31/05/2026
Den här veckan har fått mig att fundera på något.
I lördags startade Äril på prov igen.
Två riktigt fina vattenmarkeringar.
Två fina landmarkeringar.
Ett sök där två fåglar blev kvar.
Det räckte till ett Very Good.
Självklart hade jag gärna åkt hem med ett Excellent.
Men samtidigt slog det mig att mycket av det jag uppskattar mest faktiskt redan fanns där och är stabilt.
Hon väntade.
Hon höll ihop.
Hon löste uppgifterna som kom.
Det var VI🥰
Vi har fortfarande saker kvar att lära.
Domaren beskrev henne som en snabb tik.
Måhända är benen ibland lite snabbare än vad näsan hinner med ännu😅.
Men det är också en del av resan.
Kanske är det lite samma sak som händer för många hundar så här års.
Sommaren innebär fler miljöer.
Fler människor.
Fler aktiviteter.
Mer att hålla reda på.
Då blir det lätt att tänka att vi behöver träna mer.
Men ibland handlar det kanske lika mycket om något annat.
Att kunna vänta.
Att kunna landa.
Att kunna vara mitt i allt det roliga – utan att behöva göra något alls.
Det är något jag tänker ta med mig in i nästa vecka.
Finns det någon tanke du tar med dig från veckan som varit?
