Sirius Hundtjänst

06/05/2026

Älskade, finaste, lilleman💔 Igår somnade vår äldsta hane Zacko in för sista gången här hemma. Det skedde medan jag sov, så vi fick aldrig det där sista ögonblicket tillsammans där jag kunde tala om för honom hur älskad han var och fortfarande är😭

Zacko kom till mig som omplacering när han var två år gammal. Han blev elva för några dagar sedan. Jag letade egentligen inte efter en till hund när hans uppfödare kontaktade mig för att fråga om jag kunde ta honom. Han hade bott i fem olika hem under den tiden och fått en allvarlig bithistorik gentemot människorna han bott med i flera av de olika hemmen — ingen klarade av att ha kvar honom och flera blev rädda för honom.

Uppfödaren hade funderat på att ge honom till polisen för att han skulle få bli en arbetande hund. Han bedömdes som lämplig mentalt och de sa att de gärna hade tagit honom — om han redan hade varit utbildad, men ingen hade gett honom den träning som behövs för att klara av ett liv som tjänstehund och vid två års ålder ansåg de därför att han var för gammal🤷‍♀️

Trots att jag inte letade efter en till hund just då — jag hade redan tre hundar hemma och bodde själv i centrala Göteborg — så stämde jag träff med uppfödaren för att träffa Zacko.
Jag möttes av en super stressad hund i stryphalsband som blev ryckt i kopplet flertalet gånger för att uppfödaren tyckte han skulle klara av att gå fot mitt inne i stan, när han tidigare uppvisat reaktivitet och inte var van vid stadsmiljöer...😒

Egentligen hade jag inte tänkt ta honom, men jag glömmer aldrig hur han ställde sig på baktassarna när vi stannade för att säga hej då och jag fick en sån kusligt tydlig känsla av att han skrek "Hjälp mig!" — som om jag hörde hans röst i mitt hjärta.

Naturligtvis kunde jag inte säga nej efter det, och jag är så tacksam för att jag fick dela de resterande nio åren tillsammans med min älskade Zacko-packo. Han hade blivit traumatiserad av att bli övergiven av så många människor under så kort tid innan han kom till mig. Det tog ett tag innan han litade helt på att jag inte skulle lämna honom och det var mycket vi behövde jobba med samt anpassa för att han skulle klara av livet i en storstad — han hade skapat en vana av att jaga bilar och kunde bli enormt stressad om han inte fick rätt förutsättningar.

Zacko hade även ett väldigt stort jaktintresse, där han till en början kastade sig framåt och skrek i ren frustration — som lätt kunde slå över till ilska — om något plötsligt rusade fram ur ett buskage, även om det skedde femtio meter bort.

Det slutade med att han kunde gå lös med mig och flocken längs med tungt traffikerade bilvägar och i naturområden där det fanns massor av vilt — för att jag lärde honom fatta bra beslut på eget initiativ. Utan aversiva korrigeringar. Utan stryphalsband. Utan hot. Allt som behövdes var rätt kunskap, kontinuerlig anpassning av omständigheterna i oplanerade situationer, planering, tålamod och framförallt ovillkorlig kärlek.

Zacko var en hund med mycket humor och han är definitivt den individ jag klickat bäst med i leken. Han älskade dragkamp, jaktlekar, att brottas och framförallt tyckte han det var buskul att "mörda" filtar när matte hejade på och kallade honom för en tuffing — han var väldigt noga med att jag skulle titta och blev riktigt stolt över sig själv när jag skrattade🤣❤🐶 Han tackade heller aldrig nej till bus när matte fjantade sig och skrålade för fulla muggar till någon låt på Spotify — då skulle det dansas, lekas ta fatt och filtarna levde definitivt farligt😏🤣

Jag kommer alltid att sakna dig, finaste lilleman💔 men den tid vi fick tillsammans är värd all smärta av att aldrig mer få se dig le eller känna din päls mellan mina fingrar — du var och är fortfarande så otroligt älskad❤

06/03/2026

Det finns en hel del olika sätt att lära hundar låta bli mat som står på bordet. Vissa bättre än andra. Själv föredrar jag ett av de mest simpla och effektiva:

Låt hunden få smaka när han fattar bra beslut på eget initiativ och lämna aldrig mat obevakad den första tiden—vare sig på bord eller bänkar.

