10/02/2026
Lira…
Ett helt år med detta yrväder.
I februari förra året hämtade vi Lia från Kvarndalens kennel. Nytt hem – nytt namn. Lia blev Lira. Och sedan dess har hon fyllt våra liv med fart, känslor och lärdomar.
Det har varit ett spännande år. Ett utmanande år. Att ta över en nästan ettårig hund visade sig innebära betydligt mer arbete än vi hade föreställt oss. Lira är ren energi – ett kvicksilver utan motstycke. Högt och lågt, alltid i rörelse. En stor del av året har gått åt till att forma, dämpa, guida och försöka använda hennes enorma kraft till något gott. Det har inte alltid varit lätt, snarare ofta ganska tufft. Men varje litet framsteg har känts som en seger, och varje sådan seger har gett ny energi tillbaka.
Redan från första dagen stod det klart att Lira hade ett till synes omättligt behov av att rymma. Hon tog sig över, under och rakt igenom staketet – gång på gång. Och lika många gånger har våra fantastiska grannar vänligt kommit tillbaka med henne. För hon drog som tur var inte så långt. Efter många tusenlappar och mycket slit står nu ett nytt staket på plats. Rymningarna från tomten är över, och nu jobbar vi vidare mot nästa mål: att hon ska kunna vara lös i skogen tillsammans med resten av gänget.
Att rymma är förstås inte bra. Att stoppa huvudet rakt in i en familj getingar är ännu sämre – men det lyckades Lira med. Snabb hjälp fick vi hos vår lokala veterinär, och först verkade allt bli bra, hon svarade fint på behandlingen. Bara några dagar senare svullnade hela hennes huvud upp igen. Vi skickades direkt vidare till det stora djursjukhuset. Där konstaterades en vätskeansamling bakom ögat. Troligen hade hon rivit sig vid något av sina äventyr, fått in en bakterie under huden, och med kroppen redan nedsatt efter insektsbetten blev reaktionen kraftig.
Sommaren blev fylld av oro. Många turer till djursjukhuset, CT-röntgen, operation, komplikationer där huden sprack och ett hål uppstod – tillbaka igen, nya mediciner. Allt detta under sommarens varmaste dagar. Läkeprocessen tog tid, och Lira var riktigt dålig. I dag mår hon tack och lov bra igen. Ett litet ärr bakom ögat finns kvar, och där kommer pälsen aldrig tillbaka. Men det är ett märke som påminner oss om hur skör hon var – och hur stark hon är i dag.
Lira fortsätter att vara en utmaning. Hon har så mycket ”jag ska bara” i sig. Alltid ett steg före, alltid en ny idé. Vi försöker möta det genom att ge henne uppgifter och utlopp för sin energi. Nosarbete, specialsök och viltspår passar henne bra – hon måste bara hitta lite mer lugn i söken. SAR, sök- och räddningshund, har betytt mycket för hennes självförtroende, och för vårt.
Det blir bra, det här.
Det tar bara lite längre tid.
Och kräver lite mer.
Men hon är värd det.
