06/02/2026
Angående ”upphittandet” av Navi.
Många vet att jag varit involverad i Navi-söket sedan dag 1 den 20 augusti 2024. Jag har kartlagt, skrivit, debatterat, koordinerat, fixat matstationer, observatörer, letat, pratat med folk…osv osv….
När Libby upptog det mesta av min fritid under hösten, backade jag lite från Navi, men fortsatte kartlägga och göra analyser av hans rörelser och hålla kontakt med personer som bor där han passerat eller ”hållit till”.
I helgen hittades en hund i Kristianstad och detta kom till administratören av Navi-sidans kännedom i måndagsmorse. Efter några timmar kontaktades jag, eftersom man inte kunde få fram var denna hund, som blivit omhändertagen av polisen befann sig. Och ja – det såg vid första anblick ut som Navi, inte tu tal om saken. Känslan som infann sig var lättnad och ett lätt inslag av eufori; Han är hittad!! Äntligen!
Jag och fler garvade hundletare fick fram var han var och meddelade detta. Det som DOCK fick mig att börja fundera var att den hittade hunden hade ett svenskt chip och var okastrerad. Jag försökte ta reda på om detta var möjligt…att Navi faktiskt inte var kastrerad…och om han chippats om när han kom till Sverige. Jag fick otydliga svar, men bad folk att inte lägga ut att Navi var hittad förrän det var bombsäkert att det var han. Att man skulle lugna sig lite.
Jag analyserade bilder, jämförde, talade med en expert – och kom fram till att det inte var Navi. För många saker var fel. MYCKET likt, men fel.
Då var skadan redan skedd. Hunden var hämtad och förd till Navis matte, som själaglad och i en så stark önskan om att det var Navi, var övertygad om att hon fått tillbaka sin hund. Glädjetårar. Hundens oskygga beteende tolkades som ett kärt återseende. En saga med fint slut, som man inte kunde vänta med att berätta för världen.
På utlagd film efter ”återföreningen” på djursjukhuset, kunde vi se en hund som var trygg, fri och glad och som gärna hälsade på människor.
Navi har undvikit all kontakt med människor i 18 månader. Det kunde inte vara Navi. Jag var mycket upprörd över det jag såg - och i sanningens namn alldeles för arg i stunden för att behålla lugnet när jag förmedlade detta till berörda parter. Men…stället för att rätta till misstaget, vara transparent och fokusera på hundens bästa, så fick jag ett antal blåsningar när jag sa ”Stopp! Stopp! Stopp!” ( i sanningens namn gav jag också ett antal blåsningar till berörda parter). Och hunden med det svenska, oreggade chippet skrevs istället över på Navis ägare – ofattbart att det gick!
Jag fortsatte granska bilder på de båda hundarna och ju mer jag gjorde det, jämte den infångade hundens beteende jämfört med Navis beteende och det faktum att denna hund hade svenskt chip och var okastrerad – desto mer upprörd blev jag. Jag penetrerade det med kollegor och folk som tidigare varit engagerade i söket. Jag pratade och granskade bilder med min engelska mentor. De höll alla med efter noggrann genomgång. Det här var inte Navi. Jag påpekade det igen.
I onsdags fick jag en ursäkt från ansvarig som styrt upp ”återföreningen” och publicerat i bild och ord.
Kort därefter publicerades misstaget på deras sida. Själv blev jag "blockad". En ”halv” ursäkt. Knappt….
Ansvaret
Att ta in förrymda hundar…att vara ”hundfångare”…är ett STORT ansvar. På många sätt.
Man måste komma ihåg varför man gör detta, varför man lägger ner timme efter timme, dagar, månader. Man gör det för hunden. Punkt!
Inte för uppmärksamhet, inte för medaljer, inte för bekräftelse – ÄVEN om ett avslutat, lyckat sök ger en otrolig adrenalinkick och tillfredsställelse.
Man gör det för hunden. Punkt.
Här har så mycket gått fel. Plötsligt fanns det ett ”lyckligt slut” och så starka önskningar, att förloppet forcerades och kunggjordes.
Jag lägger ingen skuld på Navis ägare, som inte haft Navi många veckor innan han rymde och som saknat sin hund i ett och ett halvt år. Som letat, gråtit och inte gett upp. Hon var säker på att detta var Navi och bortsåg från det som inte stämde. Längtan blev för stor. Jag känner stort med hennes förtvivlan.
Nu är den trygga, glada hunden som hittades i lördags, med sitt svenska (oregistrerade) chip och sina ”bollar” kvar, flyttad och placerad i väntan på att rätt ägare ska hittas. Jag hoppas verkligen att denna fina hund får hitta hem till sin familj och att alla som hade för bråttom i detta tar sig en funderare och frågar sig VARFÖR de hjälper till med att återförena hundar på drift med sina familjer. Det är ett STORT ansvar. Som man måste ta.
Denna händelse får inte drabba det seriösa arbete som görs för att återförena hundar på drift med sina familjer. Men denna händelse måste bli ett ”wake-upp-call”. Så här får det inte gå till.
Om det finns NÅGON som känner igen denna hund, som vet vem som äger den, så kontakta polisen 114 14 omedelbart. Låt han få komma hem igen till sin rättmätige ägare! // Maria
Bilden är delad från SAR Skånes öppna efterlysning. Foto: Jonna Bengtsson
Uppdatering 15/2-26
Hunden har tyvärr inte hittat sin ägare, vi har blivit informerade om att hunden nu söker ett nytt kärleksfullt hem.
‼️ SE HIT ‼️
Vi söker ägaren till en upphittad jakthund/jakthundsliknande i Kristianstad.
Saknar du din hund så kontakta oss eller Polisen!
SAR skåne: 042 - 449 42 33