18/01/2024
När en hästköpare ringer, ffa i dessa dagar, och vi inte har pratat på länge hinner man tänka tusen tankar innan man svarar. Mitt vanliga svar med endera mitt namn eller hej/tjena/halloj osv byttes ut mot: "vad har han (hästen alltså) gjort".
Det visade sig att allt var bara toppen och jag vet inte hur många ggr jag fick höra ord som "perfect match, 10 av 10, är nog tom bättre än ... (deras förra häst) osv.
För folk som inte förstår det här med häst, det är precis dom här stunderna man lever för.
Jag tänker vara så osvensk så jag tänker faktiskt säga att jag är stolt över hästarna som lämnar gården här för vidare äventyr i livet.
Oavsett öm det är mina uppfödningar, andras hästar som fötts och växt upp här el hästar som jag förmedlat försäljning av, så är (iaf så vitt jag vet) det 100% nöjda kunder. Och då pratar vi inte dom största meriterna eller unghästarna med dom "flashigaste" gångarterna. Vi pratar hästar med fantastisk ridbarhet, gångarter som mer än nog räcker, och med ett temperament som gör att snudd på vem som helst kan hantera dom.
Det gör mig både väldigt stolt och varm i hjärtat. För mig finns inget finare än när den som "tar över" en häst som kommer från min gård, berömmer den som en trygg individ. Allt annat som händer därutöver är bara bonus.
Jag är långt ifrån den mest kända uppfödaren (och var inte heller den mest kända unghästutbildaren när jag fortfarande red), men jag lever hellre på ett gott rykte i en mindre krets av nöjda kunder, än att ses som en "producent som bara gör det för pengar".
Om jag blir rik, eller ens tjänar pengar på det jag gör. Helt ärligt, nop. Men det jag får tillbaka kan inte köpas för alla pengar i världen. Så jag lever hellre mitt liv som det är, även om det såklart inte alltid är en dans i pudersnö, än med en massa pengar på kontot där jag vantrivs med mitt liv.
Som jag brukar säga till mina vänner. Dör jag imorgon så dör jag iaf lycklig.
PS. Lejonkungen, förlåt Nightwish, får symbolisera att livet med hakuna matata gör livet så mycket roligare att leva.
