28/05/2026
Vi pratar ofta om dom där roliga, knäppa och ibland underliga sakerna Iggy gjorde. Beteenden som gjorde henne till just den hon var.
Sånt som inte gick att fånga på bild för att det bara hände mitt i vardagen.
Som när hon kom ner för trappan om vintern. Då stannade hon alltid till halvvägs ner, stack nosen mellan spjälorna och spanade in för att se om vi satt i kammarn. Det slog aldrig fel och var så himla sött och blev alltid full fart och glädje när hon såg oss. Även om det bara var några minuter sedan vi sågs sist.
När hon var extra pepp kunde hon ta tag i en leksak och kasta den upp i en hög båge, långt åt en sida. Som värsta basketboll-spelaren!
Hon gillade att samla sina leksaker runt sig, eller lägga sig på några av dem och gnaga på en annan. Hon hade en korg med sina “prylar” och dit gillade hon att gå, spana, vraka och välja mellan alla sina “skatter”.
Ibland när hon gick genom ett rum kunde man se hur hon stannade till, funderade, och sen fick hon full fart och sprang iväg och hämtade något, ett tuggben eller en leksak, i en helt annan del av huset. Man kunde se precis hur hon tänkte; “vart var det nu jag la det där benet..?” och så vips kom hon på det och sprang och hämtade det. Urgullit alltså!
Och som hon patrullerade och höll ordning i trädgården! Hon tog sin lilla “rond” varje morgon runt dammen. Var det sommar låg hon sen ofta på någon av sina spaningsplatser och tog in information från alla dofter. Hon älskade att hänga på verandan.
Det känns som Iggy varit borta mycket längre än ett år. Jag vet inte varför. Kanske för att hon var så levande och aktiv under hela sitt liv. Och vi var ju så tätt sammanflätade från hennes första stund hos oss till sin sista.
Så många minnen. Så mycket kärlek. Vilken lycka att vi fick rå om dig så länge Piggen. Inte undra på att saknaden är så total.
