16/03/2026
Jag vill dela en liten solskenshistoria med er.
Förra året köptes söta ponnyn Pippi in till Örebro Fältrittklubb. Under senvintern började personalen misstänka att Pippi var dräktig. Mycket riktigt kunde vi vid dräktighetsundersökning konstatera att hon bar på ett livligt föl.
Pippi fick flytta in i en egen stallavdelning med en hästkompis som sällskap, men stängd för alla utom personalen. För 2 veckor sedan födde hon en frisk och fin hingstunge utan komplikationer. Han var snabbt uppe och diade.
Så allt verkade frid och fröjd. Men Åsa som var huvudansvarig för Pippi och är en erfaren uppfödare märkte snart att Pippi inte var helt tillfreds och inte kunde komma till utan gick iväg när fölis ville dia. Han fick dia när Åsa höll Pippi.
Pippi blev nu successivt argare och argare på sitt föl.
Nu blev jag inkopplad och vi försökte med positiv förstärkning så Pippi fick något gott när lillen diade. Jag kunde inte hitta något fysiskt fel på mor eller son. Hennes humör blev sämre.
Nu bestämde jag mig för att rådfråga min kloka kollega Palm som har enorm erfarenhet av föl och ston. Då Welsh ponnier är överrepresenterade inom ”Foal rejection syndrome” trodde Ursula att Pippi hade en mild variant av detta. Det innebär att stoet inte riktigt accepterar sitt föl.
Vi följde Ursulas råd och med hjälp av rätt mediciner och Åsas fantastiska insatser dygnet runt med att stötta Pippi och fölet utan att störa så kunde vi äntligen andas ut 10 dagar efter fölning.
Denna lilla saga belyser vikten av kunnig personal, lyhördhet för stoets och fölets beteende samt samarbeten mellan skötare och veterinär samt mellan veterinärkollegor.
Lägger in en film på det lilla underverket 🌟💕
