08/05/2026
Imorgon är det 3 veckor sen Tyson fick somna in… och sorgen är fortfarande så tung…😭
JA jag vet att man säger att ”Tiden läker alla sår…”
Både sant och inte sant!
Jag har ju tyvärr under min livstid fått vara med om flera hundar som fått somna in….
Detta är medaljens baksida med hundar… deras liv är så kort mot vårat och vi saknar dem så sjuuuuukt mycket så hjärtat nästan går sönder varje gång en fyrbent vän får somna in….
Jag vet ju nu att livet går vidare, vare sig man vill eller ej…
MEN mest av allt vet jag att man ALDRIG ska försöka att inte sörja!
Vi är alla olika, vissa tar det lättare och för andra tar det längre tid, så är det bara!
Jag saknar fortfarande Tyson varje minut!
Huset är så tyst och tomt utan honom…
Han var min eviga skugga och följeslagare och skulle aldrig någonsin ligga kvar i soffan om jag skulle gå på toa! Näää, han följde med…
Tyson var ljudlig, gnällde, skällde, pratade med oss HELA tiden…
Winston är tvärtom mer självständig.
Kan lägga sig uppe på övervåningen och spana i fönstret 3 timmar om någon kommer…
Man får liksom ibland gå och kolla vart t***n han är?
Tyson behövde man bara vända sig om för att snubbla över!
På något sätt VET man som en bra hundägare som känner sin hund så väl, när det är dags att släppa taget….
Den här blicken, den säger mig allt
”matte va inte ledsen, men jag orkar inte mer…”
Jag bryter ihop så fort jag tittar på bilden…😭
Tyson var den snällaste, goaste,tryggaste bästa vän, ALLTID vid min sida, i vått och torrt…💔