06/04/2026
Och när min levnads slt är nära
Tag mitt liv med varlig hand
Led mig sista biten, kära
Till hästens evigt gröna land
🤍
När jag var liten skrev min bästa vän ned hästens bön på ett fint brevpapper med hästar på, den satt fasttejpad i sadelkammaren som vi tillsammans målat rosa.
Jag var 11 år och ville bli veterinär.
Jag vet inte hur många hästar jag avlivat, en del akuta, de flesta gamla och planerade. Det är ett stort ansvar, allt ska gå smidigt och lugnt till, alla är ledsna och oroliga, och i hastiga fall också chockade. Min uppgift är att förmedla trygghet och lugn.
Mina händer skakar ofta lite lätt i dessa situationer, men jag döljer det nogsamt, det är fokuset och adrenalinet som rinner ut i fingrarna men skulle ju kunna ses som osäkerhet och något tvivel vill jag då rakt inte så hos en redan orolig djurägare.
Men det är ett teamwork och jag har aldrig känt mig som någon bödel, mer som en hjälpande hand.
Hittills har jag inte avlivat en enda stressad häst, de är lugna och trygga, guidar alla rätt. Idag var en blåsig och solig dag och jag mötte en kraftfull äldre arbetshäst som hastigt behövde ledas över till de gröna ängarna, jag kommer aldrig glömma den blicken.
När hela dosen var given spetsade han öronen, höll huvudet högt och tittade ut över fälten för att sedan mjukt lägga sig ned, han var färdig.
Det var värdighet!
Jag tackar för förtroendet.
❤️
Bilden har AI fixat.