Susanna Larsdotter - Hundvardag

Hem
Sverige
Alvesta
Susanna Larsdotter - Hundvardag

Hundträning, kurser och vägledning online och i Alvesta. Hundutbildad sedan 2008. Kom in i hunderi När jag växte upp hade vi en familjehund,
Busan Blandras.

Hundtränare, beteendeutredare & hundrastare med 15+ års erfarenhet. Hon hade ett bra liv, men sedan jag lärt mig mer om hundar vet jag nu att
vi gjorde alla möjliga misstag. Vid 23 års ålder startade jag min proffessionella hundträningsresa genom en tvåårig instruktör- & etologiutbildning med tidigare cocker: Fajsty Spaniel, mestadels för att bättre förstå honom. Efter det insåg jag att hundar är

ofta ganska enkla, människor är svårare för mig!
10 år senare, 2017, gick jag ytterligare en längre utbildning. Jag fick där alla verktyg som behövs för att arbeta med hundar och deras ägare. Längs vägen har jag startat två större Facebook
grupper, en lokal: “Hundägare i Alvesta” med cirka 400 personer och en för oss som tar tricktitlar med cirka 3000 medlemmar. Idag jobbar jag med dig som känner att det är omöjligt att lära din hund att sluta göra något eller börja göra något annat. Även med dig som vill lära din hund bra saker inför vardag eller tävling. Summan av kardemumman är att hundar inte är så knepiga som man kan tro. Det mesta går enkelt när du har rätt verktyg och kompetens. Jag hjälper dig!

02/06/2026

Med mina senaste inläggs spridning vill jag passa på att skicka ut lite kärlek.

Efter veckan i Danmark och nu i det debattklimat som råder tänker jag på känslan av att vara i ett rum där alla verkligen var väldigt kunniga (nördnivå), väldigt duktiga (praktiskt) och väldigt vänliga (trygg känsla) på samma gång.

Chirag Patel är en av dem som visar att den uppdelningen teoretiker/praktiker inte är en sanning. Han är typ evidens och praktik i samma person.

Han kan teorin på riktigt, men fastnar inte där. Han har arbetat med hundar av alla möjliga sorter, men också med många andra djur, och det märks. När vi kan träning över artgränser blir det svårare att gömma sig bakom "så här gör man med den här rasen" eller "så här har vi alltid gjort".

Chirag en sådan person som får en att vilja bli bättre utan att känna sig sämre. If that makes sense.

Jag vill också lyfta Tess Erngren på GoodDog, för att hon & hennes koncept om hur man faktiskt kan lyssna på individen. På riktigt (se The Dog is the Boss ). Ser vi bort från "hur får jag hunden att göra detta?" mot "vad säger hunden, vad väljer hunden och vad händer om vi tar det svaret på allvar?". Även detta grundar sig i träning med andra arter.

Det är lätt att PRATA om frivillighet, valmöjligheter och samarbete. Det är något helt annat att ha det som en del av livet, att låta dem påverka så mycket som bara möjligt. Tess är en viktig röst där för att hon gör praktiken mer lättförstådd för mig som bara behöver ett tydligt "hur" och med väl underbyggda "varför" för dig som behöver det.

Jag vill också hylla min kollega i Valpliv & vidare - Lotta på ConfidentDog, för att hon ofta pushar mig kring *vikten av varför*. Inte (enbart) på ett fluffigt "hitta ditt syfte och skriv det på en vägg"-sätt, utan på ett smått irriterande och sjukt användbart sätt:
🧩 Varför är denna övningen bra?
🧩 Varför gör vi såhär?
🧩 Varför tror vi att det här hjälper?
Jag kan vara snabb till plan, struktur och 'hur'. Lotta bromsar precis lagom mycket för att jag ska behöva tänka ett varv till. Och det är ju toppen, med ett tydligt *varför* blir det en instruktion som fler kan ta till sig. Vi vill ju att folk tar till sig och implementerar.

Och såklart Eva Bertilsson (som jag inte kan tagga). Hon är en av de personer jag tänker på när jag tänker på "hur ser det ut?". Hon har ju även till stor del lagt grunden för hundens ABC & fearfree-rörelsen i (snudd på) hela Sverige ♥

Chirag, Tess, Lotta och Eva påminner alla mig på olika sätt om att vi inte måste välja mellan kunskap och vänlighet, mellan evidens och verklighet, mellan hjärna och hjärta.

