08/06/2026
För ett par veckor sedan så sågs matte, Birk och jag. Birk fick reaktioner på hundar bara han såg dem och blev lite nafsig när han hade blivit korrigerad vid utfall. Matte hade relativt lätt att bryta honom men han hade lätt att sätta igång igen. Så sammanfattat, för snabb reaktion från Birk för att man ska ha en sportslig chans att vägleda honom till ett annat beslut och för lite fullföljande eftersom han gjorde om det gång på gång. Jag var inte nöjd med vårt resultat i slutet och bad matte att jag skulle få tänka till nästa dag. Det jag kom fram till var att vi behövde köra det jag kallar Progressionstimmar. Det går till så att matte lämnar hunden och jag jobbar ensam med den. Vitsen med det var i det här fallet att få Birk att inte agera på impuls utan förlänga sträckan innan utfall så att matte sedan skulle ha möjlighet att stoppa det. Att jag behövde göra det utan matte berodde på att Birk vaktar matte och blir därför mer på tårna.
När jag jobbade med Birk ensam fanns inget av det som vi såg för två veckor sedan. Han var lätt att vägleda och inte ens när en annan hund gjorde utfall, svarade han. När en timme hade gått så mötte vi matte och hon körde hundmöten. Se sista klippet hur det gick. Superbra! Det blev något utfall på en passerande hund men det löste matte snabbt. Överlag så var det fantastiskt bra jobbat av både matte och Birk. 👏
Matte har gjort en del nödvändiga justeringar hemma men jag har inte plats att berätta om det här.
Foto Kim Säwström (fler klipp på Instagram).