22/02/2025
Det kom ett brev...♥️
”Jag vill dela med mig av hur fantastisk Asta varit under året som pappa var sjuk. Pappa blev sjuk för 1,5 år sedan i obotlig cancer. Innan vi fick beskedet såg jag Asta lägga sig i pappas knä med nosen tryckt mot där tumören skulle visa sig vara (hon är ingen knähund i vanliga fall). Sedan dag 1 efter beskedet sa pappa ofta att han vill somna in med Asta vid hans sida. Under året som han var sjuk så har Asta hela tiden velat varit nära honom. De sista veckorna låg pappa på ett korttidsboende pga hans svåra smärtor. Pappa somnade in i slutet av november och de sista veckorna låg Asta i fotändan timme efter timme. Den sista timmen i pappa liv började Asta klättra upp mot pappas huvud och la sig till slt med nosen mot armhålan. Där låg hon helt blickstilla till pappas sista andetag. Då lyfter hon på huvudet och börjar slicka hans arm. Sedan lyfter jag ner henne från sängen och vi går ut då personalen skulle göra pappa fin. När vi går in igen lyfter jag upp Asta på sängen vid pappa, men hon vände bort huvudet från honom och stretade emot. Hon ville inte vara där. Det var så otroligt tydligt att Asta visste att pappa inte längre fanns där, att hon ser själen hos människor och inte kroppen
❤️ Djur är helt fantastiska!”............................................. Stundtals får jag hälsningar från djurägare vars vovvar jag haft för en längre tid på rehab. Det här fina har jag fått dela med mig av matte. Det här fina som summerar hur mycket betydelse det kan vara i en enda liten hund. Hur något så sorgligt ändå kan få minnas trösterikt. Jag hoppas att du orkade läsa hela 🙏 Jag och matte vet ju redan hur fantastisk Asta är. Nu vet även du ♥️
(minne från 2012, då fanns ej detta konto, och så värt att delas om igen ❤️. )
