24/04/2025
Dagen började som vilken annan dag som helst – hö och vatten till djuren, sedan iväg för att plugga. Klockan 15 väntades ett inbokat besök här på gården. En familj skulle komma för att välja ut två ungar som är redo att flytta om några veckor. Allt kändes under kontroll.
Klockan slår 15. Familjen knackar på. Förväntansfulla ansikten, pirrig stämning – vi går bort till burarna. Och där. Där möts jag av fullständigt kaos.
Doris, vår hona som redan sitter med en kull fem veckor gamla ungar, drar päls i panik och är helt ur balans. Jag ser snabbt att även ungarna saknar tussar – det ryker päls överallt. I ren panik slänger jag ut de äldre ungarna i rastgården, skyndar mig att leda dit familjen så de kan välja sina små utan att bevittna den galenskap som utspelar sig i buren.
Sekunder efter att ungarna är ute – då börjar Doris föda. En efter en kommer de… 1, 2, 3… till slt 11 stycken små nyfödda ungar. Jag plockar ihop dem från hela buren medan hjärtat dunkar i halsgropen.
Och då slår det mig. Det är exakt en månad sen Doris lyckades smita. Hon fick upp dörren, hoppade ner två våningar och – som om det inte vore nog – släppte även ut en hane. De två sprang fritt hela natten. Men Doris har tidigare varit nästintill omöjlig att para, så jag tänkte inte mer på det…
Det borde jag ha gjort…
Nu sitter jag här – med en alldeles för ung kull som ännu inte klarar sig själva, och 11 nyfödda bebisar att ta hand om.
Uppfödning av Rex i färgen chinchilla samt rasen Stora chinchilla 
