Anisettes Hästcenter

06/06/2026

Framtiden med Fjordor

Är det någon som förstår vad jag menar om jag säger att det finns häst-hästar och så finns det människo-hästar? Häst-hästar är den vanligaste typen av häst, den som är nöjd med att gå i hagen och äta gräs med sina kompisar. De flesta tycker det är ganska kul att bli ridna, pysslade med och vara med om små äventyr. Men om de hade blivit “lämnade” i en stor stimulerande hage i en stor flock är människoaktiviteter inget som de hade saknat. Men människo-hästarna däremot drivs av kontakten med människan, de vill ha ett jobb, vara i centrum och blir rastlösa av att gå i hagen och vara lediga trots en stimulerande miljö. Det finns de som påstår att det inte finns människohästar, att de i så fall behöver en ännu större hage och en ännu större flock –det tror inte jag stämmer alla gånger. Jag tror att vi precis som med hundar avelar fram arbetande hästar som söker samarbete och ett jobb att göra -det den är avlad för. De flesta vet att tex en bordercollie som sällskapshund inte är det klokaste, en hund som istället blir understimulerad som sällskapshund och utvecklar olater om den inte får utlopp för sina behov. Varför skulle det vara annorlunda när man avlar på framgångsrika sporthästar eller hästar som vi människor gillar att ha och göra med?

Fjordors uppfödare påstod att Fjordor ville mer än att gå i sin 10ha stora och kuperade hage i blandflock på 8 kompisar i olika åldrar, och dessutom påstod att han nog skulle kunna trivas som eventuellt tävlingshäst. Det var faktiskt en av (de många) anledningarna till att jag köpte honom. Men man vet ju ALDRIG med hästar och det får visa sig vad Fjordor faktiskt vill i livet. Men än så länge känns det som Emma själv uttryckt SÅ klockrent. Jag kan se så väl att Fjordor är en människo-häst ända ut i lamellerna. Trots att han här har något mindre stimulerande hagvistelse än i hans förra hem så visar han gång på gång att umgänget med människor, att få använda huvudet och kroppen är mer givande för honom än mycket annat. Efter att ha haft riktiga häst-hästar som förvisso gärna vill göra saker, men gärna inte mer än två gånger i veckan, känns det så himla kul att ha en häst i hagen som vill mer än så. INTE NOG MED DET är han så slående vacker, otroligt smart, väldigt tillgiven, nyfiken, rör sig magiskt och är bar helt perfekt på alla möjliga sätt. Jag får NYPA mig i armen för att fatta att han är på riktigt ❤



Planen framåt för honom är att nu i sommar/höst lära in lite grundhantering, longering, vänjas in med utrustning, miljöträna och följa med på promenad/som handhäst för att sen få vintervila. Insittning/inridning nästa år vår/sommar som 3 åring eller när han känns redo fysiskt och psykiskt. Jag har bestämt mig för att inte visa på 3-års test av olika anledningar. Däremot siktar vi mot att debutera vår första start i fälttävlan på våren som 5åring och att förbereda honom väl inför det varvat med långa vilor. Men mycket kan hända innan dess och planer kan ändras längs vägen. Men just nu tänker jag såhär och oj vad vi ska njuta av resans gång 🙏🏼🦄🤠

31/05/2026

Sedan februari har han varit min på papper, men endast två veckor har han bott här hemma hos oss, Fjordor. Redan innan jag hälsade på och skrev på papperna så visste jag att Hercules snart skulle behöva lämna oss. Kanske var det just därför. Kanske skulle tomheten bli för påtaglig utan en ljusglimt att ta sikte vid. Jag som hade plan på att vila i tomheten, men kanske var det inte vad jag behövde.



