07/11/2025
Vi ryttare sitter i sadeln precis ovanför rörelsecentrum, där hästen distribuerar och doserar riktning och omvandlar kraft uppåt framåt genom att de hanterar de vridmoment som går igenom ryggraden.
När de centrerar rörelsen och linjerar kraften genom ryggraden, så skapar stabiliseringen och möjligheten för en anpassad rörelse givet mängden balanskontroll och koordination som krävs i givet ögonblick/rörelse
Allt detta ligger i hästen möjlighet, kapacitet och alldeles egna uppgift, något vi som ryttare människor aldrig kan ta över.
Vi kan guida och föreslå med hjälp av intensitet av tonus och riktning av kraft genom vår inverkan ovanpå rörelsecentrum
När hästen har utvecklat en obalans, genom naturlig snedhet, trauman eller obalanserad träning så kommer den att ha svårt att koordinera de vridmoment som ryggraden utsätts för genom bakbenens/bäckenets rörelse så som framdelens.
Ofta hamnar de i lösningar som inte riktigt ger dom de möjligheterna att hantera de uppgifter som kroppen ställs inför, och kapaciteten i kroppen minskar, såsom att risken för vidare strukturella skador ökar.
Ofta hamnar kompensationerna i bröstryggen. Bröstryggens vridmoment är som störst under våra sittben under sadeln, här är muskelfibrerna längre och mer liggande för att just klara skapa den typen av rörelse som böjningen och rotationen tar i anspråk.
När obalanser uppstår, skapas förutsättningar för felaktig böjning och felaktig rotation.
En felaktig rotation, även benämnd inverterad rotation känner man oftast som tydligast när man i en k***a, där det känns som att man sitter utåt i k***an istället för att sitta mitt ovanpå och följa böjningen I det böjda spåret och riktningen. Hästen får ojämn rörelse, den hsr ofta svårare att svänga åt eller annat håll, svårt för sidrörelse åt ett eller andra hållet osv.
När ryggraden hanterar det så, har den ingen möjlighet att hantera böjningen korrekt, och har därmed heller ingen möjlighet att hålla upp och stabilisera bröstkorgen mellan frambenen.
På vissa hästar är vridmomentet kraftigt på andra litet, men gör sig minst lika mycket påmint i hur hästen kan koordinera balansera och hantera kraftflödet genom kroppen. Hur den kan fjädra sin trav och rotera flexa och fjädra sin galopp i lätthet och smidighet
Anpassningen av ett sådant felaktigt vridmoment, är ofta att kroppen behöver kompensera bristande rörlighet med överdriven rörlighet i vissa delar, exempelvis ländrygg i sidled eller med överdriven styvhet, i exempelvis nacken för att försöka hantera bristen på hantering genom ryggen.
Symtomen kan vara många, många upplevs just i nacken. Ett felaktigt vridmoment kan ge utslag i att hästen dels försöker hantera bristen på lyft I bröstkorgen mellan frambenen pga bristande kontroll av koordinationen i ryggen genom att styvna till i ena halssidan, gärna åt det hållet vridmomentet ter sig, tyngden blir ofta stor på det frambenet och nacken får ta upp en hel del av den tyngden.
De kan även hålla nacken högt, när basen är låg, för hålla emot likt en hävstång, de kan även försöka undvika det tryck som basen, övergången T1-C7 får av för låg bröstkorg mellan frambenen genom att försöka sänka nacken och luta sig mer på nackbandet, undvika teyck på bettet alls, eller luta sig på bettet. Trycket i bettet låser tillgången till ryggkoordinationen och skapar kompression av halskotpelaren såsom ibland även längre bak. Därmed är flödet av kraft bakifrån bruten och kompenstioner och anpassning kommer stt ske.
Alla dessa är ett fåtal anpassningar av lika många variationer som det finns hästar, tanken är inte stt ge en lista på vilka symptom utan att ge några exempel på hur hästarna löser det, därför att alla löser det individuellt.
Det som är viktigt att förstå är att vi löser det INTE genom handen, vi löser inte hästens symtom genom att "lossa" på bettet, eller böja och lösgöra halsen.
Det som kommer att avlasta halskotpelaren och basen, är korrekt hantering av ryggens koordination i böjning, rotation och lyft och den mängd stabilisering av vridmomenten som krävs I både framdelen mellan frambenen, såsom igenom ländryggen som i slutändan är där kraften ska överföras från bakdelen o rikta energin vidare framåt.
Ofta får vi i träningen vara väldigt påhittiga därför hästarna har lätt att ta till kompensationerna i nacken och bettet, såsom i hela resten av kroppen..
Vi människor har hög känsel in från våra händer, gripreflexen är stark och det är en naturlig reaktion att vilja lösa det vi känner I just handen, problemet är att hästen löser det inte så.
Halskotpelare ska inte ha tryck, den behöver ha tillräcklig lyft I basen för att kunna bära och sedan "släppa" igenom och distribuera kraft framåt
Vi som ryttare kommer att känna och samla mycket information genom våra händer armar skulderblad, såsom genom hela vår kropp, den behöver vi analysera och absorbera in vår kropp för att sedan hjälpa hästen att distribuera och rikta i doserad form för att effektivisera och maximera rörelse till minsta energikostnad.
Med detta sagt så är handen en del av oss och tungan där bettet ligger och halsen en del av hästen, vi hittar inte lösningen i att inte våga röra vid bettet, eller att rida på lång tygel, vi hittar lösningen i att guida och hjälpa hästen att finna andra lösningar på den gåtan som kroppen bereder för dom. Bettet och tungan ger oss information om hur resten av kroppen löser det Det är vår gåva till dom.
Vi som ryttare kan bland annat hjälpa hästen genom att vi behåller basen av halsen rak(följer böjningen I brösteyggen) alltså övergången från rygg till hals rak, så att kraften kan flöda igenom, vi kan ge hästen svag ställning för att leda spiralen av kraften hela vägen igenom kroppen till sista utflödet, vi kan hitta lösningar och olika intensitet för att guida hästen att hantera sin ryggrad och vridmomenten/böjningen I ett omfång där den frigör möjlighet till effektiv rörelse med rätt mängd stabilisering och därmed utjämning av kraften över fram och bakdel där halsen flyter i riktning av rörelsen. Men det är lösningar som innefattar hela kroppen, bettet ger oss bara den brutala osminkade sanningen om hur dessa lösningar bearbetas och förhåller sig i kroppen.
Vi som ryttare kan bestämma oss för och träna upp förutsättningarna i vårt förhållningssätt, intention och förmåga att hitta andra lösningar än dragkamp eller kommunikation som utgår ifrån bettet, och välja hela kroppen och flytta fokuset dit där hästen behöver det ännu mer. 🙏🏽🐎
