17/08/2026
Tänk dig att du har ett barn som ligger väl i fas med sin årskull och presterar bra på nationella proven.
Barnet trivs i sin klass med kompisar, lärare och känner sig trygg i sin miljö.
Detta barn rycks sen upp byter skola, vänner och lärare. Barnet som tidigare varit trygg och självsäker blir avvaktande och försöker läsa av sin nya miljö. Att byta miljö kan vara otroligt krävande mentalt och det kommer såklart att påverka barnets prestation ett tag framöver.
Den nya läraren arbetar dessutom på ett helt nytt sätt för barnet - vilket gör att barnet som alla barn försöker anpassa sig.
En del barn frågar, andra drar sig undan och behöver istället få en fråga för att själva säga jag förstår inte. Vissa kanske till och med visar beteende vi föräldrar aldrig sett tendenser till för att de inte hunnit ställa om eller helt enkelt inte trivs. I skolan eller som förälder är det vår uppgift som vuxna att se alla barn, att barn kan ha olika förutsättningar och olika behov av stöd och hjälp.
Och en av de värsta känslorna som finns för en förälder är hjälplösheten när man ser sitt barn missförstås eller kritiseras för att hen inte presterar så som omgivningen önskar men man själv ser att utifrån de förutsättningar barnet fått så gör det sitt allra bästa.
Den hjälplösheten du känner när ditt barn missförstås av sin omgivning – den känslan är universell. Den handlar om empati. Om att se individen bakom prestationen.
Tänk om vi kunde ta med oss exakt den empatin ut i stallet.
För när en nyköpt häst tvekar, drar sig undan eller protesterar, är det inte för att den är dum. Det är för att den är precis som barnet: osäker, avvaktande och i behov av någon som förstår dess språk.
Ett barn byter vi aldrig ut – vi kämpar tills det blir tryggt. En häst förtjänar exakt samma chans, inte att kastas bort som ett plagg som inte satt perfekt från första stund❤️.