I videon ser ni vårt nytillskott Milou som självmant väljer att låta bli mackorna, även när nosen råkar komma ett par millimeter ifrån tallriken—det tycker åtminstone jag är ett väldigt imponerande val av en 14 veckors valp!

24/02/2026

Har du funderat på varför "ett litet pet" i sidan ibland verkar räcka för att bryta en hunds fokus?

Vi människor måste ta vårt ansvar och sluta bortförklara användningen av obehag i våra interaktioner med hundar—även om det "bara är ett litet pet". För det är inte så oskyldigt som det låter.

Håller du inte med? Be någon i din närhet att göra exakt samma sak mot dig under en dag. Dvs snabbt peta till dig mellan revbenen eller på halsen när du minst anar det och är fullt fokuserad på något annat. Inte så där försiktigt eller mesigt, utan precis lika snabbt och hårt som du skulle peta till din hund.

Vågar du anta utmaningen för att bättre förstå din hunds perspektiv?

" Vadå det är ju bara ett litet pet?".
"Bara en uppmärksamhets signal". Blir ofta svaret då man påpekar att det inte är en bra sak att snabbt "peta till" hunden vid hals eller sida för att avbryta en reaktion eller fixering.

Låt oss klargöra lite saker🌺

Ja utifrån sett så kan det verka ringa men vi behöver kolla på vad som egentligen händer hos hunden.

Du vet när man är sådär på spänn eller fullt upptagen med något och någon bara rör vid en med ett finger lite lätt utan att man ser personen komma...

Den där ofrivilliga reaktionen då man hoppar till och tänker "hjälp vad händer?!". Den sekunden då nervsystemet signalerar FARA!! innan man ser "åh det va bara du, hjälp vad du skräms".
Det är där obehaget ligger och där som stresshormoner och adrenalin släpps ut. Stresshormoner som sedan ligger kvar i timmar efter, även om vi mentalt lugnat oss.

Detta kan ske bara från en lätt beröring.
Ett snabbt plötsligt pet triggar utöver detta även de smärt-receptorer som är till för att känna av och varna för plötsliga stötar/tryck mot huden.
Har du råkat trampa på en sten eller legobit någon gång? "Bara ett litet pet" Ja men det gör ont, även en stund efteråt.

Kom också ihåg att hundens hud är 3-5 gånger så tunn som vår och att hals/nacke och sidan är områden som är mer känsliga.

I situationen av en reaktiv hund så är dessutom känslorna, spänningen i kroppen och adrenalinet högt. Pannloben (som ansvarar för logiskt tänkande) är frånkopplad, istället är det amygdala (som står för känslomässiga reaktioner) och hjärnstammen (som ansvarar för att upptäcka direkta hot och överlevnad) som är mest aktiva.

Detta gör att intrycket av "petet" neurologiskt blir mycket starkare och tolkas mer negativt, som en fara, än om hunden hade varit avslappnad och beredd på att vi tänker röra den.

Hela upplevelsen blir alltså mer obehaglig för hunden.

Att hunden slutar reagera utåt är på grund av detta upplevda obehag. Den där sekunden då hundens nervsystem skriker "hjälp något rör oss, fara!".

Hunden behöver alltså flytta fokuset från det som den hade fokus på till dit det mer direkta obehaget kom ifrån.

Kroppen vill skydda sig från hot och "petet" upplevs som ett mer akut hot än det som hunden ser på avstånd. Så hunden börjar fokusera på den riktningen istället och då kommer inte obehaget.

MEN! Ingenstans har känslan kring det som hunden från början reagerade på ändrats. Vi har bara lagt till mer obehag och stresshormon i mixen.

Om petet verkligen var ett så milt stimuli som inte alls skapar obehag hos hunden utan enbart fångar dess uppmärksamhet ...

Varför då inte bara använda oss av att glatt säga hundens namn? En väl inövad signal om att ta kontakt med oss? Ta fram en godisbit mot hundens nos som den får följa ?
Eller om vi nu känner att vi MÅSTE göra något fysiskt, varför har ett snabbt plötsligt pet valts och inte att mjukt lägga handen mot hunden?