Eftersom jag hade räknat ut att Hercules avlivning troligt skulle ske i april valde jag att låta Fjordor gå kvar hos sin fantastiska uppfödare, i sina fantastiska hage med sina fantastiska kompisar. Hercules hade inte klarat ett hopsläpp till då han hade sprungit lite extra mycket och det hade tagit knäcken på hans kropp. Jag ville att han/vi skulle få så mycket tid som möjligt men med maximal frihet. Han hade kunnat vara friskare och leva längre i ett mer begränsat liv, men det hade han inte velat. Jag vet att han nu verkligen vilar i frid, i sitt ljus smärtfri i sin allsmäktiga form och lever vidare så. Det är i alla fall vad jag väljer att tro och känna. När han fick ett uppsving i april blev mina planer tvärt ställda på sin kant. Men jag visste att även om han plötsligt verkade må lite bättre hade han högst troligt aldrig mer klarat ett hopsläpp med en ny häst. Så jag sköt upp hämtningen av Fjordor för att ge Herkan lite mer tid, vilket visade sig bara vara två veckor.



Fjordor har bott in sig här på gården och snabbt blivit en i flocken. Jag valde att endast släppa ihop med en häst till att börja med och det känns som rätt beslut. Även om han nog saknar de stora ytorna och sina kompisar. Det suger tag lite i magen av orättvisa när jag ser hans gamla kompisar susa fram i sin kuperade terräng i oändliga hagar, och här går han för tillfället i knappa 1,5 ha (än så länge) med två kompisar. Snart ska han få två kompisar till varav en jag tror och hoppas han kommer bonda och leka med, och i takt med att sommaren går öppna upp till 4ha -då kommer det kännas lite bättre i hjärtat. Det finns inga tvivel i mig att det längre fram kommer vara rätt liv för honom, men just nu när han går från enorma hagar med stor flock till lite mindre hage och flock känns lite... Men vi är väldigt glada för vår prins, han är allt jag någonsin drömt om –bokstavligt talat 💛

Bilden är AI genererad och skildrar hur Fjordor kommer in i mitt liv när Hercules är påväg över regnbågsbron 🌈

22/05/2026

AN-OTHER-HORSÉ 🌟
-2024. E: Häst fast med é -Irco Mena - Convalj

Välkommen hem! Efter 8 h resväg, skött sig som en prins hela vägen trots att det nog inte var det roligaste han gjort. Äntligen framme blev han välkomnad av varma och fina Sims som tagit honom under sina vingar. Väldigt odramatiskt första dygn, helt enligt plan 🙏🏼. Inte mycket spring men mycket nytt att titta på och vänja sig vid! Om ett par veckor är det betessläpp och då får han träffa de andra hästarna här på gården. Så otroligt glad för denna fina kille, som jag bara blir mer och mer kär i ju mer jag lär känna av honom ❤️
Så väldigt ärofyllt över att ha fått förtroende av uppfödare Emma Csendes att ge denna guldpojke bästa tänkbara liv 🌟🥹🙏🏼❤️

15/04/2026

G R A A F S T R O O M (H E R C U L E S)
2 0 1 1 - 2 0 2 6 🖤🕊️

Tills vi ses igen min vän, vila i frid. För evigt älskad. För evigt saknad. För evigt en del av mig. ❤️