Det bästa blir när allt får följa med in i vardagen och träningen.

Det finns garanterat MÅNGA fler inspirationskällor.

Jenny Wibäck / Lyckagård, Motiverade hundar & 3vallare , är tre som jag kom på att jag inte vill glömma.

Det är självfallet många fler som jag vill men just nu inte kan tagga eller nämna för huvudet gick kaputt...

Slut i rutan, over and out ♥

02/06/2026

Vi brukar säga att bestraffa ett morr är lite som att ta ut batteriet ur brandvarnaren. Det blir tystare. Men det pyr fortfarande.

Det är en av de viktigaste anledningarna till att "det funkade" inte räcker som svar. Ibland betyder det bara att beteendet inte syns längre.

✔️ Hunden morrar inte längre, men är den faktiskt tryggare med dig?
✔️ Hunden kastar sig inte i kopplet, men har den lärt sig hantera situationen, eller bara lärt sig att gå fint?
✔️ Hunden ligger stilla, men är den chill?

En hund som slutar varna kan absolut vara tryggare. Men den kan också ha lärt sig att det inte lönar sig att varna. Det är en ganska viktig skillnad.

Därför behöver vi både hjärna och hjärta.
Praktik och etik.
Hands on OCH bakomliggande förståelse.
Resultat och frågan: till vilket pris?

Akademiska titlar är ingen garanti för skicklighet. Lång erfarenhet är ingen garanti för god metodik. Och stort självförtroende är definitivt ingen garanti för någonting, även om det ibland hörs och syns mest.

Det relevanta är inte om någon kallar sig praktiker eller akademiker. Det relevanta är om personen kan läsa hunden & anpassa träningen. Förklara varför och välja det minst påträngande alternativet som faktiskt har en chans att fungera.

För mig är evidensbaserad hundträning inte "att vifta med studier som trumfkort". Det är att använda bästa tillgängliga kunskap, praktisk erfarenhet och individen framför oss.

🧩 Göra det lätt för hunden att göra rätt.
🧩 Belöna bra val.
🧩 Se hunden, inte bara beteendet.

För om vi bara vill få det tyst kan vi plocka ur batteriet. Men - om vi faktiskt vill hjälpa hunden behöver vi fråga varför larmet gick.

02/06/2026

Det är poppis nu med argumentet att hundträning inte avgörs i teorin, utan i verkligheten. Såg ett par sånna kommentarer i HundRådets inlägg.

(AI-skapade?) argument i stil med:
a) Hunden som kastar sig i kopplet bryr sig inte om huruvida du har koll på kontingenser.
b) Hunden som är rädd vid dörren blir inte tryggare av att vi vet vad antecedent innebär.
c) Hunden som jagar vilt stannar inte för att vi förstår premacks princip.

Eller?

a) Det kan spela roll om du förstår vad som händer före beteendet och vad beteendet leder till ( = kontingenser).
b) Det kan spela roll om du förstår vilka signaler i miljön som startar reaktionen ( = antecedenter), och hur du kan ändra situationen så att hunden får en rimlig chans att lyckas.
c) Det kan spela roll om du förstår att sannolika beteenden kan användas som belöning för andra, mindre sannolika beteenden. ( = Premack)

Så nej, HUNDEN bryr sig inte om våra termer, men hunden påverkas av vad vår förståelse gör med våra beslut, vår tajming och vår träningsplan.

Jag tänker i första hand på oss som delar med sig av vår kunskap till andra hundägare - vi bör veta vad/var våra råd grundar sig i och varför.

Sen är vi (människor/hundägare) olika som personer också. För vissa räcker det att få ett tydligt "gör så här" (för mig räcker det). Andra behöver förstå varför först (min sambo exempelvis).

Utan ett varför riskerar våra råd bli en instruktion som inte tas emot alls. Och det blir ju dumt. "R+ träning funkar inte" kanske är instruktioner om *hur* och *vad* utan ett förståeligt *varför*, till en person som verkligen behöver ett *varför*.

"För att det funkar" är inte ett tillräckligt djupt varför till dessa individer. "Varför funkar det?" kommer som ett brev på posten. De kanske inte säger det. Det är vårt jobb att fylla i det hålet utan krångliga ord. DÄR kommer evidensen in. Där är det viktigt att ha något på fötterna - om vi inte är toppenbra på att hitta på saker eller sälja in koncept.

