mål skall vara realistiska, lätta att formulera och dessutom tidsbegränsade. Man skall alltså ha ett datum när målet senast skall vara uppfyllt. Jag tror jag har hittat ett sådant realistiskt, lagom stort och tidsbegränsat mål.

Jag har ju ridit väldigt lite de senaste åren eftersom min trötthet och allmänna mående satt käppar i hjulen. Nu vågar jag emellertid utmana mig själv och rida så mycket som jag brukade rida förr. Det är inte mycket ridning ändå men lagom att satsa på.

2026 vill jag rida minst 100 pass. Det blir mitt mål för 2026.

15/12/2025

Idag har jag både ridit och rakat mig. Och tagit hand om min firma.

15/12/2025

Gissa vem som vågat stå i sin box igen. Fast le på kommando, det gick inte. Nedrans tonåring.

13/12/2025

Min trötthet kan mätas i skäggstubb. Är jag trött orkar jag inte raka mig och nu har jag inte rakat mig sedan i söndags. Så varför rakade jag mig inte i måndags, undrar vän av ordning.

Därför att i måndags tog en hektiskt vecka slut. Då hade jag använt en vecka till att ordna en ridkurs för paret Waaler här OCH försökt rida flitigt för att själv kunna vara med. Det blev en trevlig kurs i måndags, och jag var med. När jag ridit klart tog min vän Jenny hand om Pirre för hon tyckte jag såg så slutkörd ut att det var bäst att jag fick sitta på en stol.

Sedan dess har jag inte gjort många knop för jag hade verkligen överansträngt mig. Att då rida för en instruktör som pratar konstant var ingen jättebra idé; jag hängde inte med i allt han sade. Lektionen gav således inte så mycket.

Igår började minnet komma tillbaka. Jag berättade för Ingela och Jenny att jag mindes att Per Henrik sagt till mig att ju mer Pirre sprang, ju mer skulle jag lätta på tygeln. Det där tar väl en minut att förklara så vad sade han de andra 44 minuterna, frågade jag Jenny. Han sade samma sak igen och igen, svarade Jenny.

Jag är säker på att Jenny har rätt. Jag red som i coma på en mycket nervöst Pirre, vilket nog förklarar varför jag uppfattade så lite. Plus att min autism gör det svårt med simultanförmåga; att rida aktivt och samtidigt lyssna intensivt, fungerar inte.

Så Per Henrik sade till mig att lätta på tygeln när pirre överbetslar sig och drar iväg. Det är en pinsam påminnelse av något jag själv säger till mina egna elever.

Så det blir nog att jag rider en lektion till med Per Henrik. Kanske kan jag övertala honom att vara tyst emellanåt eftersom jag ändå inte klarar att uppfatta allt han försöker säga.

Snart är jag förhoppningsvis så återhämtad att jag kan börja rida igen.