04/08/2026
Om att hitta tillbaka – när livet och verkligheten kom emellan
Om jag ska vara helt ärlig så har det varit väldigt tyst härifrån under de senaste två åren. Och det finns ganska stora anledningar till det. Sociala medier visar oftast bara upp de perfekta linjerna, framgångarna på prov och de söta valpbilderna.
Men bakom kulisserna har verkligheten varit en helt annan. Livet har snurrat på med gårdsflytt, och förra sommaren stannade allt upp efter en allvarlig ridolycka med en lång sjukskrivning som följd. Därefter en högerhand som bråkat och där jag bråkat tillbaka med kortisonsprutor och till sist en handoperation och ännu mer sjukskrivning. Nu känns kroppen äntligen hel!
Mitt i den fysiska rehabiliteringen fick vi dessutom för ett år sedan ta ett sista, tungt farväl av Eley – vår älskade stamtik som har betytt absolut allt för mig och kenneln.
Samtidigt har det varit otroligt prövande på kennelfronten. Vi har ställts inför tuffa motgångar som akuta kejsarsnitt, kullar med få valpar och tomma tikar. Att dessutom ta vårt ansvar som uppfödare och köpa tillbaka två hundar som inte hamnat helt rätt kräver sin del av både hjärta, tid och energi.
Med allt detta i ryggsäcken har glöden och orken för hundträningen helt enkelt slocknat ett tag. Det fanns varken kraft eller förutsättningar, och det har fått vara ok.
Men någonting har hänt på sistone. Sakta men säkert har den där träningsglädjen börjat smyga sig tillbaka! Inga höga krav på prestation eller tävlingsresultat, utan bara ren och skär glädje i att få jobba ihop igen. Mycket tack vare fina vänner som peppat och lyft när det varit tungt – ni vet vilka ni är, så otroligt tacksam! 🥰
Att få stå därute med Pixie igen och jobba på våra basics – utan att titta i backspegeln eller jämföra oss med någon annan – känns så otroligt skönt. Det handlar inte om att allt ska vara perfekt, utan om att njuta av att vara igång igen, ett litet kliv i taget.
Tack till er som hänger kvar här, i både med- och motgång. 🐾