Just det: Det blir lite urspårat. Som om vi måste välja mellan praktik och forskning. Det behöver vi ju inte.

Bra hundträning är inte "jag har läst en studie, alltså har jag rätt". Bra hundträning är inte heller "jag har gjort så här i 20 år, alltså har jag rätt".

Praktisk erfarenhet är ovärderlig. Den ger timing, blick, tajming, känsla för situationen och förmågan att justera i stunden.

Verkligheten blir inte bättre av att vi lämnar forskningen vid dörren. Den blir bättre när vi tar med oss det bästa vi vet, testar det, tar data, tittar på hunden framför oss och är tillräckligt ödmjuka för att justera när verkligheten visar att det behövs.

Ja, bilden har chattbotten gjort, jag tyckte den blev rolig =)

02/06/2026

Det vi ser blir lätt ALLT det vi tror att vi vet.

Daniel Kahneman benämner det WYSIATI:
What you see is all there is.

Alltså ungefär: hjärnan utgår från den information som finns tillgänglig och bygger en berättelse utifrån den.

Problemet är bara att hjärnan ofta glömmer att fråga:
"Vad är det jag inte ser?"
Det här är väldigt relevant i hundvärlden.

Om vi har träffat många hundar där smärta varit en avgörande faktor, är det lätt att börja se smärta överallt.

Om vi har träffat många hundar där beteendet mest handlat om inlärning och förstärkningshistorik, är det lätt att tänka att allt går att lösa med att justera beteendet mot samma konsekvenser (eller ett "nej").

Om vi har jobbat mycket med raser eller individer där genetiken spelar stor roll, är det lätt att se genetik som huvudförklaringen även när miljö, stress, sjukdom, träning eller dylikt också spelar in.

Om vi själv har haft en hund som "bara behövde gränser", är det lätt att tro att alla andra hundar också "bara behöver gränser".

🧩 Smärta kan spela roll.
🧩 Genetik spelar roll.
🧩 Stress spelar roll.
🧩 Miljö spelar roll.
🧩 Relation kan spela roll.
🧩 Förstärkningshistorik spelar roll.

Problemet som blir uppstår när vår erfarenhet blir en världsåskådning. När allt vi ser tittas på ur exakt samma förklaringsmodell som vi råkar känna oss mest hemma i (just då).

Då slutar vi utreda hunden framför oss och börjar i stället bekräfta det vi redan tror.

Kort sagt: Folk som tittar efter X hittar sällan J, men ofta X.

Vi gör vårt bästa för att börja med frågor.
- Vad ser vi?
- Vad ser vi inte?
- Vad finns i historiken?
- Vad har hunden lärt sig?
- Vad indikerar hundspråket?
- Vad händer i miljön?
- Vad händer före beteendet?
- Vad händer efter beteendet?
- Vad kostar beteendet hunden?
- Vad finns det för rasbetingade och individuella förutsättningar?
- Vad har vi människor råkat förstärka, förebygga, missa eller feltolka?

För ALLA hundar är inte antingen ouppfostrade, traumatiserade, sjuka, dominanta, genetiskt kassa eller bara stressade. ALLA hundar är individer med kropp, nervsystem, erfarenheter, behov, arv, miljö och inlärningshistorik.

Alla hundar som har ont får inte beteendeproblem. Alla hundar med beteendeproblem har inte ont (även om det ju verkar vara många).

Lite störigt för den som vill ha enkla svar.

29/05/2026

Hunden har ofta ont.
Smärta är en sån där fråga där hundvärlden hamnar i två läger:
1: "Hunden har ont. Allt beteendeproblem beror i grunden på smärta".
2: "Hunden är bara olydig. Sluta leta ursäkter".

Smärta kan absolut påverka beteende. Det är jag och herrn på bilden de första att skriva under på. Ofta är det faktiskt HELA svaret. Men inte alltid.

✔️ En hund som har ont kan få kortare stubin.
✔️ Den kan reagera starkare på beröring.
✔️ Den kan bli mer lättstressad.
✔️ Den kan börja undvika saker den tidigare gjorde.
✔️ Den kan morra, skälla, dra sig undan eller verka "rädd".

Det är inte konstigt.

Har man själv haft ont i ryggen, migrän eller en inflammerad tand vet man att världen inte direkt blir lättare att hantera. Man blir inte sin mest pedagogiska version.

