06/08/2025
Ibland blir det inte som man hoppats på…
Min älskade Lillis, SB Novas Nebbiolo, fick i natt resultatet av röntgenavläsningen från SKK, ED 0, HD C+C.
Att röntga sin hund är så viktigt för aveln i ett längre perspektiv. Men ju fler hundar man röntgar, ju mer nervös blir man. För man har sen länge insett att det kan skilja någon millimeter mellan ett bra resultat och ett sämre.
För egen del har jag dock lärt mig att titta mer på hur höfterna faktiskt ser ut på bilden än på den bokstav som sätts på hunden vid avläsningen. Jag har sett för många bilder där snarlika höftar har fått helt olika avläsningsresultat. Och fast jag är helt övertygad om att avläsaren gör ett bra jobb, är jag också övertygad om att det är många faktorer som påverkar en bild och en avläsning. Och även en avläsare kan ha en bra eller en dålig dag på jobbet.
Som hundägare får man veta resultatet, men inte anledningen till varför en hund får C. Är det pålagring? Subluxation? Norbergs vinkel? Acetabular Edge? I UK har man ett mer differentierat system där man får en score för varje höft. Där läser man av nio parametrar med gradering 0-6. Avläsningen ger en mer heltäckande bild av varje höft och som ägare får man en bättre möjlighet att förstå varför en höft får en vis gradering. Vilket i sin tur också ger oss som avlar ett bättre utvärderingsverktyg inför framtida avel.
Idag rekommenderar SKK förvisso att vi som avlar i förste hand tittar på index, sekundärt på själva bokstaven. Det innebär att C-hundar numera kan gå i avel om deras index-värde blir tillräckligt högt. Det finns flera exempel på C-hundar som har gett bättre/friskare avkommor än rasgenomsnittet och jag har själv haft en sådan. Den hundens HD-index ligger på 103 och av totalt 26 valpar, där alla har röntgats, har 25 avkommor fått A och B, en har fått C. Eller statistiskt 96 procent friska avkommor mot rasgenomsnittets 83 procent.
En svårighet med att avla på en C-hund är dock att jag som uppfödare får förlita mig mer på min egen förmåga att avläsa en bild än om jag hade fått en mer detaljerad gradering när jag bestämmer mig för om hunden ska få gå i avel eller inte.
Och hur det nu än er vet jag också att röntgenresultaten av höftar och armbågar gör många valpköpare besvikna när det inte blir rena A.
Jag försöker alltid förklara att hur hunden faktiskt kommer att påverkas av en B, C eller D-höft är högst individuellt. Om hunden nu kommer att påverkas alls vill säga.
Det finns många hundar som lever ett fullgott, aktivt jaktliv med både C och D och som aldrig får några problem alls, hur hårt de än jobbar. Jag förklarar också att röntgenavläsningen i förste hand görs för avelsutvärdering och har oerhört liten betydelse för den individuella hundens livskvalitet.
Just det här försöker jag tänka på idag när jag ska förlika mig med Lillis avläsningsresultat. Är jag missnöjd med avläsningen? Nja, nog mer besviken. För hur det nu än är vill vi alla helst ha rena A-höftar. Men i ärlighetens namn trodde jag själv, efter att ha tagit del av bilderna hos veterinären, att det skulle bli C.
Min Lillis är dock samma hund idag som hon var igår innan resultatet kom. En alldeles underbar älskvärd, enormt lovande unghund som kommer gå genom livet helt utan att veta vilket betyg hennes höftar har fått. Och det gör mig trots allt glad.
Kommer jag att avla på Lillis? Ja, om hon utvisar de kvaliteter jag vill ha i en avelshund. Och om hon fortsätter att utveckla sig positivt i träning och jakt. För jag anser inte att det är något större fel på hennes höftar oavsett avläsningsresultat. Titta på bilden ni med. Skulle dessa höftar göra er oroliga inför framtiden? Inte mig i alla fall.
Älskade Lillis❤️