Det finns en anledning till hur "bara ett litet pet" kan få en sådan effekt och den anledning är det jag skrivit ovan.

Även om detta inte skulle vara fallet, är det värt risken då andra sätt att få hundens uppmärksamhet finns?

Och något som helt tycks missas i denna debatt ...

Om vi behöver bryta hundens fixering, så har vi inte ett optimalt upplägg för vår träning. Punkt.

Vi både vet och kan bättre än så❤️

10/02/2026

Bestraffningar fungerar, det är det ingen som säger emot - men har du funderat på varför och vilken känsla de skapar hos din hund?

"Nu dör jag".
Det var tanken som for igenom mitt huvud sekunderna innan bilen for in i tågbommens stomme.

Jag visste att jag hade kommit in i kurvan för fort.

Jag visste att mitt försök att värja kom för sent när jag tappade all kontroll över bilen då jag fösökt bromsa på det som visade sig vara svartis.

Tack och lov gick allt bra (och tackar allt som finns att Kenai inte var med i bilen), på något sätt hade jag ändå lyckats styra lite så att det bara var sidan av bilen som kom in i stommen. Stor skada på bilen ja, men jag själv var helt oskadd om än väldigt skakad.

Jag hade kommit för fort in i kurvan ovetandes om att det var svartis där. Detta var den negativa konsekvensen av det. Med andra ord en bestraffning.

Så jag ska ta er med på vad som hände efter detta och hur det ser ut nu ca 1,5 månader efter denna obehagliga konsekvens.

Det första som hände efteråt var chock. Jag hade svårt att helt greppa vad som faktiskt hade hänt och varför. Jag trodde att jag skulle dö, min kropp och mitt nervsystem trodde det också vid ögonblicket för krocken. Behagligt var det då inte.

Så var det effektivt då?

Mja beror på vad det önskade resultatet hade varit.

Om det var att jag skulle hålla mig till vägens hastighet så nej.
Om det var att köra saktare så ja.

Jag kunde nämligen inte köra snabbare än 60 eller 70 km/h i flera veckor efter.

Rädslan och minnet av obehaget fanns alltid närvarande och finns fortfarande kvar i viss mån då och då. Trotts att det gått flera veckor och att jag har tagit många bilturer till och från jobb etc.

Grejen är denna. Obehaget och rädslan blev inte bara kopplat till att köra för fort utan till en mängd saker.

- Att alls köra bil
- Köra fort (även om det var inom hastighetsgränsen)
- Sitta i bil när andra kör och det går fort.
- Kurvor
- Sitta i bil när andra kör i kurvor.
- Se järnvägsbommar
- Att se is eller vatten på vägen.
- Köra i minusgrader = risk för halka
- Mycket trafik, då rädd att göra fel
- Stressiga situationer i trafik
- Allmänt rädd att göra fel eller låsa mig när jag kör.

Flera av dessa situationer väcker fortfarande obehag, speciellt då andra kör och jag inte har kontroll.

Detta,trotts att jag logiskt förstår vad som hände och att det är låg risk att det händer igen. Men grejen med bestraffning är att den påverkar amygdala (känslocentrat) och hjärnstammen (överlevnadscentrat), inte pannloben (som ansvarar för logiskt tänkande och grundade beslut).

Utåt sett så fungerade beststraffningen, om att köra försiktigare var målet, men att den fungerar beror ju just på den där känslan av obehag som gång på gång triggas genom minnet och kommer upp till ytan.

Jag saknar tiden då jag kunde köra bil utan att känna obehag och utan att konstant vara på spän för dolda faror.

En tid då jag kände mig både betydligt friare och tryggare.

Detta är hur bestraffning fungerar. Det bygger på ett upplevt obehag och sedan på den känsla av obehag som minnet av det ursprungliga obehaget väcker. Det bygger på en känsla av otrygghet och olust.

Härifrån kan det bara gå åt två håll.

Antingen så kommer jag alltid ha svårt att köra fort om det jag var med om skapade ett så stort obehag/trauma att jag aldrig kommer glömma det. För alltid fastlåst av obehaget som minnet väcker.