07/04/2026

07/04/2026

En barndomsdröm

Ibland har jag tittat tillbaka på min hästresa och undrat varför jag valt bort ett liv med ridbara hästar, träning och tävling när det är vad jag sedan så långt jag kan minnas drömt om? Jag fick en uppenbarelse när jag tittade tillbaka på en mängd kassettband på när jag provred ponnys inför att få en alldeles egen ponny som 13 åring. Jag vill minnas att jag var tuff och orädd och gjorde min grej som om det var det mest naturliga i världen. Vad jag inte minns men blev medveten om när jag tittade på mitt yngre jag, var att det även då låg en osäkerhet under ytan. På de suddiga videofilmerna såg jag med mina nu vuxna ögon en tjej som förvisso gjorde sin grej utan någon eftertanke men lite timid och osäker under ytan. Dåligt självförtroende men med viss känsla. Det var slående hur väl jag kände igen mitt osäkra och ifrågasättande vuxna jag i den lilla tjejen. Det där lite osäkra och känsliga som jag trott växt fram på äldre dar har nog alltid funnits där, säkert många gånger gömt under en vass attityd. Jag valde medvetet bort att jobba utomlands i stall och få den typen av erfarenhet för att istället göra “mindre roliga” saker hemma i Sverige. Sköra lilla jag hade inte stått ut en vecka i det klimatet, jag hade inte kunnat titta bort från gapande munnar, rynkade ögon och anpassningslösa system. Jag slutade för övrigt att träna med min ponny tidigt och red bara ut eftersom ponnyn inte trivdes inne på ridbanan. Och jag inte var villig att ta till eller lära mig den ridning som krävdes för att få henne göra som jag ville. Det blev aldrig något tävlande och kort därefter behövde vi sälja ponnyn pga ekonomin.

Istället för att jobba i stall eller tvingat hästar jag haft att göra sådant de inte tycker är kul har jag format min egen utbildning som handlat om allt utom traditionell ridning. Men allt har sin tid, och nu vill jag ändå tro att både tiden och jag är mogen. För nu 30+, har jag en verktygslåda fullproppad där jag tror att jag kan kombinera både hästvälfärd och tävling på ett sätt. Jag är mycket nyfiken över att utforska min dammiga barndomsdröm om att tävla och se hur jag och min häst kan ta oss. Eller åtminstone testa om det är för mig.

När en stor del av hästvärlden tappar motivationen i dagens klimat kring välfärdsdebatter så har jag aldrig varit mer motiverad. Jag har 0 intresse av att tävla på hästens bekostnad, för att vinna eller att kompromissa med välfärd. Jag är genuint nyfiken över att utforska hur det går att kombinera tävling med ett så hästvänligt sätt som möjligt och i första hand utvecklas och ha kul. Sen ska jag inte sticka under stolen men att jag är tävlingsmänniska. Men att bygga upp en så stark, frisk, trygg och glad häst som möjligt ligger mig varmast om hjärtat. Att använda tävling som kvitto på träning är jag mycket nyfiken på att testa. Jag satsar inte högt och själva tävlingen ligger ännu långt i framtiden då hästen endast är två år. Men förberedelsen börjar nu! Hur kul!??

13/02/2026

Från att absolut inte köpa nya häst till att… välkommen Fjordor till familjen 🥺. Väldigt glad över att jag fått chansen att förvalta denna guldpojke 💛 jag hoppas vi ska få många roliga år ihop 🙏🏼
Han stannar kvar hos sin uppfödare ett par månader tills det är lite bättre väder och förutsättningar för ett bra ihopsläpp med hans nya flock här hemma 🥰

https://www.instagram.com/reel/DUn-T0ajOaK/?igsh=Mmc0bnA0MW05aWdu

09/02/2026

Vår tidslinje

2015 träffades vi för första gången som hastigast. Jag provred en häst i ett stall för att bli medryttare, i stallet stod även Hercules som då hade smeknamnet Ström. Kort för Graafstroom, hans passnamn.

Det blev aldrig något medryttarskap men året efter, 2016 fick jag en förfrågan om att börja jobba i det stallet med att sköta stall och träna hästar då ägaren med småskalig avel/uppfödning skulle ha barn. En av de hästarna jag skulle träna var Hercules aka Ström. Han skulle tränas enligt art 2 ride vilket vi gjorde, men började smyga in lite frihetsdressyr också, då jag tyckte det var kul att variera.

