27/05/2026
Forskningen säger...
När en säger "forskningen säger" är det helt rimligt att fråga:
🧩 Vilken forskning?
🧩 På vilka hundar?
🧩 I vilka situationer?
🧩 Vad mättes?
🧩 Vad mättes inte?
Och vilken slutsats går det defacto att dra?
Så långt är alla överens.
Men det blir märkligt när en som dissar den moderna forskningen använder Breland & Brelands "instinctive drift" som ett sätt att antyda att belöningsbaserad träning bara fungerar i lugna träningspass och sedan slutar fungera när hundens drifter aktiveras.
För det är inte vad den forskningen visar.
Breland & Breland visade att djur inte är tomma ark. Artsspecifika beteenden, instinkter, motivation och sammanhang spelar roll. Ett inlärt beteende kan störas av starka medfödda beteendemönster.
Det är viktigt.
Men det är inte ett argument MOT belöningsbaserad träning.
Det är ett argument FÖR lättare lärande & arrangerande av miljön.
Det säger inte: "När hunden blir starkt motiverad behöver vi korrigera mer".
Det säger snarare: "När hunden blir starkt motiverad behöver vi ha förståelse för varför".
Mer förståelse kring miljön.
Mer förståelse kring avstånd.
Mer förståelse kring stress.
Mer förståelse kring känslor.
Mer förståelse kring förstärkare.
Mer förståelse kring vad hunden faktiskt försöker göra.
Mer vetskap om hur vi hjälper hunden innan den hamnar i läget där den inte längre kan tänka klart.
Det är precis därför modern belöningsbaserad träning INTE bara handlar om att 'kasta köttbullar'.
Den handlar om att ändra förutsättningarna.
🧩 Att jobba under tröskel.
🧩 Att arrangera miljön.
🧩 Att lära in alternativa beteenden & strategier.
🧩 Att skapa tryggare associationer.
🧩 Att anpassa svårighetsgraden.
🧩 Att förstärka rätt saker i rätt stund.
Att inte vänta tills hunden redan är mitt i ett kaos.
Så ja, det är ganska sant att en hund som är fullt upptagen av ett rådjur inte är i samma inlärningsläge som en hund som tränar i köket. Men slutsatsen blir verkligen inte att belöningsbaserad träning inte räcker. Slutsatsen blir att vi inte ska börja träningen där hunden redan är över tröskeln.
Det är också en ganska stor skillnad mellan att säga:
"Belöningsbaserad träning fungerar inte när driften är aktiverad".
Och att säga:
"Om hunden är för högt i stress, jakt, rädsla eller frustration behöver vi först förändra situationen så att hunden kan lära".
Det första används ofta som argument för hårdare metoder.
Det andra är faktiskt väldigt nära det som modern beteendeforskning och modern veterinär beteendemedicin rekommenderar.
Och när vi tittar på forskningen om aversiva metoder på hund ser vi inte att de är bevisat nödvändiga eller bättre. Däremot ser vi återkommande varningsflaggor kring stress, rädsla, aggression, sämre relation och sämre välfärd.
Betyder det att all forskning är perfekt?
Nej.
Betyder det att varje studie kan översättas rakt av till varje vardagssituation?
Nej.
Betyder det att hundar saknar instinkter, drifter och starka känslor?
Verkligen inte.
Men det betyder inte heller att vi kan använda "instinkt" som en genväg för att avfärda belöningsbaserad träning. För bra belöningsbaserad träning låtsas tar inte bara instinkter i beaktning, den tar dem på allvar.
Den frågar inte bara "hur stoppar vi hunden?"
Den frågar:
🧩 Vad är det som driver beteendet?
🧩 Vad händer innan?
🧩 Vilken känsla är hunden i?
🧩 Vilken miljö klarar hunden just nu?
🧩 Vad kan vi förstärka istället?
🧩 Hur gör vi det lättare för hunden att lyckas?
Det är där den verkliga skillnaden ligger.
Inte mellan "forskning" och "verklighet".
Utan mellan att använda forskning som slagträ och att faktiskt förstå vad den säger.
Jag erkänner villigt, det är ibland ganska svårt.
Men det är fullt möjligt.
Lika möjligt som det är att transportera en landsköldpadda utan att bära hen i skalet.