Eller så kommer jag börja kunna köra fortare igen då minnet och obehaget det för med sig bleknar med tiden. Bestraffningen blir då som ogjord och gång på gång i behov av upprepning för att kunna bibehålla sin effekt. För att säkerställa att jag fortsatt hålls fast i den känslan av obehag och otrygghet som hindrade mitt beteende.

Att utsätta någon annan individ för detta, speciellt en som är i beroendeställning till oss och som varken kan välja att ta avstånd från oss eller alltid förstå varför vi tillfogar obehag är högst oetiskt.

För som detta exempel så tydligt visar ...

Bestraffning har en mängd bieffekter även om inividen skulle förstå varför bestraffningen skedde.

Vi har inte behov av att medvetet orsaka obehag hos den individ vi kallar vår bästa vän.

Vi både kan och vet bättre idag!❤️

07/01/2026

https://www.facebook.com/share/1BuwsVvosV/

Vet du, en fråga som jag älskar att få är
"Vad är din utbildning?" Eller "vilka kurser har du läst?". Men det är samtidigt lite skrämmande hur få gånger jag fått den typen av frågor.

Det finns inga skyddade titlar inom hundvärlden idag. Vem som helst får kalla sig vad som helst... Hundtränare, hundcoach, hundexpert och ja även beteendeutredare, det finns inga krav. Noll!

En av de mest välkända hundtränar-profilerna vi har i Sverige till exempel, mycket tack vare tv 4. En självutnämnd hundexpert som, av vad jag kan hitta, saknar egentlig relevant utbildning och som förespråkar metoder som inte helt stämmer överens med det vi vet från forskning.

Visst, det finns värre tränare att ta råd från, men han är långt ifrån i framkant när det kommer till hundträning. Med en så stor plattform ser jag det som viktigt att jobba mer för att hålla sig uppdaterad och inte klanka ner på positiv förstärkning på det sätt som jag gång på gång ser hända sådär lite fördolt.

Jag har även personligen erfarit mycket förlegade metoder hos en i Uppsala välkänd "hundpsykolog " som vid flertalet gånger lyfts som "hundexpert" av både P4 Uppland och svt Uppland.

Grannen Joel (påhittat exempel) kan just nu när som helst i sitt liv bestämma sig för att använda mycket hårda bestraffningar där hunden får men för livet, kalla sig för hundtränare/hundpsykolog etc och börja ta betalt. Det tragiska är att han förmodligen kommer få klienter och lyckas relativt bra som företag. Han har ju vuxit upp med hundar och metoden har "funkat" på dessa. Det är först om någon som faktiskt kan beteende ser detta och anmäler till länstyrelsen som han *kanske* inte tillåts fortsätta.

Det är som att en elektriker eller arkitekt plötsligt skulle börja kalla sig psykolog och ta betalt för att hjälpa folk med komplexa trauman för att vännerna sagt att hen gett några bra råd. Detta är högst olagligt och straffbart här i Sverige. Så visst kan det vara vilseledande att detsamma inte gäller i hundvärlden...

Jag är utbildad etolog samt har en master i tillämpad etologi. Jag har alltså sammanlagt över 3 års akademisk utbildning om djurs beteende. Är utbildad inom djurvälfärd, djurpsykologi, inlärningsteori, hundens beteendebiologi mm.
Men trotts detta kommer grannen Joel som misshandlar hundar i namnet av träning ha rätt till att kalla sig allt som jag kan kalla mig. Inte ens Etolog är en skyddad titel.

Det är inte konstigt att så mycket dåliga råd och myter cirkulerar när det är så svårt att veta vem man ska lyssna på.

Är man ny hundägare eller inte har haft hund på ett tag och är uppväxt med att bestraffning är okej att använda ... Hur ska man då veta om man råkar hamna hos en tränare som inte är uppdaterad och inte följer evidensbaserad praktik?

Allt ligger tyvärr på oss som ägare att se till att hitta rätt.
"Hundpsykolog med 40 års erfarenhet och upplärd av Anders Hallgren", låter ju så bra.

Det är svårt idag, och som hundägare som börjar på en kurs eller söker hjälp hos en tränare så hamnar man i en ställning där det kan vara svårt att säga ifrån. För den man går hos är ju experten, den man borde lita på. Eller?

Vem som helst kan kalla sig vad som helst...