Därför tycker jag att smärta ska tas på allvar.

Särskilt vid beteenden som kommer plötsligt, förändras tydligt, förvärras över tid eller dyker upp i samband med hantering, rörelse, vila, hopp, trappor, lek eller beröring.

Då är veterinär, fysioterapeut eller annan relevant kompetens fullt rimligt att ta in.

Men, det betyder självfallet inte att smärta automatiskt är svaret på allt.

Alla hundmötesproblem är inte höfter som gör kaos.
Allt skällande är inte en rygg som bråkar.
All oro är inte öronproblem.

Ofta är problemet smärta.

Ibland är problemet rädsla.

Ibland är problemet annan stress i livet.

Ibland är det så enkelt att hunden har lärt sig att beteendet fungerar.

Ibland är problemet att miljön är för svår, lågvärdesbelöning, eller dålig timing helt enkelt.

Ibland - eller allra oftast - är det flera saker samtidigt.

Frustrerande, jag vet.

Det är kropp, miljö, erfarenheter, känslor, konsekvenser, genetik, sömn, vardag och dagsform i en ganska stökig gryta.

För när vi skyndar oss till "det är nog smärta" riskerar vi att missa att titta på kontingenserna, beteendets ABC. Och när vi säger "det är bara ABC" riskerar vi att missa bakomliggande smärtproblematik.

Båda är obra, det bästa är inte att välja sida.

Vi måste ställa bättre frågor:
- Har beteendet förändrats?
- Finns det situationer där hunden reagerar starkare?
- Finns det rörelser hunden undviker?
- Har hunden svårt att återhämta sig?
- Vad leder beteendet till?
- Vad har hunden lärt sig?
- Vad händer före beteendet?
- Vad händer efter beteendet?
- Hur ser kroppen ut?
- Hur ser vardagen ut?
- Hur ser förstärkningshistoriken ut?

Smärta ska ABSOLUT INTE viftas bort, men den ska inte heller användas som glasögon som gör att vi slutar titta på resten av hundens liv.

28/05/2026

Ibland fastnar hunddiskussioner i frågan: "Är hundar som människor?" Och jag tänker att det är helt fel fråga. För hundar är inte människor. Det vet vi allihopa.

De har inte potentiell panik över sin Sociala-medie-profil.
Men kanske över moster agdas behov av att klappa en på huvudet.

De skäms sannolikt inte på det där djupt mänskliga sättet där man återupplever något pinsamt från högstadiet medan man försöker somna. Eller ens om de tog en kaka från bordet.

Men.

Hundar har, precis som vi, nervsystem, känslor som påverkas av stress, trygghet, rädsla, förväntan, frustration, lättnad och belöningar.

Och framför allt: ALLA beteenden påverkas av vad beteendet leder till. Det låter kanske tråkigt men det är det inte, det är ganska användbart.

Om hunden skäller och det läskiga försvinner, kan skällandet bli mer sannolikt nästa gång.

Om hunden hoppar och får kontakt, kan hoppandet bli mer sannolikt.

Om hunden drar i kopplet och kommer fram till doften, kan dragandet bli mer sannolikt.

Det betyder att beteende fungerar.
Hundar gör det som lönar sig.
Människor också.
Sköldpaddor också.
Barn också (de fick en egen kategori, även om de ju egentligen är människor de också).

Det betyder att vi måste bli noggrannare innan vi sätter etiketter på hunden.

För det är stor skillnad på att säga: "Hunden vet att den gjort fel" och "Hunden har lärt sig att mitt kroppsspråk betyder att något obehagligt kan hända".

"Hunden är envis" och "Hunden har bättre förstärkningshistorik för att nosa än för att följa med mig just nu".

"Hunden fattar inte" och "Hunden gör det som tidigare har fungerat".

När vi slutar tolka hundens beteende som mänskliga avsikter kan vi börja titta på vad som faktiskt händer.

Vad får hunden ut av beteendet?
Vad försöker hunden undvika?
Vad har vi råkat förstärka?
Vad är för svårt just här?
Vilken känsla, miljö eller konsekvens gör beteendet mer sannolikt?

En social, lärande, kännande opportunist med nos, tassar, erfarenheter och ett nervsystem som gör sitt bästa i den situation vi har satt den i.

Och ja.