2017 ramlade jag av Hercules för första gången och gamla ägaren bestämde sig för att ge upp på honom som ridhäst. Jag blev erbjuden en deal för att köpa honom som frihetsdressyrhäst då han som 3åring fick konstaterad kissing spine som vet trodde var smärtutlösande vid ridning. Det var inte självklart för mig. Jag ville ju rida, men såg också skräckscenario framför mig om denna känsliga häst med fin dressyrstam skulle hamna i fel händer. En kväll sent i stallet gick jag till hans box, frågade rätt ut, vill du bli min häst? Varpå han sakta lade sin panna mot mitt bröst och stannade där. Så jag la hans framtid på mina axlar och han blev min. Vi åkte på art 2 ride kurs men bestämde oss snart för att lägga det på hyllan. Vi anordnade djurkommunikationskurs med Medvitund och tränade mycket med det. Många oförklarligt fina upplevelser kom från det. Bland annat red jag vid ett par tillfällen helt utan utrustning och svängde, stannade och travade med tankens kraft. Men vi hade inga verktyg att kunna bygga vidare med det.

2018 började vi om från början. Jag försökte göra all hantering och träning lös utan någon form av tryck. Jag gick en klicker kurs hos onehorselife där vi fick ett par guldkorn som jag tagit med mig men också en problematisk start med alldeles för få och goda belöningar som skapade frustration. Dessutom fick jag nedvärderande och oanvändbar feedback om en video från vår träning som jag skickade in. Så vi sökte oss vidare och testade oss fram själva. Vi gick även en hel del promenader inspirerade av Susanna på Hästvis - Låt hästarna visa dig vägens där hästen fick vara med att bestämma väg och tempo. Det är fina minnen att titta tillbaka på.

2019 – I slutet av 2018 kom Fama in i mitt liv, men i några månader stod hon i ett annat stall tills det blev plats ledig i stallet där Hercules stod. Sanningsenligt så byggdes/färdigställdes en utbyggnad av stallet med 3 nya boxar som jag fick komma att hyra förmånligt ❤ . Fama kom att spela en stor roll i Hercules liv. Med hennes lugn och världsvana smittade hon av sig på Hercules. När jag släppte ihop dom var det som att dom känt varandra för evigt, fram tills att Fama sparkade till Hercules på benet och han blev blockhalt! Tänk tankarna som rusade genom mitt huvud då, "har ett köp av denna nya ponny kostat mig min själsfrände". Men det var en förträffligt inträffad spark på en nerv troligtvis och några sekunder senare var hältan borta. Sedan dess kunde kungen vila i drottningens hovar. Då Hercules hela sitt liv varit högst i rang la han sig tillrätta under Famas vingar och kunde släppa sitt styre. Vilket jag upplevde var bra för honom då han ju är neurotiskt lagd och kunde vila i Famas självklara lugnt i att "jag har koll på läget". Nu öppnade sig också fler möjligheter till att motionera Hercules då han alltid varit lättfödd. Nu kunde han följa med som handhäst och få motion ute på raka spår utan att jag behövde springa med.

2020 flyttade vi från Hercules hem han bott i sedan han var 6 månader. Dock visade sig efter bara en månad att hagarna var alldeles för leriga så vi flyttar snart därefter igen till ett eget stall där vi får bestämma lite mer själva. Hagarna är leriga där med och rätt så små men då kan vi åtminstone använda ridbanan samt stalla in på box på nätterna för att torka upp. Där fanns en stor sommarhage som vi släppte ut i så fort det var torrt eller fruset. Vår resa fortsätter med att klicka oss fram och jag har även börjat sitta på Hercules barbacka på uteritter medan Fama går som handhäst och det går strålande. Han känns trygg och glad och vi är ute på många spännande uteritter och upptäcktsfärder. Det känns så bra att jag en dag bestämmer mig för att prova be om galopp på banan, trots att vi aldrig ridit på banan tidigare. Han visar tydligt att han inte är bekväm där men jag vill prova ändå trots att han gång på gång försöker försiktigt säg nej. Tillslut bockar han av mig. Detta år slutar han att lyssna på sitt tilltalsnamn Ström, trots att inkallning är intränat och förstärkt. Jag testar nya namn och Hercules har han lyssnat på sedan dess, trots att det aldrig är intränat eller förstärkt. Han bara har alltid lyssnat på det namnet sedan dess. Under det här året tränar vi även några gånger för Susanna på HHästvis - Låt hästarna visa dig vägensom guidat i belöningsbaserad träning, mioridning samt pratat med hästarna via djurkommunikation (vilket hon även gjort mer än en gång vid detta laget). Och har varit en inspiration ett stöd och behjälplig under alla år med diverse funderingar och problem ❤ .