Det är så lätt idag att lägga ut flashiga videos på hundträning där hunden går från tillsynes okontrollerbar till "fixad" på bara någon minut och på så sätt plocka på sig följare. Wow-faktor är dock sällan bra träning! Att träna en reaktiv hund ska inte se ut som att du tränar en reaktiv hund.

Flashiga videos räcker inte som merit. Antal följare räcker inte som merit.

40 års erfarenhet räcker inte som merit. Det kan mycket väl vara 40 år av att träna med bestraffningar och förlegat tänk.

Ja hur mycket är praktik och erfarenhet värt om det grundar sig på missuppfattningar samt undermåliga metoder? Det om att hon var upplärd av Anders Hallgren visade sig även vara en stor överdrift.

Så våga fråga! Vi som har utbildning delger den mer än gärna!
Detsamma gäller om du ser någon som har utbildning men det var några (eller många) år sedan. Fråga hur personen har vidareutbildat sig och ser till att hålla sig uppdaterad inom sitt yrke och ämnet hund.

Råkar du ändå hamna hos någon där det inte känns bra så har du all rätt i världen att säga nej och lämna träningen med din hund. Det var vad jag gjorde när jag insåg vad hennes "det ska vara som en lek för valpen" egentligen var.
Du har all rätt att göra detsamma, hundvärlden är än så länge oreglerad och fram tills detta ändras kan vem som helst kalla sig vad som helst. Så var kritisk till det du ser och läser. Och våga fråga!❤️

13/10/2025

Igår fick vår älskade Ayla somna in akut på djursjukhuset i Slöinge. Det blev ett fint farväl. Vi låg på golvet tillsammans och jag viskade i hennes öra. Ord som påminde henne om alla fina stunder vi delat. Både husses och mattes händer fanns intill hennes nos hela tiden: för att hon skulle få känna vår doft tydligt in i det sista. Hon somnade tryggt och stilla i min famn. Älskad. Saknad. Utan smärta.

Många tror att en hund bara är en hund, ett omtyckt husdjur, men de är så mycket mer än bara det. Ayla var en familjemedlem. Min bästa vän. Min vapendragare. Min pälskling. En själ jag alltid kommer älska.

Saknaden efter någon man älskar går inte att beskriva med ord. Den lämnar ett djupt hål, en avgrund, som aldrig kommer kunna fyllas igen. Oavsett vilken art individen tillhörde. För sann kärlek är artöverskridande. Den ser inte färger, skepnader eller andra ytliga ting. Den ser själen bakom de tindrande ögonen.

Det är en kärlek med ett pris. En bottenlös saknad som inte kan läka. För jag kommer aldrig mer få se hennes glada ansikte i fönstret när jag kommer hem. Hennes leende så fort vi gjorde något tillsammans. Eller känna hennes mjuka päls mellan mina fingrar när hon gav mig en hundkram genom att trycka sitt huvud mot min mage och låta mig ruska om pälsen tills hon var nöjd.

Den sorgen är ett blödande sår man lär sig att leva med. Det är också ett bevis på hur sann kärleken vi delade faktiskt var. För jag skulle aldrig någonsin vilja byta denna smärtan mot den tid vi fick tillsammans. Aldrig. Det är en kärlek värd sitt pris. För min älskade Ayla.

För mig var du speciell och du kommer alltid att vara det. Du lärde mig massor. Du var den första hunden jag kunde leva ett normalt hundliv med utan en bakgrund av reaktivitet. Du kom in i mitt liv som om det var menat. Du följde med på utflykter till vänner och familj. På promenader med andra hundekipage. Du fick vara demo hund på föreläsningar, kurser och workshops. Du var en hund som alla gillade. En hund jag älskade. Min pälskling för evigt. Tack för den här tiden Ayla. Vi saknar dig så oerhört mycket❤

04/10/2025

KURSSTART | Nu är datum bestämt för kursen Trygga Tillsammans!

