27/05/2017
Ett ämne för RTSI!
Detta är anledningen till att vår förening behövs och även vårt projekt Subkultfestivalen. För att knäcka dessa fördomar.
Jag undrar om denna man ställer sig framför spegeln på morgonen och tittar sig nöjt i spegeln och säger:
"Det blir bra. Nu får jag ingen uppmärksamhet. Ingen kommer se mig eller titta åt mig håll idag. Perfekt look!"
Och om man nu är en människa som gillar uppmärksamhet - när ska detta sluta vara fult i vårt kära jantelagssamhälle? Varför läggs det allt för ofta en värdering i olika personligheter, livsstilar, klädstilar och frisyrer? Kan man inte bara få vara den man är och sluta delas upp i fördomsfulla f**k? Dömas för den man är och inte hur man ser ut eller vem man ligger med?
Har man inte i ett demokratiskt samhälle rätt till sin egen identitet?
Jag skulle vilja umgås lite med dig, då jag tvivlar starkt på din erfarenhet av möten med personer med rosa hår. Så får vi se om Din värld kan förändras?
Det finns nämligen de som bara helt enkelt gillar rosa, eller skrikiga färger, och är drivna och lyckliga människor som alla andra. Och jag gillar att bli sedd och vill inte vara "en i mängden". Varför är det negativt?
Smaken är som baken, det var inget du lärde dig?
Detta går lite hand i hand med fördomen att de som ser annorlunda ut automatiskt mår dåligt. Om man har en subkulturell klädstil så mår man psykiskt dåligt och skriker efter uppmärksamhet.
Det finns de som bara vill ha sitt rosa hår och leva vanligt som alla andra, så uppmärksamhet och rosa hår sitter inte ihop. Det gjorde kanske det på 70-talet men det gör det inte idag.
Precis som det finns kvinnor som väljer att bära slöja och vill inte bemötas annorlunda eller dömas för det.
Och ingen kan väl på allvar påstå att psykiatriska avdelningar är till 100% fyllda av personer med rosa hår, så psykisk ohälsa har inte en hårfärg, inte det mänskliga behovet av uppmärksamhet heller, Johan Hakelius!
Vänligen!
/Mirre Sennehed
Ordförande KF Subvox
Festivalgeneral Subkultfestivalen
Författare/Föreläsare