01/12/2024
⚠️ Varning för känsligt innehåll ⚠️
Det har tagit tid för mig att kunna skriva på sociala medier om det här, men nu är jag redo. I maj togs Diddi bort. Hon hade under en tid haft värk och jag stod i beslutet att hon antingen skulle behöva gå på medicin eller ta bort henne. Det tuffaste besluten en djurägare behöver ta. Min livsfilosofi är att jag inte ska behålla ett djur som är i smärta för att jag tycker det är svårt att skiljas, det är mitt yttersta ansvar.
Så i maj sa vi farväl till Diddi. Efter att ha läst olika forskningar och inlägg mm. valde jag att avliva hemma så flocken fick säga farväl. Eftersom Zwen var straxt över året så var det viktigt att han fick se att mamma är död så han och de andra inte undrar vart hon är. Vilket kan leda till oro och saknad.
Personligen var det oerhört svårt när det var min häst (dotterns), jag har hjälp andra vid avlivning och det har vart svårt men inget som det här. Jag fulgrät med stort F!!, min man kände sig så maktlös. Dottern klarade inte av att vara med, hon och Diddi hade en vacker avskedsstund innan.
Han som avlivade var så fantastisk och berättade hur jag skulle göra i varje moment, då jag inte var fullt närvarande i sinnet.
När han avblodade henne så behövde vi vända oss om, jag kröp in i min mans famn och det var den längsta tid på länge, kluckandet av när blodet rann ut kändes som evigheter.
Sen när han var klar hade han fixat till henne, täckt skotthålet med pannluggen och snittet med hö. Det kändes så märkligt och som det inte var på riktigt men ändå var det det.
Jag pussade om henne och gick sedan för att hämta Zirah, Dezzie och Zwen.
När de såg henne var alla tre uppmärksamma men lugna, tog bort grimskaften och de gick och hälsade på Diddi på olika sätt.
En bit i avskedet så sa han att jag skulle ta bild så dottern kan få se när hon är redo och att vi kan även behöva se för att bearbeta. Jag fotade och så kom jag även att tänka på att jag inte sett film där hästar tar farväl så jag valde även att filma (lägger upp filmen i ett annat inlägg) lite så vi kunde bearbeta farvälet. Filmade inte hela eftersom jag också behövde finnas där och då för hästarna. När hästarna sagt adjö klart, gick de lugnt in i hagen och åt. Jag gick in med hästarna i hagen och min man och han som kom från slaktfirman tog in Diddi i lastbilen.
Det var så fint att han var helt med på att hästarna ska få sin tid att säga hejdå.
Det var en oerhörd tragisk men värdig stund. Hästarna var synligt påverkade i ca 2-3veckor.
Det är hjärtskärande att se Zwens beteende när han säger hejdå. Dezzie var framme men Zirah upplevdes förstå vad som hänt och stod still vid sidan av Diddi. Zirah har för länge sedan varit med om en akut avlivning i en box bredvid henne. Undra om det kan ha påverkat hennes agerande, kan det va så att Diddi och Zirah kommunicerat om måendet? Frågor jag inte har några svar på.
Nu är det dags för att visa mer av vad vi gör på gården. ⚠️ Varning för känsligt innehåll ⚠️