2021 fortsätter han gå som handhäst, och ut på kravlösa barabacka turer. Han är ett bra stöd vid inridningshästar. Både som handhäst och på uteritt. Det blir dock ohållbart med pendlingen till stallet för att släppa in och ut morgon och kväll. Så när vi får avslag från stallägaren för att bygga lösdrift så flyttar hela gänget (nu har även en dräktig Lady köpts in samt min numera bästa vän Hanna med Guldis är inackorderingar) till ett stall i Arlöv. Det tar sin lilla tid med tre hästar och stallpass på det så vi gör inte jättemycket. Men när vi väl gör så tränar vi på frivillig hantering samt förbereder och tränar inför ett bettlöst ridande luciatåg runt köpcentrumet Stora Bernstorp i Arlöv/Malmö och inne i butiken Börjes Hästsport där jag jobbar. Det blev en rungande succé (inte sångmässigt men hästmässigt) och upplevelsen med mina fantastiska hästar ligger mig varmt om hjärtat.

2022 – Hagarna i nya stallet är även de för leriga och jag söker febrilt efter en lösning. En fin vän blir räddaren i nöden, lånar ut sin transport och tar sig an mina hästar på sin gård. Lady står kvar och är dräktig medan Fama och Hercules flyttar. Jag pendlar 60min enkel väg 2 ggr i veckan och packar 100 höpåsar känns det som, medan hon sköter resten. Vi gör ändå mysiga saker ihop när tiden finns, bland annat rider jag med sadel för första gången sen 2015. När Bliss föds (kvar i Arlöv) hyr jag ett bete ett stenkast från Hercules gamla hem och flyttar jag dit alla hästar där Hercules blir extrapappa till Bliss som då är 1 månad. Jag har mysiga uteritter bland annat ihop med hans gamla ägre. Provar även att rida lite i hagen men det är inte populärt. Efter en olycka i hagen är han halt, vi utreder på klinik och behandlar. Då röntgar jag även om hans rygg vilken bedöms att vara bättre. Halsen bedöms inte röntgas även om det kommer på tal. Efter betet flyttar vi in i ett nytt stall som ligger en kort promenad bort. Vi fortsätter vår ridutforskning genom att börja använda barbackapadd. På en uteritt drar Hercules ner huvudet i gräset, jag drar i tyglarna för att få upp honom, samtidigt prasslar det till i gräset och 1 sekund senare är det jag som tuggar gräs efter att han har flugit upp i luften. Vi tar hjälp av equterapeut som rekommenderar att röntga halsen men ger oss övningar. Jag har livskris efter avramlingen och har länge känt att det belöningsbaserade skaver. Jag har ett par fina lektioner samt samtal med min gamla tränare i LoLogisk RidningJag beslutar mig för ändra min approach helt och gå helhjärtat in i ett program för Warrick Schiller. Man kan välja att göra programmet med klicker eller med tryck och eftergift men efter många år med fokus på belöning så går jag tillbaka till att utforska tryck. Det känns väldigt jobbigt men samtidigt helt rätt och jag känner mig dedikerad och lär känna min häst och mig själv på nytt med hjälp av övningarna.

2023 kollar vi spontant på ett boende på en gård i Hörby med tillhörande lösdrift, ridhus och skogen utanför och bestämmer oss för att flytta dit för att testa på att bo på gård. Och om det i framtiden kan vara något min bättre hälft kan tänka sig att göra. Lady är såld, Fama är på f***r så vi flyttar dit med mina två favoritvalacker. Vi fortsätter dedikerat med Warwick träningen samt att få ner Hercules i vikt som blivit rejält överviktig av fri tillgång. .