Det gör ibland ont i egot eftersom "hunden är olydig" är enklare att säga än "oj, jag har visst råkat skapa en ganska stabil förstärkningshistorik här".

Men den andra meningen leder oftare till bättre, mer etisk träning.

Snappy på bilden illustrerar att även landsköldpaddors beteende rör sig dit förstärkning följer.

Jag och Lotta har i Valpliv & vidare gjort ett egenskapstest, testa det vetja: https://valpliv.se/egenskaper (ingen mailadress krävs)

27/05/2026

När en säger "forskningen säger" är det helt rimligt att fråga:

🧩 Vilken forskning?
🧩 På vilka hundar?
🧩 I vilka situationer?
🧩 Vad mättes?
🧩 Vad mättes inte?
Och vilken slutsats går det defacto att dra?

Så långt är alla överens.

Men det blir märkligt när en som dissar den moderna forskningen använder Breland & Brelands "instinctive drift" som ett sätt att antyda att belöningsbaserad träning bara fungerar i lugna träningspass och sedan slutar fungera när hundens drifter aktiveras.

För det är inte vad den forskningen visar.

Breland & Breland visade att djur inte är tomma ark. Artsspecifika beteenden, instinkter, motivation och sammanhang spelar roll. Ett inlärt beteende kan störas av starka medfödda beteendemönster.

Det är viktigt.

Men det är inte ett argument MOT belöningsbaserad träning.

Det är ett argument FÖR lättare lärande & arrangerande av miljön.

Det säger inte: "När hunden blir starkt motiverad behöver vi korrigera mer".

Det säger snarare: "När hunden blir starkt motiverad behöver vi ha förståelse för varför".

Mer förståelse kring miljön.
Mer förståelse kring avstånd.
Mer förståelse kring stress.
Mer förståelse kring känslor.
Mer förståelse kring förstärkare.
Mer förståelse kring vad hunden faktiskt försöker göra.

Mer vetskap om hur vi hjälper hunden innan den hamnar i läget där den inte längre kan tänka klart.

Det är precis därför modern belöningsbaserad träning INTE bara handlar om att 'kasta köttbullar'.

Den handlar om att ändra förutsättningarna.

🧩 Att jobba under tröskel.
🧩 Att arrangera miljön.
🧩 Att lära in alternativa beteenden & strategier.
🧩 Att skapa tryggare associationer.
🧩 Att anpassa svårighetsgraden.
🧩 Att förstärka rätt saker i rätt stund.

Att inte vänta tills hunden redan är mitt i ett kaos.

Så ja, det är ganska sant att en hund som är fullt upptagen av ett rådjur inte är i samma inlärningsläge som en hund som tränar i köket. Men slutsatsen blir verkligen inte att belöningsbaserad träning inte räcker. Slutsatsen blir att vi inte ska börja träningen där hunden redan är över tröskeln.

Det är också en ganska stor skillnad mellan att säga:
"Belöningsbaserad träning fungerar inte när driften är aktiverad".

Och att säga:
"Om hunden är för högt i stress, jakt, rädsla eller frustration behöver vi först förändra situationen så att hunden kan lära".

Det första används ofta som argument för hårdare metoder.

Det andra är faktiskt väldigt nära det som modern beteendeforskning och modern veterinär beteendemedicin rekommenderar.

Och när vi tittar på forskningen om aversiva metoder på hund ser vi inte att de är bevisat nödvändiga eller bättre. Däremot ser vi återkommande varningsflaggor kring stress, rädsla, aggression, sämre relation och sämre välfärd.

Betyder det att all forskning är perfekt?
Nej.

Betyder det att varje studie kan översättas rakt av till varje vardagssituation?
Nej.

Betyder det att hundar saknar instinkter, drifter och starka känslor?
Verkligen inte.

Men det betyder inte heller att vi kan använda "instinkt" som en genväg för att avfärda belöningsbaserad träning. För bra belöningsbaserad träning låtsas tar inte bara instinkter i beaktning, den tar dem på allvar.

Den frågar inte bara "hur stoppar vi hunden?"

Den frågar:
🧩 Vad är det som driver beteendet?
🧩 Vad händer innan?
🧩 Vilken känsla är hunden i?
🧩 Vilken miljö klarar hunden just nu?
🧩 Vad kan vi förstärka istället?
🧩 Hur gör vi det lättare för hunden att lyckas?

