13/08/2025
Vi delar våran kollegas inlägg om info om skyldighet att anmäla vid misstanke om djurskyddsärenden. Det är inget vi tar lätt på men gäller också oss. Tycker våran kollega har sammanfattat detta bra så djurägare förstår lite mer varför vi måste göra detta i bland. Det aldrig med lätt hjärta. Vi jobbar för djuren och står upp för dom om det behövs.
En liten upplysande, men jobbig, text så här en blåsig augustisöndag. Mina tankar om djur, lag och veterinärvård. Läs gärna!
Våra kära fyrbenta djur har ingen egen röst. Det är vi tvåbenta som ska föra deras talan. Vi ska se till dem och ta hand om dem på ett bra sätt. Vi har att rätta oss efter detta:
1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. (Djurskyddslagens andra kapitel.)
I den paragrafen ryms otroligt mycket. Allt från att djuret får tillräckligt mycket / lite mat, att man sköter klor / hovar, att man förebygger skador, att ett sjukt eller skadat djur får veterinärvård med mycket mera.
Som veterinär, har man dessutom en skyldighet att, enligt lag, anmäla om man anser att ägaren brister i sitt ägande. Det känner de flesta inte till. Detta kontrolleras av vår tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen. Det är också dit veterinären anmäler misstankar om brott mot djurskyddslagen. För mig är det ett jobbigt och stort beslut att ta. Som tur var händer det inte ofta att jag anser att någon ska anmälas, men när det sker - ja, då är det jobbigt. Jag anmäler inte anonymt, eftersom jag inte vill att den som blir anmäld ska misstänka någon oskyldig för anmälan. Är det en djurägare till mig då berättar jag för denna att jag, enligt lag, har skyldighet att anmäla, och att jag kommer att göra en anmälan.
Anmäla eller inte anmäla? Det kan naturligtvis bli en subjektiv bedömning eftersom veterinärer kan tycka olika. Själv tycker jag att kommunikationen är viktig och att man verkligen får djurägare att förstå allvaret. Ett klassiskt exempel är en överviktig hund, och då går mina tankar till fine hunden Buster. Första gången Buster kom till mig, var han halt och vågen stannade på 75 kg. Han fick smärtstillande och hjälp med maten. Han kom tillbaka var åttonde vecka för invägning. Efter 15 månader stod vågen på 43 kg! En fantastisk solskenshistoria med djurägare som förstod allvaret direkt! Där fanns det ingen anledning till någon anmälan eftersom de direkt följde den veterinära rekommendationen. (Buster höll vikten och vägde 42-46 kg fram tills den gamle kroppen gjort sitt. En hund jag aldrig kommer att glömma❤️.)
När djurägaren / djurhållaren inte följer den veterinära rekommendationen och åtgärdar brister eller ger nödvändig vård, ja då är JAG som veterinär SKYLDIG att anmäla. Annars bryter jag mot lagen, vilket på sikt kan riskera min legitimation. Samtidigt ska man komma ihåg, att en anmälan gör en veterinär för att föra djurets talan - när ingen annan gör det. Om inte veterinären för djurens talan, vem gör det då💔?
Ha en fortsatt trevlig söndag☀️🍄!