30/09/2025
Jag funderar mycket på debatten om att vi människor utnyttjar djur på olika vis. Vissa människor anser att man inte ska ha djur i fångenskap alls, vissa anser att man bara får ha dem för vissa specifika syften, medan andra tycker att det det är helt okej, rent av nödvändigt.
För min del har jag landat i att acceptera det. Jag har mina djur för att de ger mig glädje, mening, kunskap och vissa bidrar till min självförsörjningsgrad. Skulle jag inte haft djuren för min egen skull, så hade jag inte haft djur alls.
Visst kan man ha djur utan att ”använda dem” till något. Men det går inte att undvika att vi sätter oss över djuren. Så fort man sätter ett stängsel runt hästen, ett koppel på hunden eller en kanin i en hage, oavsett storlek, så har man redan där begränsat djuret.
Samtidigt kan jag bli frustrerad när jag hör kommentarer om hur synd det är om djuren, att vi utnyttjar dem, att de inte är skapta för att behaga oss människor osv. Det är ett resonemang som går att överföra till alla våra husdjur. Inte minst den dubbelmoral när vissa påstår att det är utnyttjade att ha ett djur för tex utställning, men själv har sitt husdjur som en sorts terapi för sitt egna välmående skull osv. Tycker jag då att det är djuplågeri att nyttja djur till terapi? Nej det tycker jag inte, även om det säkert ibland kan innebära mildare obehag för djuret.
Vi har dem för vår egen skull – katter, hundar, hästar, kor och inte minst kaniner – alla lever i människans tjänst. Vi begränsar deras frihet, men vi ger dem också mat, skydd och omsorg. Det är ett komplext förhållande. Många verkar heller inte förstå komplexiteten i lantbruket och vår matförsörjning där allt hänger ihop. Man kan inte bara ta bort en produktion utan att en annan påverkas. Hur skört mycket är, där vi inte kan förlita oss på att saker alltid kommer fungera så som det gör nu. Det finns en anledning till att vi bevarar raser och fröer av gamla sorter osv.
Vi behöver landa i det att det inte går att ha djur utan att vi begränsar dem och utnyttjar dem i det ena eller det andra syftet. Oavsett om det är som keldjur, avel eller produktion. Det viktiga är att vi gör vad vi kan för att djuren ska ha det så bra som möjligt oavsett. Att de ska leva ett liv som är 100% fritt från minsta stress eller obehag är tyvärr en utopi. Det är det inte minst i deras naturliga miljö också, och det är inte heller möjligt för oss människor att leva helt obehagsfritt. Man behöver ta till sig att djuren kan ha det bra även hos någon som inte har samma syfte med djuren som man själv har, eller tar hand om dem på samma sätt. Ditt sätt är inte det ända rätta och du själv sitter inte på alla svar!