Det är där den verkliga skillnaden ligger.

Inte mellan "forskning" och "verklighet".

Utan mellan att använda forskning som slagträ och att faktiskt förstå vad den säger.

Jag erkänner villigt, det är ibland ganska svårt.

Men det är fullt möjligt.

Lika möjligt som det är att transportera en landsköldpadda utan att bära hen i skalet.

19/05/2026

Beteenden "händer" sällan bara.

Hunden 'drar' inte bara.
Hunden 'skäller' inte bara.
Hunden kastar sig inte bara fram.
Hunden slutar inte bara lyssna.

Det finns nästan alltid något i situationen som påverkar.

Kanske betyder:
- Det spända kopplet: "Nu händer något, framåt!"
- Din stelande kropp: "Det kommer bli jobbigt".
- En viss gata: "Här brukar vi möta hundar".

Kanske betyder selen, hastigheten, dörren, grinden eller den andra hunden något helt annat för hunden än vad vi själva tänker.

Därför behöver vi ibland börja med att bara titta.
- Vad händer precis innan beteendet?
- Vad gör hunden?
- Vad gör vi?
- Vad händer efteråt?
- Blir avståndet större?
- Kommer hunden framåt?
- Får hunden mer spänning i kroppen?
- Blir situationen mer förutsägbar eller mer oförutsägbar?

Det här betyder inte att vi ska analysera varje liten detalj hela tiden.

Men det betyder att vi kan bli lite mer nyfikna.

Istället för: "Min hund är jobbig, den drar som en idiot i kopplet".

Kan vi börja fråga: "Vad har kopplet, resultatet och miljön lärt min hund att göra?"

Istället för: "Min hund är en drama-queen."
Kan vi fråga: "Vad i den här situationen gör det svårt för min hund att chilla?"

Vardagsträning behöver ju fungera just i vardagen. Inte bara på kurs. Inte bara hemma i köket. Inte bara när vi har godis i handen och allt är lugnt runt omkring.

Ibland börjar den bästa träningen inte med att vi "köttar på". Utan med att vi tar ett steg tillbaka och observerar mer.

I veckan som var blev jag kompis med sköldpaddan Snappy. Han krossade en del förutfattade meningar som jag hade.

Här är en video på hur han "springer" till en bräda för att få maskrosblad & Tivoli. Jag vet inte om det är i första hand maskrosbladen eller i första hand tivoli som är det som lockar, han får maskrosblad även utanför brädan & även om han skulle ex klättra upp på stenen i stället, men tivoli sker ju bara på - av den anledningen gissar jag att han tycker det är lite "kul".

18/05/2026

A very fun group of bright minds gathered under a moody sky after 5 amazing days together at in the north east of Denmark

31/01/2026

3 platser tillgängliga i nästa vecka!

Varför vill hunden inte ta på selen, trots att den älskar att gå ut? Varför är energin hög fram till grinden, men låg så fort ni kliver utanför? Eller varför drar hunden som en tok med husse, men går lugnt med matte?

När vi inte förstår varför, blir vi ofta frustrerade. Men bakom varje märkligt beteende finns en logik. Ofta handlar det om en liten detalj i kommunikationen, förväntan eller situationen som vi råkat missa.

Efter helgen öppnar jag upp för 3 stycken "Video-analyser". Jag använder min analytiska blick för att titta på din hunds kroppsspråk och samspelet mellan er för att se om jag hittar den felande länken i logiken.

Så här gör vi:
1) Du filmar det specifika problemet (t.ex. när selen ska på).
2) Jag analyserar filmen och hittar "varför".
3) Du får feedback via video och ett förslag på en konkret plan på hur ni vänder situationen till något positivt.

Det här är för dig som vill ha en snabb aha-upplevelse och en lösning på ett specifikt vardagsproblem.

Lanseringspris: 525 kr
Platser: Endast 3 stycken.

Skriv JAGVILL i kommentarerna eller skicka ett meddelande för att knipa en av platserna!

Adress

Torpavägen 7
Alvesta
34233

Telefon

+46706898525

Webbplats

https://www.hundvardag.nu/

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Susanna Larsdotter - Hundvardag postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Susanna Larsdotter - Hundvardag:

Genvägar

Vill du placera din affär längst upp i Djuraffär-listan i Alvesta?

Dela

Typ

Hundtränare