Adress: Grimvalla ip, 432 68 Grimmared
Pris: 1800kr/ekipage (du kan även välja att gå kursen utan hund, då kostar det bara 350kr)

🐶 GRUPP 1: Lördagar, jämn vecka, kl 13-15
DATUM: 18/10, 2/11 (sön), 15/11, 29/11, 13/12, 10/1, 24/1 (ENDAST 2 PLATSER KVAR)

🐶 GRUPP 2: Lördagar, ojämn vecka, kl 13-15
DATUM: 25/10, 8/11, 22/11, 6/12, 20/12, 3/1, 17/1 (ENDAST 1 PLATS KVAR)

🐶 GRUPP 3: Lördagar, varje vecka, kl 13-15
DATUM: 25/10, 2/11 (sön), 8/11, 15/11, 22/11, 29/11, 6/12 (FULLSATT)

Tycker din hund att andra människor kan vara lite läskiga eller att de borde dra dit pepparn växer? Kanske har du istället en hund som ofta är så intensiv i hälsningsritualen att det nästan blir lite pinsamt?

Då är denna kursen precis vad ni behöver!

Vad du får:

• Teori - 1 tillfälle

Det första tillfället ger dig all teoretisk kunskap du behöver för att förstå hur och varför metoden inte bara fungerar - utan också är överlägsen alla andra.

• Praktik - 6 tillfällen

Vi kombinerar förutsägbarhet, lågaffektivt bemötande och berikande miljöer på ett sätt som ingen annan hundkurs gör idag. Upplägget anpassas efter din hunds unika behov, på ett sätt som frigör både känslomässiga och fysiska blockeringar i kroppen. Det återställer den naturliga balansen i nervsystemet och ökar din hunds motståndskraft samt förmåga att hantera stress i vardagen.

Låter detta intressant? Skicka in din intresseanmälan via PM!

OBS: Trygga Tillsammans är en ny version av min tidigare kurs Rädda Hundar - med ett helt nytt upplägg och häpnadsväckande resultat!

12/09/2025

🐾 Enzo – berättelsen om en hund som kallades mördarhund

Vi människor måste bli bättre på att ifrågasätta varför vi tror, tycker och tänker som vi gör. För när vi agerar utifrån okunskap — eller arrogans — är det ofta någon annan som får betala priset. Denna vecka var det Enzo.

Han beskrevs som totalt oberäknelig. En fara för alla som kom nära, oavsett om de var vuxna eller barn. Inom loppet av ett par dygn hade han bitit två personer riktigt illa — helt oprovocerat.

Eller?

🔍 Vad hände egentligen?

Vid en närmare granskning visade det sig att dessa människor, ärligt talat, inte borde få vara i närheten av hundar. Allra minst individer som uttalat behöver mer anpassning av miljön och bemötandet än andra.

Var det verkligen Enzos fel att han bet?

De erkände själva — utan förbehåll — hur de hade behandlat honom:

• De agerade aggressivt, blåste upp sig och höjde rösten åt honom när han visade oro över att förlora sin viloplats i soffan, trots att han just kommit till ett okänt hem med okända människor.

• De satte på honom ett strypkoppel: “för det är ju sånt man använder på såna här hundar”.

• De tryckte in honom i ett hörn och satte sig på honom i väntan på att han skulle “ge upp”.

• De uttryckte att de “måste slå ner honom” för att han var så aggressiv.

• De tog in en ny främmande person dagen efter första incidenten — för att “testa honom” — vilket ledde till ännu fler bett.

• De stängde in honom i en liten bur i en mörk källare och kallade honom för mördarhund.

🧾 Vad visste de innan adoptionen?

På sociala medier påstår de nu att vi ljugit. Att vi placerat ut en farlig hund utan att informera dem om det. Men här är vad de faktiskt fick veta:

• Enzo kan uppvisa resursförsvar och behöver därför anpassning av miljön.

• Han har visat vaktbeteenden mot okända människor.

• Han har en dokumenterad bithistorik — både mot okända och via omriktat beteende mot tidigare ägare i situationer där han känner sig hotad.

De fick också:

• En tydlig åtgärdsplan.

• Instruktioner om att avgränsa hemmet med grind, särskilt vid ytterdörren så han inte skulle ha fri tillgång till den när någon klev in.

• Möjlighet till kontinuerlig kontakt med mig för vägledning.

Under intervjun - som utfördes i flera steg via både mig och organisationen - frågade vi allihopa uttryckligen hur de ställde sig till risken att bli bitna om något går fel.