2024 får jag lite ekonomisk kris så jag jobbar lite extra i ett inridningsstall. Jag får massor av inspiration därifrån och börjar träna mer regelbundet, 5 dagar i veckan till skillnad från tidigare när jag tränat mest på lust och känsla. Snart därefter har jag en normalviktig häst som jag travar på med sadel för första gången någonsin och jag får bearbeta min rädsla som byggts upp över att ramlat av på oväntade sätt några gånger. Jag har nu börjat väva in vårt gamla belöningsbaserade tänk med nyvunna kunskaper från Warwick som vi börjar fasa ut då han visar tecken på obehag i vissa övningar när halsen ska böjas. Vi åker iväg på sadelutprovning, kommer hem med en egen sadel och rider ut mycket och rider ut själva. Vi tar hjälp av en beridare för att undersöka galoppen vilket känns hoppfullt. Jag är gravid sedan februari men trots det har det aldrig känts mer tryggt att sitta på honom. Han kommunicerar väl och jag lyssnar. Vi tar vår första galopp och rider igenom ett LC: dressyrprogram till trots att han emellanåt inte riktigt lyssnar på skänkeln. Pga tillökning behöver vi vara inackorderade igen och flyttar åter igen till nytt stall. Pga Bliss bortgång och Fama återigen på f***r har jag endast en häst för första gången sedan 2018. Efter flytten slutar jag rida och Hercules får tyvärr ett litet fånganfall där han snabbt blir återställd. Jag fortsätter att motionera honom från marken så gått jag kan för att hålla honom i vikt.

2025 sätter vi försiktigt igång igen och allt går strålande bra från början, vi rider ut själva men blir trögare och trögare på banan allt eftersom. Fama kommer hem igen och då de inte får gå tillsammans på dåvarande stall byter jag till en lösdrift närmre där vi bor där jag får sköta allt själv. Vi fortsätter rida och träna från marken så smått, det går bra på uteritt men vill knappt gå fram överhuvudtaget på banan och nu känner jag att han försöker förmedla något här så jag slutar att motionera mer än någon enstaka kravlös tur. Tycker även han ser halt ut från och till efter att ha gått omkull i hagen. Vi köper ganska spontant en gård och flyttar dit. Strax därefter blir han tydligt halt på ett bakben och kollar jag honom på klinik där vi även röntgar hals och hovar. Han blir utdömd som ridhäst pga fynden i rygg, hals samt bedömning om hans beteende vid ridning som smärtrelaterat.

2026 han lever som kung över gården med att bakbenshältan kommer och går på stora ytor ❤ Tacksam över att allt nu mera oss mellan är så enkelt, självklart och kärleksfullt. Och jag skulle även numera klassa honom som hyfsat världsvan efter alla flyttar till nya ställen och extremt trygg och tillitsfull i vår kommunikation med varandra ❤

Foton:
Upp till vä av Malin Koch
Upp till hö av Felix Nilsson
Båda nere av Susanna Davidsson

06/01/2026

I mitt sorgearbete över Hercules kan jag inte se något annat än honom och vår tid ihop som en gåva. Allt som jag lärt mig av och tack vare honom 🙏🏼. Han har styrt min kunskapstörst i riktningar som jag kanske aldrig stött på annars. Han har gjort mig till den hästmänniska jag är idag. I hans ära kommer jag att tillägna några inlägg stora insikter och lärdomar jag tar med mig vidare, just tack vare honom ❤️ 2026 kommer att bli året vi säger adjö i fysisk form, det vet jag. Och han ska hyllas in i det sista 🐴💫

24/12/2025

En oldie but goldie. God jul från flocken 😍🎄🐴🎁🧑‍🎄