02/06/2026
Ibland kan det vara en lättnad mer än en sorg när ditt gamla, sjuka djur får somna in.
Och det är precis som det ska vara. Du har redan sörjt under en ganska lång tid.
Du har tänkt så länge på att din hund, din häst eller din katt inte mår som vanligt.
Nog är han lite tröttare? Kräks hon inte lite väl ofta? Sover han inte ovanligt mycket? Inte brukar hon sitta så där? Men hur tuggar han maten egentligen? Oj vad mager hon blivit. Undrar om det är dags snart. Hur ska man veta när det är dags? Tänk om hon inte lever i morgon bitti? Jag vågar nog inte åka bort… tänk om han blir dålig just när jag är iväg…
Lite av ett ständigt dåligt samvete. Jag kan väl inte låta henne somna in bara för att jag är orolig/inte kan åka bort/är rädd att det inte är dags? Han är ju lite glad, i alla fall ibland, i alla fall lite grann. Hon äter ju fortfarande…
Det är just de här små tecknen som du ser som gör dig till en så bra djurägare. Att du ser det som djuret kanske inte vill visa men som inte går att dölja för den som känner en så väl.
Och sorgen har sina faser.
Varje sorg har det.
Olika djupa, olika långa men ändå samma faser.
När det är ett långsamt farväl så hinner man komma långt i sorgens faser innan själva avlivningen. Inom dig, kanske undermedvetet, är du redan i ett efteråt. Det innebär att du parallellt eller undermedvetet delvis redan lever som att hon inte finns där, som att han redan vandrat över regnbågsbron. Du behöver bara låta hennes kroppen få sin välbehövliga vila.
Det är därför det ibland kan kännas som att känslan mer är lättnad än avgrundsdjup sorg när avlivningen är över de gångerna.
För att du redan har sörjt. Kanske i flera år.
Inte för att du inte älskar din häst eller inte ville ha kvar din katt, utan för att du ville ge din sjuka hund befrielse från ett lidande.
(De olika faserna är lite förenklat:
Chock och förnekelse – NEJ det KAN inte vara så att han är dålig…
Ilska – här kommer alla känslor på en och samma gång – oro, vrede, övergivenhet, sorg, tomhet
Bearbetning – Hon är sjuk, men hon kanske blir bättre igen, nej det verkar inte så. Vad kunde jag gjort annorlunda. Om jag bara gjort si eller så….
Acceptans - Men vi har i alla fall den här tiden kvar. Nu ska det bli en fin tid. Oj vad dålig han blivit, det är dags att han får somna in.
Man har en mer stilla sorg och en saknad börjar, kanske har du innerst inne börjat sakna även om ditt djur fortfarande är kvar i livet.)