Svaret?

“Det är inga problem.”

De sade sig vara erfarna och kunniga. Vi litade på det. Annars hade vi aldrig placerat honom där. Det borde vi inte ha gjort.

❓ Men varför placerar man ut en hund med aggressiva beteenden? Är det inte bättre att avliva?

Det är en rimlig fråga. Och mitt svar som välutbildad beteendekonsult med expertis inom aggression och trauma är:

Nej, det är inte bättre att avliva.

Inte i detta fall. För Enzos beteenden har tidigare bara visats i specifika situationer — situationer som går att undvika med rätt miljö och rätt bemötande. Därför var vi tydliga: Enzo kan inte placeras var som helst. Han behöver ett hem med kunskap och rätt förutsättningar att arrangera miljön på ett säkert sätt. De sade att de kunde erbjuda det. De ljög.

🐶 Jag vet att det går

Jag lever själv med en hund som hade en ännu värre bithistorik än Enzo. Han har aldrig bitit en människa sedan han kom till mig för 8 år sedan.

Varför?

För att jag från dag ett anpassade miljön och mitt förhållningssätt efter hans behov. Det resultatet uppstod inte genom magi eller någon medfödd gåva att hantera hundar. Det uppstod tack vare kunskap och erfarenhet. Något som dessa människor påstod att de hade.

Så varför bet Enzo?

För att de ljög. Både för oss och för sig själva. Och för att de misshandlade honom.

Tyvärr finns det fortfarande människor i hundvärlden som tror att det dessa individer gjorde mot Enzo är helt okej. Att det är så man ska göra - men det är det inte.

Därför har jag valt att säga ifrån. Både till dem privat och därefter genom att skriva detta inlägget - eftersom de valde att anklaga oss och fara med osanningar offentligt när vi ställde dem mot väggen.

📍 Vad hände sen?

Efter timlånga samtal mellan mig, styrelsen och två fantastiska adoptörer beslutade vi att Enzo skulle komma hem till mig för ny utvärdering och rehabilitering. Men först skulle han mellanlanda i ett jourhem, hos en person med tidigare erfarenhet av honom.
Denna person — liksom vi andra — kunde inte känna igen den beskrivning vi fått. Visst, Enzo har sina utmaningar. Men det här lät som något helt annat.

🏡 Enzo i jourhemmet

Vi hade lagt upp en tydlig plan och förberett jourhemmet med fokus på säkerhet: eget rum, grind, munkorg inomhus. Vi förväntade oss en trasig själ. En hund som bet utan förvarning.

Men det var inte den hunden som kom.

Det tog inte ens ett dygn i jourhemmet innan Enzo visade vem han egentligen är:

En myspropp utan dess like.

Han är otroligt tydlig i sin kommunikation och med respekt för hans gränser känner han inget behov av att agera aggressivt.

Överhuvudtaget.

Vi trodde knappt våra ögon. Det var inte denna hunden vi hade fått beskrivet för oss.

Detta är Enzo's sanning.

📸 Se skillnaden

Nedan ser du före- och efterbild på Enzo. Den första är tagen innan han flyttade till de som kallade honom mördarhund. Den andra är tagen precis efter att han blev överlämnad till jourhemmet. Den tredje är hans första natt i trygghet.

Ser du skillnaden i blicken?

Den första visar en hund som sannolikt känner sig lite osäker, men fortfarande vågar lita på att de människor han har nära inte ska göra honom illa. Dittills hade han glatt hoppat upp rätt i knäet på personen som tog kortet - mannen i det jourhem där han är nu.

Den andra bilden visar en individ som är beredd att försvara sig om det behövs. Han litar inte på att ingen kommer försöka göra honom illa.

Korten är tagna med bara ett par dagars mellanrum. Det gick inte ens en vecka.

❤️ Slutord

Enzo är inte en mördarhund. Han är en individ som blivit sviken, missförstådd och felbehandlad. Men han är också ett bevis på att rätt miljö, rätt bemötande och rätt kunskap kan förändra allt.

Så nästa gång du hör någon kalla en hund för farlig eller oberäknelig — fråga dig själv:

Vad har den hunden egentligen fått utstå? Varför uppfattar han situationen som så hotfull att han känner ett behov av att försvara sig? Och vad har vi människor egentligen gjort för att visa att vi lyssnar?

