23/05/2026
Serbiska Nationella Mästerskapet för Kontinentala Ståendefågelhundar 2026
Det är ingen hemlighet att vi under de senaste 5 åren sökt efter genetiskt material på kontinenten.
Serbien har spelat en viktig roll i vårt sökande och ligger i centrum för Kurzhaar-kvaliteter i många generationer. Man behöver inte gräva djupt för att hitta serbiska linjer hos några av de allra bästa Kurzhaar världen någonsin skådat.
Med samma aggressiva och beräknande avelsstrategi har vi alltid sökt efter egenskaper som bidrar med specifika egenskaper i vår härstamning.
Serbiska Mästerskapet är utan tvekan en samlingsplats för de bästa Kurzhaar i Kontinentaleuropa, om inte i världen.
Vårt fokus var att titta på en specifik hund som skulle spegla de egenskaper vi för närvarande finner ett behov av för att ytterligare förbättra avelsstrategin som omfattar avel av en Kurzhaar som kan tävla på högsta nivå, men ändå fungera 100 % som en hårt arbetande jakthund, både på kontinenten och i de olika biotoper och underlag som finns i Skandinavien.
Men det som kanske är bäst i världen kanske inte matchar våra mål, så vi gick med ett öppet sinne för andra möjliga matchningar som också skulle bidra med de önskade egenskaperna, eller hundar som skulle kunna användas i framtiden. Vi har alltid sagt att papper bara berättar halva historien och att det fysiska utseendet på hunden när den arbetar och interagerar väger mycket större vikt vid valet.
Man måste vara väldigt tydlig, kvalitén på hundarna vid Serbiska Mästerskapet är extremt hög, det finns inga medelmåttiga hundar där. För det otränade ögat och de som inte helt förstår vad de tittar på eller behöver leta efter, kommer det inte att se någon skillnad i hur hundarna springer, men för de som har ett skarpt öga och kan se minsta detalj i hundens rörelser, egenskaper och färdigheter, är det en fest för öga och får hjärtat att hoppa över ett slag.
Nosräckvidd, slutlig infallsvinkel, svansföring, steg, räckvidd etc. blir alla extremt relevanta hos varje hund. Små detaljer som har stora konsekvenser för avelsvalet.
Att delta i de Serbiska Mästerskapen handlade inte bara om att leta efter avelsgenetik, det handlade också mycket om att lära sig och förstå hur man analyserar det man ser och att söka efter de små detaljer som andra vanligtvis missar. Man kan inte lära sig om man inte har någon vägledning. Vi var oerhört lyckligt lottade att få följa med några av de allra bästa uppfödarna, förarna, ägarna och tränarna som Serbien har att erbjuda. Människor som har generationserfarenhet av allt som rör Kurzhaar. Att se hundarna genom deras perspektiv öppnar upp för ett helt annat synsätt på genetiskt urval.
Många hundar som tävlade under de Serbiska Mästerskapen kommer från samma uppfödare och till och med från samma kull vilket ger en otrolig inblick i de ärftliga egenskaperna i varje linje. En linje där individernas egenskaper speglas i deras syskon är helt enkelt extraordinär att titta på. Som med alla genetiska kombinationer kommer det att finnas hundar som är mer begåvade i kullen, men hur minimal den skillnaden är, återspeglar stabiliteten i genetiska kombinationer.
Under Serbiska Mästerskapet ser man inte bara linjäriteten i avel, i en kull eller generationer från en specifik uppfödare, utan kvalitetshundar, där alla visar upp en mycket viktig egenskap,
konsekvens. En hund som presterar på en extremt hög nivå dag efter dag, oavsett mark, väder och fåglarnas beteende. När allt är sagt och gjort och jakthornet signalerar slutet, kan det bara finnas en vinnare. Just här visas avel, genetik och engagemang högsta nivå, men som vi själva upplevt kanske "vinnaren" eller mästaren i Serbien inte är den hund du föredrar eller uppvisar de specifika egenskaper du vill avla in i din egen härstamning. Vare sig det är exteriört eller ärftlig genetik. Faktum är att ibland kan hunden du väljer att avla med komma från total anonymitet!? En ung hund, relativt okänd, men med enorm potential och alla de egenskaper du letar efter.
Det är aldrig lätt att resa till ett annat land och dessutom gå in i ett klubbhus fyllt med några av de bästa tävlande i världen. Väggar dekorerade med trofé efter trofé, foton som visar hundar och förare som vunnit otroliga priser och mästerskap genom åren. Men när dessa människor är välkomnande, vänliga och villiga att ta sig tid att förklara de små detaljerna, är man inte längre en främling, man är bland själsfränder, allt för hundarna.
Dag 1.
Väder: 6°C molnigt, väldigt lite vind.
Mark: Tung och våt.
Biotop: Odlade fält, plöjda fält, högt gräs, örtfält, buskar och fruktträd. Mestadels plan mark. För de som inte vet hur markerna i och runt Niš ser ut, är det frimärkesstora markblock som ägs av många olika lantbrukare. Detta skapar ett täcke av flera olika grödor med mycket små fält som sammanflätas kilometervis. Det finns inga högavkastande fält med en enda gröda. Detta är också en av anledningarna till att vilda rapphöns trivs i Niš. I över 25 år har det funnits en jaktpolicy längs 100 kvadratkilometer i Niš.
Batteri (grupp) 1: förare, 5 hundar, 2 uppfödare.
Från den första hunden till den sista var det tydligt att hundarna är snäppet bättre. Exceptionell genetikkvalitet visades upp och extremt små marginaler för att komma åt varje individ.
15 minuter av explosiv energi och otroliga fågelhanteringsfärdigheter av alla hundar när det fanns fågel. Det finns inga andra chanser och väldigt, väldigt sällan ett andra släpp. Missar man en fågel, då är du klar, dvs en tom poäng. Följer man en fågel på poäng i 30 meter utan att presentera fågeln, så kopplar man hunden och börjar om. Om hunden tappar huvudet (sänker huvudet) på poäng eller förlorar direkt kontakt med fågeln blir man stoppad, kopplar och börjar om om man har tur. Det här är en tävling där det inte finns utrymme för misstag och jag såg världens bästa hund bli utslagen utan egna fel, bara otur. Förutom reglerna och tiden är den största skillnaden hur föraren agerar. Ja, man tilldelas ett fält, men var man börjar och i vilken riktning man går är inte 100 % upp till domaren. För det mesta är det i förarens händer att välja sin startpunkt. Detta gör det möjligt för föraren att använda sin erfarenhet av var fåglar kan hålla till sin egen fördel. Det finns ingen meningslös löpning på "döda" fält. Här springer hundar mer offensivt, de har begränsad tid, de litar på sin nosräckvidd och alla de fantastiska hundarna som visades upp visade samma tendens, men bibehöll full anpassningsförmåga till vindförhållandena. Att springa "öppet" i god vind och spänna sig i lättare bris. Kort sagt, effektivitet och 100% förtroende för sina förmågor - Detta är detaljerna vi fortfarande kämpar med att se, som skiljer en fantastisk hund från en bra hund.
Inget av detta hade varit möjligt utan vår fantastiska vän och tränare Damnjan Cvetkovic som presenterade oss och vägledde oss.
Ett stort tack till Zoran Markovic och hans medlemmar för en välarrangerad tävling och varma välkomnande.
Aleksandar Cakic, vi tackar dig för att du lät oss följa med och titta på dina fantastiska hundar, och för att du tog dig tid att förklara detaljer för oss.
Stort tack!
Vi ses snart igen 💪🫶
