27/04/2026
Även hjältar blir gamla. En dag var Blixten 22 år - och jag 62. Jag hade en yngre häst, Pirre, som jag lade den mesta tiden på så det blev inte så mycket ork över till Blixten längre. Red jag honom, blev det oftast små promenader med honom och lille Lakrits som handhäst. Det var underbara stunder, det skall jag inte förneka.
Emellertid, redan då hade min trötthet belastat mig i 25 år och den blev långsamt värre. Ingela och jag kände att vi nog borde minska på antalet hästar.
Vilka hästar gör man sig då av med? Jo, såklart dem man rider minst. Det blev såklart Blixten och Lakrits. Jag fick fundera och våndas några månader för att vänja mig vid tanken, men så skrev jag ett litet inlägg här på Markus Ridakademi där jag "annonserade ut" Blixten. Jag skrev att han var pensionär och skulle förbli pensionär men fick ändå en del förfrågningar som ville rida honom och åka på kurser med honom. Där sade jag nej.
Så hörde Ingela Karlsson Drapkin av sig. Vi kände varandra på Partille Ridklubb på 70-talet. Ingela ville ha honom som sällskap till sitt nordsvenska sto som gick i hagen och gjorde ingenting. Blixten skulle gå i samma hage och göra samma sak. Ingela bor inte heller längre bort än att jag kan hälsa på dem om jag får lust.
Jag behövde inte fundera länge för att acceptera hennes förslag. Efter att ha varit där och tittat, körde vi dit Blixten. Det var en konstig blandning av självklarhet och vemod. Väl där klev Blixten in i hagen och träffade den tredje hästen i livet han tyckt om; den vackra nordsvensken som jag glömt namnet på men Ingela hjälper mig nog med det, och även med lite bilder på dem.
Där lever Blixten fortfarande. Han växlar livet i hagen med att följa med Ingela på fotpromnader i skogarna. Ibland får han klippa gräsmattan och ibland kommer barnbarnen och vill träffa hästarna. Det uppskattar Blixten, hästen som förr var rädd för barn. Ingela har bestämt att ingen skall rida Blixten mer så barnbarnen sitter inte på honom.
Detta har blivit en väldigt fin pensionärstillvaro för min lille häst och där kommer han leva så länge det går, tills han eller Ingela inte orkar längre.
Och snipp snapp snut - så var denna saga slut.