👇 Se även videofilmerna i kommentarerna och möt Enzo — den “oberäkneliga” hunden som bara behövde bli förstådd. Detta är hunden vi såg efter en enda natt i sitt nuvarande jourhem. Ser det ut som att han attackerar folk så fort de kommer in i ett rum?

Nu har han varit där i ytterligare ett dygn och han sköter sig fortfarande exemplariskt. En riktig charmör som vet precis hur väl han kan lita på en person, trots det trauma han fått utstå dessa dagar som varit. Nu är du i säkerhet igen, älskade lilla vän❤🐶

01/09/2025

KURSSTART | Sista chansen - en plats kvar!
Vill du ge din hund mer trygghet och självförtroende inför veterinärbesök? Häng med på denna kursen!👇

Datum: 6/9, 21/9, 4/10, 19/10
Tid: kl 13:00 - 14:30
Plats: Glumse Hagabacken, Öxabäck
Pris: 1250kr

Nu startar en unik kurs i hantering, där vi tränar på att lära hunden vara delaktig i sin egen vård – med fokus på lugn, samtycke och respekt. Perfekt för dig som vill förebygga stress och skapa positiva rutiner inför framtida undersökningar.

Visste du förresten att samma grundprinciper används för att hantera lejon, tigrar och elefanter i djurparker och reservat när de behöver vård – helt utan tvång? Om det funkar för ett lejon, så funkar det för din hund också!

Säkra sista platsen genom att skicka ett meddelande här på facebook eller maila till [email protected] - så ses vi på lördag!😃🐶

26/08/2025

INTRESSEKOLL | HANTERINGSKURS
Jag vill börja med att säga att allt har gått bra hittills. I helgen blev nämligen vår yngsta tik, Enya, biten av en huggorm. Benet svullnade upp och blev mer än dubbelt så stort på väldigt kort tid, så det blev ilfart till djursjukhuset där hon lades in med dropp under observation.

Mitt i allt detta kunde jag inte ha varit mer tacksam för all den träning jag lagt ner på att lära henne hantera veterinärbesök så stressfritt som möjligt. Trots det gigantiska svullna bakbenet, som måste gjort mycket ont, lät hon sig hanteras utan krussiduller:

• Vägning
• Intravenös kanyl + blodprov
• Ta tempen
• Lyssna på hjärtat
• Raka tassen
• Lämnas över till personal i okänd miljö

Enya accepterade allt. Hon höll sig lugn och visade inga tecken på oro över det som behövde göras. Och när jag fick hämta henne tidig eftermiddag igår fick Enya så mycket beröm av personalen att jag nog växte en hel meter av ren stolthet😌😊

• Hon hade sovit som en stock i sin bur - helt bekymmerslös över den främmande miljön, personalen som arbetade och grannhunden som visade sin oro genom att skälla.

• Hon hade accepterat all form av hantering personalen behövde göra under vistelsen - enligt dem var hon så snäll, trevlig och lugn att de var imponerade över hur hon hanterade allting.

• När det var dags att åka hem och entrén var full av människor, hundar och katter gick hon som ett ljus förbi dem allihopa - inte en tillstymmelse till orolighet över deras närhet i hennes utsatta position med det onda benet.

Tilläggas bör att Enya aldrig har varit inlagd på djursjukhus tidigare. Att hon faktiskt kände sig så trygg att hon hanterade hela situationen på detta viset är inte ett mirakel eller bara på grund av hennes mentalitet. Utan det beror på att vi lagt tid på rätt form av träning i förberedande syfte - långt innan allt detta hände:

• Åka bil
• Bli buren
• Stå kvar (vägning)
• Bli undersökt
• Ta tempen
• Stänga munnen på signal (för att lyssna på hjärtat utan flåsande)
• Ligga i en bur ensam
• Gå förbi okända djur (utan att göra utfall)
• Gå fint i kopplet

Så nu funderar jag på att dra igång en kurs i hantering, specifikt med fokus på vad och hur du kan träna förberedande inför just veterinärbesök - är det något du är sugen på? Skicka ett PM så kollar jag vilka datum som kan passa oss allihopa👇