01/07/2025
Andas in… andas ut.
Så mycket bakom denna simpla mening.
Just nu är det första dagen på semestern. Jag är redan nere i en behaglig närvaro, men det är alltid positivt att jobba med sin egen andning.
Jag tror inte hundmänniskor kommer förstå energier på ett bra tag, tyvärr.
Men så mycket ligger i just andningen och sedan ens innersta känsla.
Jag har jobbat med problemhundar i snart två årtionden. Många av mina gamla kunder skaffar nya hundar och vill ha feedback för att inte hamna på samma ställe som gjorde att vi träffades från första början.
I veckan hade jag en sådan kund. Vi gick igenom valpens individuella egenskaper – det där bortom namn och ras, det som skapar vilken hund vi får.
Vi gick även igenom skillnaden mellan hundträning och anknytning, och vad ens första och största uppgift är under de första veckorna när en liten valp kommer hem till sin nya flock.
Här skiljer vi oss från de flesta. Nästan alla säger: träna lite och belöna allt ni kan, lek med hunden och försök vara roliga för att skapa intresse.
Själv la jag fokus på trygghet, andning och att vara stabil i sin närvaro.
De var nöjda och kände sig redo för framtiden med sin nya valp.
Men de har en senior tik. De har gett upp på denna lilla dam – hon är stört omöjlig när det gäller hundmöten. Skäller och stökar och kommer aldrig till ro förrän hunden är långt borta.
”Hon är hopplös,” sa matte.
”Ge mig henne,” säger jag till John, och ber honom hämta en dagishund.
När jag tar henne så andas jag, balanserar upp mina sinnen.
Att min energi, närvaro, kroppsspråk och intention ligger i linje med resultatet jag letar efter.
Många kommer tro att en hund som gjort utfall behöver “tränas” i månader, år – eller inse att det aldrig kommer fungera.
Men verkligheten är att vi pratar sekunder. Två kommunikationer när hon får syn på hunden.
Dessa är så subtila att många kommer missa dem – sen är det över.
Hon skäller inte. Hon utmanar inte, utan tittar lugnt på mig, och sedan lugnt på hunden.
Min energi är låst vid målet – att inte bara ha ett hundmöte, utan att faktiskt hälsa och finna nöje i att möta en främmande hund.
Det hela är gjort på max två minuter.
Jag frågar matte:
Vem var det som var omöjlig? Hunden? Nej – bristen ligger i människans anknytning.
Husse ville testa, och det var hämtningsdags för några dagishundar, så han fick testa.
Han tar över en balanserad hund – så det gäller bara att bibehålla och kommunicera rätt, eller åtminstone inte fel, vilket tyvärr oftast är grundorsaken till en hunds beteende.
Med minimal vägledning i närvaro och kroppsspråk står han där – en meter från en hund – och hans tik sitter harmoniskt bredvid honom.
Dessa stunder påminner mig om varför hundar är mitt kall i livet.
Mitt kall väver nu även in att Hundsverige på allvar ska förstå hundens potential – om vi förstår ord som energi, närvaro, kommunikation och anknytning.
Under tiden jag skrivit denna text har min älskade Mia kommit hem.
Nu ska vi njuta av min första kväll på semestern – med den jag älskar mest av allt.
Hoppas ni får en underbar sommar, kära vänner.
PS
Glöm inte bort att ett kontrollerat andetag kan vara lösningen till mycket.
