04/06/2026
Från balklänning till bajs…
Vi har alltid ett tidigt betessläpp för våra hästar. Dels har vi ägnat vintern i stor utsträckning åt att INGEN av 27 hästar på lösdrift ska vara för tjock, ett rätt tidskrävande jobb. Också, såklart uppmärksamhet åt att ingen ska vara för smal, vilket kan hända med ston som är dräktiga och/eller digivande.
Runt den 15-20 april går de iväg på bete och får då inget hö. Hagen de går till har vilat sedan 1 augusti året innan och därför finns det en del fjolårsgräs de kan börja med. Samtidigt börjar de nya grässtråna sträcka på sig efter en lång vila. Det gör att flocken sakta sakta vänjs in vid bete och att hästarna dessutom ibland går ner lite den första månaden. Under dessa tre månader är det aldrig någon som drar iväg i vikt, det kommer senare vid släpp till nästa beteshage den 1 augusti..
En intressant detalj är hur de betar. Oavsett hur kort gräset är så äter de aldrig på de platser de bajsar. Samma platser år efter år.
Jag undrar om de går dit för att bajsa eller om flockens rörelse över dygnet gör att de råkar hamna där just då?
Visst finns det bajshöga där de betar också men bannemej inte många. Ett coolt sätt av hästarna själva att begränsa spridningen av parasiter. Jag undrar när i mänsklighetens historia vi bestämde oss för att vi var smartare än alla andra djurslag🤔
Det var nog bland de mest korkade vi gjort. Att tänka att de inte har något att lära oss.
